Per Dahl: Braw vidgar blicken in i svensk tankevärld

Under en almedalsvecka för några år sedan deltog denne skribent i Kristi Lekamens katolska kyrka i Virby, med bland annat Ulf Johansson och Lena Andersson. Seminariet var av mycket hög klass, och uppfylld av det stötte skribenten minuterna efteråt på en violettbeskjortad man i vimlet utanför. ”Varför måste en medlem i Svenska kyrkan gå till jesuiterna för att tankestimulans!” utbrast han utan att kunna hejda sig. Biskopen såg något förskräckt ut (det var nog Åke Bonnier) och mumlade något om S:ta Katarinastiftelsen och Seglora och försvann i folkmassan.

Skribenten hade fel. Svenska kyrkan är ram för lödiga intellektuella ådror, om man söker bortom det av medier framhaussade. Ett exempel på detta är Christian Braws senaste essäsamling, den i år utkomna En vidgad värld (Artos).

Christian Braw begynte som skönlitterär författare men övergick med tiden till rent vetenskaplig teologisk produktion. Han står emellertid också för ett antal idé- och kyrkohistoriskt inriktade essäsamlingar. Då och då återkommer referenser till filosofen Wilhelm Dilthey. Analys och tolkning kan inte bara byggas av mekaniska jämförelser, den som vill nå insikt måste också ha en djupare förståelse för den författare – ja människa – som skildras.

I två avsnitt av närmast litteraturhistorisk natur, det ena om Sven Stolpe, det andra om Esaias Tegnér, förmedlar Braw själv just sådan insikt.

Här behandlar han den unge sökande Stolpe, utled på sin samtids litteraturvetenskap. Den var, menade Stolpe, platt och misslyckades med att förmedla verklig förståelse. Jämförelser med andra författare, registrering av materiella faktorer och reduktionistiska resonemang i all ära, men så grova analysmetoder ledde lätt fram till karikatyrer av människor, snarare än till porträtt.

I uppror mot Henrik Schück och dennes lärjungar introducerar i stället Stolpe exempelvis då nya franska författare och deras kamp med livsavgörande, existentiella problem. Braw nämner inte det stolpeska upprorets höjdpunkt, den beryktade disputationen i Uppsala 1959. Kjell Blückert ger i tidskriften Signum via eventets opponent ord åt Stolpes slutomdöme om sin tids litteraturvetenskap: ”den historiska vetenskapens metod ’utesluter allt forskande över det högre människolivet’”. Braw visar i sin framställning hur en forskare faktiskt når dit, och samtidigt undviker de falluckor Stolpe fastnade i.

Än mer inträngande är Braws diskussion av Esaias Tegnér. Hur kunde denne samtidigt vara den klassicistiske skalden, hyllaren av det genomlyst klara mänskliga förnuftet och biskopen, vars uppgift det var att säkra den rena evangeliska läran, en tro som går utöver alla begränsade mänskliga tankemönster? Var Tegnér falsk, spelade han ett dubbelspel? Eller menade han att sanningar måste läggas till rätta i kontakt med enkla människor som församlingarnas menighet?

Nej, Tegnér bokför inte dubbelt, menar Braw, och citerar dennes ord ”En tänkande man vill ha sin tro byggd på säkra grunder, han vill ha räkningen uppgjord mellan förnuftet och uppenbarelsen, han blyges för att med läpparna bekänna vad antingen hans förstånd ej insett eller åtminstone hans hjärta ej omfattat, han vill icke att hans övertygelse skall förestavas honom såsom en omyndig…” Tegnér var inte antingen eller. Han var både och. Han både hyllade språkets klarhet och förtvivlade över samma språks förmåga att uttrycka all sanning.

Braw använder termen ambivalens, pendlandet mellan ståndpunkter utan att hamna i ett medelvärde mellan dem. Särskilt nämner han Tegnérs kritik av de stelnade resonemangens bärkraft, de som enligt skalden krympt till enbart ”syllogismer” (den moderne läsarens tanke går lätt till Röda rummets avsigkomne filosof Ygberg och dennes ord om ”a och icke-a”). Människans förmåga till förståelse är långt vidare än de formella ramarna säger; hon har förmåga till kreativa språng och till förståelse även av det som går utanför vårt begränsande språk, är Tegnérs ståndpunkt. Och i grunden för denna ligger också hans förankring i tron, konstaterar Braw.

Denna texts skribent har här dröjt vid endast två avsnitt i Braws essäsamling, kanske för att de var lättast att skriva om för den teologiskt outbildade. Vad som emellertid är lika lätt att slå fast, är att En vidgad värld verkligen vidgar vår blick in i svensk tankevärld. Här finns en rik intellektuell tradition som är okänd för många, perspektiv som visar på tankar och tankerötter som under lång tid var grunden för vår gemensamma identitet och som fortfarande berikar denna. Men som utan författare som Braw skulle ligga helt i skuggan.

Redaktör Per Dahl, Kalmar, har varit politisk chefredaktör för Barometern-OT