Nigeria – politik och ekonomi

NIGERIA – POLITIK OCH EKONOMI
Av civ.ing. JAN E. BERGLUND och civ.ing. LARS HALLDEN
DÅ NIGERIA i oktober månad 1960
blev självständigt, framställdes landet på många håll som den västliga
världens hopp på den svarta kontinenten. Samtidigt höjdes emellertid även varnande röster inför de
politiska sprängladdningar, som
fanns samlade i Nigeria. Frigörelsen från England skedde strax efter
det att Kongokonflikten tvingat
västeuropeerna att revidera sin
uppfattning att det svarta Afrika
fortfarande var tämligen lugnt, och
vissa farhågor yppades, att Nigeria
skulle gå samma kaos till mötes
som Kongo. Under de två år som
gått sedan frigörelsen har Nigeria
nästan helt lyckats hålla sig borta
från tidningarnas första sidor. Landet har med andra ord haft förmå-
nen att utvecklas under relativt
stabila politiska och ekonomiska
förhållanden, dvs. relativt andra
afrikanska länder.
Ur svensk synpunkt har landet
blivit intressant genom att NIB har
fått medel för tekniskt bistånd under nästa budgetår.
Nigeria är till ytan ungefär dubbelt så stort som Sverige och har
ca 40 miljoner invånare uppdelade
på en mängd olika stammar. De
flesta stammarna har egna språk
och för närvarande lär över 250
olika språk talas i Nigeria och dessa
är så pass olika att grannstammar
ofta inte kan förstå varandra. Den
icke svarta delen av befolkningen
uppgår blott till ca 25 000 och
några rasproblem existerar inte.
Däremot kan man liksom på de
flesta håll i Afrika tala om en mycket stark stamrivalitet.
Nationalistiska strömningar blev
märkbara i Nigeria liksom i flera
andra afrikanska länder i slutet av
fyrtiotalet och femtiotalet upplevde
flera författningskonferenser, som
gradvis gav landet ökad självstyrelse. Engelsmännens politik var
att utnyttja den organisation, som
redan fanns i stammarna, och på
dess grund bygga en federal författning. Tvistefrågan blev, och är
fortfarande, hur många delstater
den nya nationen skulle bestå av.
Till slut lyckades engelsmännen
förmå nigeria~erna att enas om tre
delstater.
Den norra regionen upptar över
hälften av landets yta, och där bor
halva dess befolkning. Den är
starkt muhammedansk och regeras
av de konservativa emirerna. Bildl ~-
ningsnivån och levnadsstandarden
är lägre än i det övriga landet. Den
största befolkningsgruppen tillhör
hausafolket.
Den östra regionen är den minsta
av de tre regionerna; dess befolkning är huvudsakligen ibos.
Den västra regionen domineras
av yoruba, som är de mest utvecklade bland landets befolkning. Detta
har till resultat att de även flyttat
in framför allt i Norra Regionen
och där ofta blivit anställda i förvaltningen. Inom denna region ligger Nigerias huvudstad Lagos, som
dock i likhet med t. ex. W ashington D. C. förvaltas direkt av den
federala regeringen.
Enligt författningen begränsas
den federala regeringens ansvarsområde till i huvudsak: penningväsende, tullfrågor, utrikespolitik,
försvar, polisväsende, post och
kommunikationer. övriga områden
handhas av de regionala regeringarna.
statsöverhuvud är den engelska
drottningens generalguvernör, som
utnämner premiärministern och
har rätt att upplösa parlamentet.
Premiärministern är i första hand
ansvarig inför representanthuset
med 312 medlemmar. Senaten väljs
av de regionala parlamenten och
varje region har 12 representanter.
Representanthusets medlemmar
väljes direkt av folket.
I varje region finns en guvernör
med befogenheter motsvarande generalguvernörens. Premiärministern i regionen kallas för »premier»
273
för att skiljas från »the prime minister». Parlamentet består av två
kamrar, en folkvald och en bestå-
ende av stamhövdingar.
