Örjan Hultåker: Riksbanken spädde på krisen

Matpriser, elpriser och räntor är bland det som för närvarande plågar de svenska hushållen och orsakerna till den ekonomiska landsplågan är flera. Den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringens finanspolitik under pandemin och de frikostiga stöden till hushåll och företag skapade ett konsumtionsutrymme som inte kunde bli bestående. I dagsläget och under den kommande lågkonjunkturen får många familjer leva knapert på grund av tidigare pengaflöden. Den svaga svenska kronan medför att globala prisökningar får extra stort genomslag i den svenska inflationen vilket pressar hushållen.

En starkt bidragande orsak till den svenska ekonomins nuvarande tillstånd är att Riksbanken under lång tid höll en orimligt låg styrränta. Redan i oktober 2014, strax efter riksdagsvalet sänkte Riksbanken styrräntan till 0 procent. Några månader senare i februari 2015 fick Sverige en negativ styrränta i ett misslyckat försök att driva upp inflationen till två procent.

Den negativa styrräntan bestod ända till januari 2020 den åter blev noll procent. Först i maj 2022, efter nästan sju år fick Sverige tillbaka en styrränta som låg över noll.

Följden av den förda räntepolitiken blev snabba uppgångar av tillgångspriserna. För Sveriges familjer och hushåll märktes det främst på den snabba prisstegringen för dem som köpte en ny bostad.

Hade Sverige haft en fungerande bostadsmarknad hade genomslaget för Riksbankens räntepolitik inte blivit lika dramatisk. Men i ett land där det är brist på bostäder stiger bostadspriserna snabbare än de annars skulle göra när det blir extremt billigt att låna pengar.

Från år 2014 till 2022, det vill säga under den period när Riksbankens styrränta var noll eller negativ, ökade fastighetspriserna för småhus i genomsnitt i Sverige med 74 procent. I Stockholms län var ökningen 63 procent men den skedde från en mycket högre nivå vilket innebär att prisökningen i kronor var högre där; SCB fastighetsprisindex för småhus.

Medelpriset för bostadsrätter steg mellan åren 2014 och 2021 med i genomsnitt 62 procent i hela riket och med 50 procent i Stockholms län där prisnivån tidigare var betydligt högre än i övriga landet.

Under den prisuppgången fokuserades Riksbankens och politikers intresse på inflationstakten mätt med KPI som trots rekordlåga räntor inte nådde målet om två procent.

Den inflation som hushållen känner mäts med KPIf som från oktober 2014 till maj 2022 bara ökade med 17 procentenheter.

Mest pressade nu är de familjer som köpte en bostad till höga priser när räntorna var rekordlåga. Deras ränteutgifter har stigit kraftigt med höga månadskostnader som följd. Och de oroas för att de inte har råd att flytta om hus- och bostadsrättspriserna sjunker.

Men även många som inte köpte en ny bostad under perioden drabbas av Riksbankens experiment med minusränta. Om de vill flytta på grund av skilsmässa eller byte av arbetsplats så försvåras detta av höjda bostadspriser. Om de efter flytten vill ha en oförändrad storlek på bostaden så räcker inte pengarna från bostadsförsäljningen till att köpa en likvärdig ny bostad.

Vid snabb bostadsinflation, det vill säga snabbt stigande priser på bostäder, så är staten den stora vinnaren genom att de får reavinstskatt, flyttskatt, på inflationspengar. För de familjer som vill flytta gör skatten att de inte kan behålla sin bostadsstandard efter en flytt om de inte tar upp nya lån.

I strid mot vad som ibland sägs i den ekonomiska debatten så har majoriteten av familjerna i småhus och bostadsrätter inte blivit rikare på grund av räntepolitiken och stigande bostadspriser. I de flesta fall äger de exakt samma bostad som för prisökningen.

Om de dör kan deras barn bli rikare om de säljer föräldrarnas bostad. Och familjer som flyttar ut på gatan för att sova i sovsäck får en massa pengar över. Men majoriteten av kvarboende bostadsägare blir inte rikare, de äger exakt samma bostad som tidigare.

Tyskland drabbades under perioden mellan första och andra världskriget av hyperinflation när ett brödlimpa kunde öka i pris med över 100 procent på en dag.

Det innebar inte att den som köpte en limpa på morgonen kände sig rikare på eftermiddagen när brödpriset hade ökat. Om Berlinaren inte hade hunnit äta upp limpan ägde denne precis samma limpa som tidigare. Ingen gratulerade tyskarna för deras hyperinflation.

Riksbankens misslyckade jakt på tvåprocentsmålet för inflation enligt KPIf ledde till att man i stället tillät rekordsnabb ökning av bostadspriserna vilket nu skapar problem. Riksbanken och regeringen måste bli mindre enögda i framtiden.

Örjan Hultåker är docent