Nio miljoner hjärnor tänker mer än en
Av Partik Strömer
Var ska de nya jobben komma? Inget politiskt alternativ har något svar på den frågan. För socialisterna är det en vilsenhet som härskar. Inga storslagna projekt i stil med Stålverk 80 finns till hands. I stället är det plusjobb i form av gardinupphängning och snöskottning och annat som kan tänkas behövas på godsen i Sörmland som gäller. För de borgerliga partierna i allmänhet och moderaterna i synnerhet finns det, glädjande nog, en ovilja att peka ut var de nya jobben ska komma. De enda jobb som politiker kan skapa är byråkratjobb i offentlig sektor, vilket i och för sig kan förklara regeringskansliets tillväxt under senare år. Vad marknadsekonomin ger för resultat är omöjligt att veta på förhand, och alla försök att styra utvecklingen i den ena eller andra riktningen med hjälp av skatter, subventioner och regleringar kommer att misslyckas.
Dubbel brist på självförtroende
Vad som däremot är ett problem är den dubbla brist på självförtroende som många borgerliga politiker bär på. Den första bristen yttrar sig som skuggning av socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik. Oavsett om det handlar om att vurma för LAS, kollektivavtal eller AMS eller om att människor ska tvingas betala försäkringspremier för att finansiera höga ersättningar när man inte arbetar, är en sådan politik ett resultat av att man övergivit en grundläggande tilltro till marknadsekonomins funktionssätt.
Den andra bristen är oförmågan att hänvisa till historien. Eftersom det var just en borgerlig regering som åstadkom framväxten av två branscher som i dag ses som helt självklara, men som då, när det relevanta politiska beslutet togs, inte ens var påtänkta. Varken telekom- eller bemanningsföretag var målet för den politik som fördes av regeringen 1991-1994. Men tack vare förmågan att bedriva en självständig, ideologiskt driven, politik, blev resultatet lyckosamt.
Konkurrens bäddar för möjligheter
Per Westerberg (m) var näringsminister under dessa år. Han har än i dag svårt att erkänna att det aldrig fanns någon grandios plan. Ingen statlig utredning tillsattes för att planera hur företagandet i Kista skulle kunna utvecklas. Nej, det var så enkelt som att Comviq begärde av regeringen att få använda det nät som skattebetalarna kollektivt finansierat. Westerberg resonerade ungefär som så att konkurrens är bra så det kanske kan bli lite billigare för konsumenterna. Därmed öppnades möjligheten till en svensk telekomindustri där det inom vissa undernischer är svensk dominans. Ett annat exempel är Stockholms Handelskammare som ville hyra ut sekreterare. Det ville inte AMS tillåta. Monopolisterna på arbetsförmedlingen ansåg inte att någon annan skulle få förmedla några jobb.
Börje Hörnlund (c), tyckte att AMS var mossigt eller något i den stilen. Tillstånd gavs till andra aktörer, och ganska snart började bemanningsföretag etablera sig. Hur hög arbetslösheten hade varit från mitten av 1990-talet och fram till nu om inte bemanning och uthyrning av personal hade varit en möjlighet för företag som inte varit beredda att anställa, är svårt att säga. Få, inte ens socialdemokrater, skulle dock vara beredda att återgå till den tid då förbudet rådde.
Nio miljoner hjärnor tänker mer än en
Vad som är viktigt är att ha tillräcklig kunskap om historien för att frimodigt våga inse att det inte bara blir bättre när man avreglerar och privatiserar – det blir så ofantligt mycket bättre än vad någon på förhand kan föreställa sig. Varför? För att nio miljoner hjärnor tänker mer än en. När alla tillåts bidra med unik kunskap om hur samhället kan göras bättre, blir det förr eller senare också ett bättre samhälle. Människor kan samarbeta på helt nya sätt, de kan dra nytta och lärdom av andras erfarenheter och misstag. Kort sagt: Utvecklingen finns tillgänglig för alla som vill och som tror sig ha något att bidra med.
I Göran Perssons värld var nya jobb liktydigt med de tråkiga rutinuppgifter som kan behöva utföras på Torp i Sörmland. Därav gardinupphängning och snöskottning. Men om man i stället för att kommendera fram låtsasjobb under beteckningen plusjobb, skulle avreglera arbetsmarknaden och minska på den offentliga styrningen av ekonomin, kunde så många nya kombinationer komma till stånd och så många annorlunda lösningar på gamla problem kunna föreslås.
En ”affärsidé” som jag funderat över ett tag är att kombinera dagis med kemtvätt och catering. Man lämnar in barnen på morgonen, tillsammans med den smutsiga tvätten och så åker man hem med barn, rena kläder och lagad mat på kvällen. Om det skulle fungera i praktiken? Det vet jag inte. Det går inte att pröva eftersom det inte är tillåtet att kombinera offentligt finansierad barnpassning med helt privata företag inom tvätt och mat. Regelverket förhindrar effektivt den typen av sökande efter nya lösningar.
Skillnaden mellan marknadsekonomi och planekonomi är att det görs flera ”trial” på marknaden och att fler ”error” behålls inom den planerade sektorn. Inte ens den mest entreprenörielle marknadsanhängaren kan inse vilka behov som finns i samhället och har den erfarenhet och kunskap som krävs för att kunna omvandla insikten om ett behov till en väl fungerande affärsidé. Men om alla människor får chansen att pröva, räcker det om några få faktiskt tar den chansen för att samhället ska utvecklas bättre än annars.
Det absolut sämsta resultatet man kan få av en massiv privatisering och avreglering är att det blir exakt som tidigare. Men elmarknaden då, invänder någon? Ja, den är inte avreglerad i någon större utsträckning. Få branscher har ett så uttalat etableringsförbud. Få branscher har drabbats så konsekvent av skattehöjningar de senaste åren. Det är politiska beslut som är orsaken till de höga elpriserna.
På samma sätt är det med andra samhällsproblem. Det gäller bara att leta på ett smart sätt, så hittar man till slut den lag, den skatt, den förordning, den reglering eller den myndighetsperson som är den direkta orsaken till problemet. Det betyder inte att alla problem omedelbart blir lösta när hindret tas bort. En del problem uppstår på grund av orimliga förväntningar som inte kan infrias. Andra problem kan behöva lite tid på sig innan någon kan presentera en elegant och smidig lösning. Inget av detta bör hindra alla som tror på människor och kunskap att med stor trygghet förlita sig på de marknadskrafter som på ett vänligare sätt kan sammanfattas som att de många människornas samlade kunskaper får komma till användning.
–
Patrik Strömer, är konsult på KREAB.