I landet finns tre stora partier,
som vart och ett huvudsakligen representerar en region.
Northern People’s Congress
(NPC) är störst i Norra Regionen
och därmed i hela landet. Partiledare är premiärministern i Norra
Regionen, prins Sir Ahmadu Bello,
Sardanna av Sokoto. Landets premiärminister, som också kommer
från detta parti, heter Sir Abubakar
Tafawa Balewa.
National Council of Nigerian Citizens (NCNC) är framför allt ibos
parti. Ledare för partiet och premiärminister i östra Regionen är
Dr. Okpara, medan partiets tidigare ledare, Dr. Azikiwe, nu är generalguvernör.
Action Group (AG) har fått sina
flesta röster från Västra Regionens
yorubas och har varit det enda av
partierna, som lyckats med att
bygga upp en nationell partiapparat.
Partiställningen i representanthuset är för närvarande följande:
NPC 142
NCNC 89
AG 73
Oberoende 8
Skillnaden mellan partierna är
mycket liten. De är samtliga moderata med NPC som det mest konservativa och AG som det mest radikala partiet.
274
Den federala regeringen består
av NPC och NCNC i koalition under
ledning av NPC, medan AG står i
oppositionsställning.
Det största politiska problemet
har varit frågan om skapandet av
nya delstater. Den federala regeringen har beslutat upprätta en ny
stat, Mellan-Västra Regionen, som
skall avsöndras från Västra Regionen. Detta motsätter sig på det
bestämdaste Västra Regionens regering, dvs. AG, som hävdar, att
i så fall skall även de båda andra
regionerna delas upp. Det lär finnas
krav på nya stater även inom dessa.
De båda övriga regionerna motsätter sig emellertid detta. Frågan om
upprättandet av Mellan-Västra Regionen kommer att prövas av domstol.
Nigerias första stora politiska
kris har emellertid uppkommit på
annat vis. Hövdingen Awolowo, ledare för AG, blev, när landet fick
sin självständighet, ledare för oppositionen i det federala parlamentet och avgick då som premiärminister i Västra Regionen. Han efterträddes på denna post av hövdingen
Akintola. Akintola störtades från
premiärministerposten i början av
1962, delvis beroende på fiendskap
med Awolowo. Detta ledde till
splittring inom AG och Akintolas
anhängare förhindrade att någon
ny premiärminister tillsattes. I slutet av maj råkade de båda grupperna i handgemäng under en session i parlamentet, och den federala
regeringen ingrep då och suspenderade författningen. Den tillsatte
även en guvernör, Senator Majekodunni, som enväldigt styrde regionen fram till årsskiftet. Guvernören var lyckligtvis själv en yoruba och tycks ha skött styrandet
bra. Undantagstillståndet är nu
upphävt och administrationen och
det politiska livet sker åter helt
författningsenligt.
Då undantagstillståndet infördes
förvisades de båda hövdingarna och
Awolowo anklagades och dömdes
för korruption. Medan Akintola
ännu var förvisad bildade han ett
nytt parti, United People’s Party
(UPP), som anses ha möjligheter
att tävla med AG om väljarnas
gunst i Västra Regionen. Regionen
styrs nu av en koalition av UPP
och NCNC och den nya regeringen
har visat sig betydligt mer samarbetsvillig mot den federala regeringen än den tidigare AG-regeringen. AG och därmed hela den federala oppositionen har blivit mycket
svårt skakad genom det inträffade
och torde behöva tid på sig för att
återvinna sin styrka och balans.
I vilken utsträckning yorubas kommer att stödja det nya partiet UPP
istället för AG kommer dock först
nästa val att upplysa om. Den federala regeringen har ingripit mycket bryskt i denna fråga och man
kan alltid spekulera om i vilken
utsträckning detta varit dikterat
av rättspatos eller önskan att kväva
landets opposition. En efterdyning
av korruptionsskandalen kring
Awolowo har frågan om hövdingen
Enahoros utlämnande från England blivit. Enahoro, som tillhör
AG, flydde till England, då korruptionen kring Awolowo avslöjades.
