Print Friendly, PDF & Email

Negativ kampanj som stategi

Av Örjan Hultåker | 21 augusti 2020



Till slut är Joe Biden utsedd till Demokraternas presidentkandidat. Det tog honom 33 år att nå fram till det målet. Redan 1987 försökte han att nå den positionen genom att på Wilmingtons järnvägsstation meddela att han var officiell presidentkandidat för sitt parti.

Han presenterade sig då som en politiker i mitten av amerikansk politik och som demokratisk kandidat kritiserade han egenintresse och överdriven individualism. Känns tongångarna igen, undrar Örjan Hultåker.

Det gick dåligt för Biden i primärvalskampanjen och redan inom tre månader gav han upp. Han hade då bland annat kritiserats för att ha plagierat ett tal som dåvarande ledaren för det brittiska Labour, Neil Kinnock, hade hållit. Biden anklagades också för att kraftigt ha överdrivit sina akademiska meriter.

Men nu 33 år senare har hans ihärdiga strävande lyckats. Om han vinner blir han den äldsta personen någonsin att stiga in i Vita Husets ovala rum som nyvald president, nummer 46 i USA:s historia.

Enligt opinionsmätningarna och de flesta amerikanska analytikerna har Biden stora chanser att nå sitt mål och vinna presidentskapet. Men mycket kan ändras under de dryga två månader som återstår till den 3 november då väljarna fäller sin dom.

Demokraterna har just avslutat en fyra dagar långt konvent. Den var unik på många sätt, men inte främst för att den hölls på nätet. Programpunkterna under konventet och rapporterna därifrån har på många sätt dominerats av kritiken mot Donald Trump.

Det konkreta budskapet om vad demokraterna vill göra är att rädda USA undan en undermålig, inkompetent, farlig, omoralisk, obegåvad president som bara styrs av sitt egenintresse och för en politik som bara gynnar honom själv och hans kompisar. Frågan är om det budskapet håller ända till november.

Notabelt under Demokraternas konvent var de många republikaner som framträdde, främst John Kasich som varit guvernör i Ohio och framstående ledamot i representanthuset. Alla skulle mobiliseras för att stoppa Trump. De var inte på plats för att hylla Joe Bidens politiska program.

Att vinna över tidigare republikaner med kritik mot Trump i stället för med de egna idéerna var en inom Demokraterna etablerad strategi redan innan det stod klart att Joe Biden skulle vinna nomineringen.

David Plouffe var kampanjledare för Barack Obamas presidentvalskampanj 2008 och han publicerade tidigt i år en bok med titeln ”A Citizen’s Guide to Beating Donald Trump”. Hans bok presenterar som huvudstrategi att vinna över republikanska väljare med argumentet att byta ut Donald Trump. De skall övertalas att rösta på Demokraternas kandidat (oklart vid den tidpunkten vem det skulle bli) även om de inte sympatiserar med dennes och Demokraternas program. Det övergripande budskapet skulle vara att rösta bort Trump.

Även om många, även republikanska väljare, är kritiska till den sittande presidenten finns det en risk att överdriva kritiken. Ett exempel var den presskonferens som hölls när Kamala Harris presenterades som Joe Bidens vicepresidentkandidat.

Hon jämförde det fåtal som dog i Ebola när Joe Biden var vicepresident med de höga dödstalen under coronaepidemin och insinuerade att skillnaden var Donald Trumps fel. Den jämförelsen kritiserades även av analytiker som är djupt kritiska mot Trump.

Negativa kampanjer riktade mot motståndaren är inget nytt. Det har framgångsrikt använts inför många presidentval i USA men också i svensk politik. Intervjuade väljare brukar säga att de ogillar så kallade smutskampanjer, men trots det visar analyser ofta att de kampanjerna är framgångsrika.

Frågan är om någon kampanj tidigare har varit så totalt fokuserad på att locka väljare genom negativ kritik riktad mot en sittande president. Vad många kommer ihåg från Demokraternas konvent är Barack Obamas och Michelle Obamas stenhårda kritik mot en sittande president.

Barack Obamas framträdande på konventet var historiskt unikt. Avgångna presidenter brukar vara försiktiga med att kritisera sina efterträdare. Barack Obamas kritik riktades inte mot åtgärder som vidtagits av Donald Trump utan mot hans totala omoral, inkompetens och totala oförmåga att ens begåvningsmässigt förstå vad han bör göra.

Analytiker har genomgående varit positiva till Joe Bidens tal när han på konventet accepterade partiets nominering. Hans tal och program förankrade honom och kampanjen i partiets mittfåra och hans säkra och starka framträdande falsifierade Donald Trumps karikatyr av Joe Biden som varande halvt senile ”Sleepy Joe”.

Det finns intern kritik mot delar av Demokraternas konvent, främst från partiets vänsterfalang som inte gavs något utrymme under konventet. Alexandria Ocasio-Cortez, känd som AOC, fick bara 90 sekunder av det fyra dagar långa konventet för att presentera vänsterfalangens favorit Bernie Sanders.

Det jämförs med miljardären Michael Bloombergs framträdande före Joe Bidens stora tal under konventets sista dag. För att visa på den stora uppslutningen mot Donald Trump fick Michael Bloomberg göra en utläggning om att han övergett Republikanerna. Ingen nyhet utan en upprepning av vad han sade redan 2016.

Med upplägget av Demokraternas kampanj är den stora frågan om partiet kan locka vänsterfalangen att rösta den 3 november. De tycker som andra inom Demokraterna genuint illa om Donald Trump men de har också ett starkt fokus på politikens innehåll. Vänsterfalangen är inte nöjd med Joe Bidens mittenpolitik.

Vänsterfallangen stödde kandidater som Bernie Sanders och Elizabeth Warren som nu har ställt upp och stöder Joe Biden. Men de som vill ha en radikal politik är inte ett lydigt valboskap. Är de inte nöjda med Demokraternas program stannar de hemma.

Det demokratiska partiet är och har alltid varit ett djupt splittrat parti med många fallanger. Joe Biden måste manövrera försiktigt för att tillfredsställa inte bara mittenfåran av partiet.

Att framställa Donald Trump som omoralisk och Joe Biden som moralisk är inte tillräckligt för att locka över tidigare republikaner. Redan analyser av det förra presidentvalet visade att väljarna inte röstade på Donald Trump för att han är ett moraliskt föredöme i sitt leverne. De röstade på honom trots att han inte var det. Donald Trump valdes för vad han lovade att göra.

USA har förändrats sedan 1950-talet. Kandidaternas privatmoral är inte längre avgörande för valbarhet.

Frågan är då om kritiken mot Trumps förda politik håller ända fram till den 3 november för att Joe Biden skall behålla den ledning som han nu har i opinionen.

Kritiken på Demokraternas konvent var hård, vad händer om arbetslösheten hinner minska och de ekonomiska hjulen accelererar. Det kan gå fort i den normalt dynamiska amerikanska ekonomin.

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare vid SKOP. 

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

När postmodernismen kom till sverige/

fplus

Läs mer här

FMRS online

Osäkerhetens tid – Årsbok 2019