Även på det utrikespolitiska området har Nigeria försökt hålla en
moderat kurs och tillhör Monroviagruppen. Detta har lett till beskyllningen från president Nkrumah,
att Nigeria skulle vara styrt av imperialismens marionetter. Nigeria
har i sin tur beskyllt Ghana för inblandning i landets inre angelägenheter. Vad som är sant i denna beskyllning är svårt att avgöra, men
det är troligt att vissa AG-ledare
har haft kontakter med Ghana.
Nigeria avböjde, liksom övriga
tidigare brittiska områden i Afrika,
association med EEC, då Englands
EEC-förhandlingar var aktuella.
Man ansåg, att ett associationsavtal
kan medföra politiska band, och
man vill därför inskränka sig till
ett handelsavtal och hoppas uppnå
samma ekonomiska förmåner genom detta som genom associering.
Det största politiska faromomentet i Nigeria torde vara, att den nuvarande moderata politiken inte
skulle ge tillräckligt snabba resultat. Man skulle då kunna riskera,
att politiska radikaler kunde komma att stå upp och kräva en ny
politik, som skulle ge snabbare resultat. Det kan därför vara anledning att se vilka förutsättningar
och förväntningar man har på den
nu förda politiken.
En rapport från världsbanken
1955 var grunden till den första
275
stora långtidsplanen, för 1955-1961.
Denna lade huvudvikten vid de offentliga tjänsterna. De fundamentala förutsättningarna för expansion: vägar, kraftförsörjning och
skolor saknades. Under tiden 1955-
62 ökade de offentliga utgifterna
från f:69 miljoner till f:163 miljoner och den årliga ökningen av nationalprodukten hölls kring 4 %.
ökningen av nationalinkomsten
per capita. stannade vid 2,5 %. Investeringarnas andel steg under
samma tid från 11,5 % till ca 15 %
av nationalinkomsten.
Den nya planen, gällande 1962-
1968, godkändes under våren 1962
efter mycket långa diskussioner
mellan de olika regeringarna. Formellt består den av fyra olika planer, en för den federala regeringen
och en för var och en av de regionala regeringarna. Planerna är
dock uppgjorda inom en gemensam
ram, och avvägningen har gjorts
mellan de olika regeringarnas önskemål.
Planerna bygger på ett antagande om en fortsatt årlig tillväxt
av 4 % och en årlig konsumtionsökning av 3%. Genom folkökningen reduceras dock ökningen per
capita till l %. Investeringsnivån
skall fortsätta att ligga på ca 15 %
av nationalprodukten. Dessutom
har man gjort vissa antaganden
om priser, både på den inhemska
och exportmarknaden. Man har
därefter kommit fram till att totalt
f:677 miljoner skall investeras under sexårsperioden. En av de
···~
276
främsta strävandena vid uppgörandet av planen har varit, att investeringarna skulle riktas till sådana
områden, där de kunde väntas ge
en snabb avkastning.
Av investeringarna skall den federala regeringen göra 61 %
(!:412,5), medan resten fördelas
mellan regionerna. Fördelningen
mellan olika ändamål är följande:
J ordbruk 14 %
Handel och övrig ind. 13%
Elektricitet, kommunikationer och bevattning 45%
Utbildning 10%
Socialutgifter 11%
Förvaltningskostn. 7%
För att börja bakifrån avser nigerianerna att sänka förvaltningskostnaderna från 29% i den förra
planen till 7% . För att uppnå detta
har de för avsikt att föra en drastisk besparingspolitik, bl. a. skall
tjänstemännens löner sänkas.
Huvuddelen av de sociala frå-
gorna, liksom skolfrågorna, sorterar under de regionala regeringarna. Dessa har något skurit ner
sina tidigare mycket ambitiösa utbildningsprogram. Dels saknar Nigeria de erforderliga resurserna för
en kraftig utbyggnad av skolväsendet, dels skulle man ha saknat möjligheter att sysselsätta dem som
lämnat skolorna. Dessa strömmar i
allmänhet till städerna, där de hoppas kunna tjäna en betydligt bättre
utkomst. Planerna avser dock att
göra krafttag även på undervisningsområdet.
Liksom de flesta utvecklingsländer har Nigeria mycket dåligt utvecklade basindustrier. Den industrialisering, som har kommit
igång, har istället riktats mot konsumtionsvaruområdet, där man har
försökt att ersätta import med egen
tillverkning, ofta med användande
av importerade halvfabrikat.
Det väsentliga undantaget utgör
cementindustrin. Den högt uppdrivna byggnadsaktiviteten har
krävt stora mängder av cement. På
kort tid har tre cementfabriker
vuxit upp i olika delar av landet.
Dessa har tillsammans en produktionskapacitet på ca 500 000 ton.
Marknaden fortsätter dock att expandera, och utbyggnader av befintliga fabriker och anläggningar
av nya fabriker planeras. Dessa
företag drives i samarbete mellan
nigerianska och utländska intressen.
Byggnadsboomen har även medfört ett uppsving för de många små
sågverk, som arbetar för hemmakonsumtion. Dessa finnes spridda
över hela landet. I Sapele i Västra
Regionen finns Västafrikas enda
plywoodfabrik, vilken har en ganska ansenlig export till Nigerias
grannländer.
Någon verkstadsindustri i vår
mening existerar knappast. De små
företag, som finns, tillverkar oljetankar, fat, dörr- och fönsterramar
av metall, spik och korrugerad plåt,
produkter, som inte kräver något
större tekniskt kunnande och föga
kapitalkrävande maskinanskaffning. Dessutom finns tre verkstä-
der för montering av cyklar, en
stor produkt i Nigeria, en fabrik
för hopsättning av lastbilar, samt
en fabrik för montering av symaskiner. De flesta av dessa fabriker
är belägna i de södra delarna av
landet och många av dem i närheten av Lagos. Detta är naturligt
med hänsyn till att samtliga är beroende av tillförsel utifrån för sin
materialförsörjning, samt att de
största avsättningsområdena också
ligger i de södra delarna.
Textilindustrin har sina rötter i
byarna, där kvinnorna fortfarande
spinner och väver. Detta har, i
Kanu-området i Norra Regionen,
blivit grunden för en industri, som
bygger på inhemsk bomull, och
som nu har en kapacitet av ca 30
miljoner m tyg per år. Mindre fabriker finnes även i andra delar av
landet.
Nigeria har tre cigarrettfabriker,
som delvis använder inhemsk tobak. Likaså finnes flera relativt
stora bryggerier.
Livsmedelsindustrin är av ringa
omfattning. Den består huvudsakligen av oljepressar, en köttkonservfabrik och några fryshus. Ur
svensk synpunkt är det intressant
att notera, att ett svenskt företag,
Swedish African Milk Company
utanför Lagos, framställer mjölk
ur importerad torrmjölk.
Man väntar, att industriinvesteringarna skall öka med 8% per år
under planen. Det största projektet
är regleringen av Niger. I det första
277
stadiet kommer detta att ske genom
en stor damm vid Kainji till en
kostnad av !:68 miljoner. I senare
stadier kommer ytterligare dammar att byggas. Dessa skall inte bara
ge elektricitet utan skall också öka
Nigers segelbarhet samt ge möjligheter till irrigation. I viss mån har
denna damm blivit symbol för
framåtskridandet i Nigeria.
Ett annat stort projekt är ett planerat stålverk. Detta skall per år
producera 125 000 ton stål, som
skall framställas från nigerianskt
kol och malm. Det kommer att förbruka 13% av den kraft, som kommer att genereras vid Nigerdammen. Ett oljeraffinaderi håller på
att uppföras och skall tagas i bruk
1964 och kommer att få en kapacitet av l ’/•-1 ’/• miljon ton per år.
Transportapparaten skall upprustas väsentligt, både vad det gäller vägar, järnvägar och hamnar.
Vägarna är i mycket dålig kondition, men det största problemet är
av internationell art: järnvägarna
har börjat visa förlust. Man hoppas
dock kunna avhjälpa detta genom
rationaliseringar.
Jordbruket har fått en relativt
liten del av investeringarna. Anledningen är den låga avkastningen på
investeringar i jordbrukssektorn
och de misslyckade försök man har
gjort vid försök till mekanisering
i stor skala. Man har istället koncentrerat ansträngningarna på att
lära jordbrukarna bättre brukningsmetoder samt få fram bättre
sädesslag och boskapsraser. Där- _~. ·..
·.’
J.
278
igenom hoppas man kunna höja
jordbrukets avkastning utan stora
kapitalinvesteringar.
Finansieringen av programmet är
naturligtvis det stora problemet,
och med den står eller faller samtidigt hela projektet. I planen har
man tänkt sig följande lösning.
Ej förbrukat anslag
Nigerianska resurser
tillgängliga för investeri!lg
Antagen utländsk hjälp
Brist
f: miljoner
25,0
259,0
338,8
53,7
676,5
Hela planen är mycket ambitiös
och verkar i det väsentliga realistisk. Frågan är emellertid, om alla
dessa investeringar verkligen hinner komma till stånd inom den beräknade tidsrymden. Om så icke är
fallet, innebär ju detta, att resurserna inte blir så ansträngda som
beräknat.
Amerikanerna har trätt fram och
erbjudit sig att bistå med $300 miljoner under sexårsperioden. Likaså
har England och Västtyskland förklarat sig villiga att bistå. Dessutom har utländska intressenter
visat stort intresse för investeringar
i Nigeria. 1960 uppgick dessa till
300 miljoner kronor. De utländska
investeringarna underlättas genom
skattelindringar, import- och tullreduktioner och skyddstullar. Ett
visst dilemma torde dock uppstå,
då regeringen troligen blir tvungen
att höja skatterna för att klara av
sin del av investeringarna, vilket
naturligtvis inte ses med blida ögon
av de utländska intressena. Möjligheterna att erhålla de erforderliga
utländska valutorna torde dock
vara goda, trots att handelsbalansen är kraftigt negativ.
Förutsättningarna för att genomföra planen torde vara stora på
villkor att landet kan behålla sin
enhet och politiska stabilitet. Ett
splittrat Nigeria skulle sakna de erforderliga resurserna för att genomföra ett program av denna storleksordning. Politisk oro skulle
dessutom medföra, att landet miste
mycket av den good-will som det
nu besitter ute i världen, och det
internationella kapitalet skulle
tveka om att utveckla landets resurser. Frågan är dock, om målsättningen för en ökning av nationalprodukten med 4% årligen är tillräcklig. Med hänsyn till den årliga
befolkningsökningen av 2% innebär detta att nationalprodukten
ökar med blott 2% årligen per
capita. Nationalinkomsten per capita uppgår idag till ca 450 kr.
För att denna skall komma upp i
samma nivå som Ghanas, behövs
omkring 30 års utveckling i nuvarande takt. Kommer Nigerias folk
att ha tålamod att vänta så länge?
Nigerianerna själva hävdar, att det
stora födelseöverskottet inte är nå-
got bekymmer i deras land, då de
har stora outnyttjade landområ-
den. Men i en agrarekonomi av
Nigerias typ får inte en folkökning
en expansiv effekt utan resulterar
huvudsakligen i att den dolda
arbetslösheten ökar. Nigeria måste
därför, om det vill ha en ökad
expansionstakt, inom en snar framtid inrikta sig på att åstadkomma
en sänkning av födelsetalen, dvs.
279
man måste införa någon form av
familjeplanering. Detta skulle öka
förutsättningarna för att Nigeria
skall komma att infria de förväntningar, som ställs inom och utom
landet.