Print Friendly, PDF & Email

Levnadskostnadernas stegring och skatteberäkning ur befolkningspolitisk synpunkt

Av Redaktionen | 4 november 2019

Carl-Erik Quensel
än må vara, å födas minsann inga barn på befallning. Yoro det
icke för övrigt rent av grot sld, om vi, som hålla på friheten, skulle
tro, att det vore demokratien, om hotar att driva o s i döden? Vad
nu ‘l’y ·kland betri.iffar kan man icke förneka, att förändring n berodde
pa moraliska omvärcloring·ar, på viljan till pliktuppfyllclse och
en nyvaknad tro på framtiden. Ho os behövs upplysning om läget.
Trots allt, som skrivits och talats, äro manga fortfarande fantastiskt
okunniga om vad ·om står på spel. Av oss krävs en ny in
·tällning till livets bärande makter och lyokomöjlighoicr. Annars
komma vi obevekligt att fortsätta vår badesvandring mot förintelsen,
ett hart mon Yälförtjiint öde.
Il.
LEV ADSKOSTNADER AS STEGRING O II
SKATTEBERÄKNI G UR BEFOLKNI
POLITISK SYNPUNKT
GSAv
professor C.J RL-E RIJ.::. Q UENSEL, Lund
DEN markanta prisstegring pa viktiga liYsförnödenheter, som klart
kommer till synes i levnadsko. tnadsindex, innebär för tora delar
av befolkningen besvärligheter och ökade umbäranden. Medan somliga
samhiillsklasser genom avtal ha sina löner reglerade å att de
åimin ione delvis kompenseras för dyrtiden genom ökade löneinkomster
åtnjuta andra klasser icke adana förmåner. Väl ha vissa
behövande samhällsklasser genom regerings- och riksdagsbeslut erhållit
viss kompensation för dyrtiden såsom t. ex. folkpensionärnrna,
vilka erhållit en ökning av folkpensionen med en fjärdedel. Men stora
lager av befolkningen och kan ·ke främst familjer med många barn
och små inkom ter sitta nu i ett betryckt läge och varje social åtgärd,
som skulle kunna underlätta ituationen för dem, bör väl tagas
i betraktande såsom t. ex. lättnader i skattebördan.
Här nedan framlägges till disku ion ett förslag om avser alt
bättre anpa sa skattebetalningen efter levnadskostnadernas stegring
för de små inkomsttagarna.
Vid ber:icikningen av skatteunderlaget, det beskattning bara beloppet,
avdrages från den taxerade inkomsten ett belopp, ortsavdraget,
som varierar efter den skattskyldiges försörjningsbörda. Salnnda iir
det högre för gift än för ogift och högre för gift med minderåriga
barn fö1 för barnlösa enligt fastställda grunder, vilka äro migot olika
vid bcriikningen av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och vid
beräkningen av kommunalskatten. Men ortsavdraget är icke överallt
detsamma utan varierar efter levnadskostnadernas storlek inom olika
kommuner. AJltefter de beriiknade dyrorisindices äro kommunerna
uppdelade i fem skattegrupper och ortsavdraget ?ir större ju högre
dyrortsindex.
-18
11111111. ..- ————-_.,.,…….,..,.,.,… ……. ..-r-r,u.. c ..ov.l..&. .u LU..lJ.. .u.u,.L.L … .,.YLL
till penningvärdets fluktuation mellan dc olika kommunerna och det
fa tslå därigenom ock å att skattebetalningsförmågan vid en given
inkomst icke iir oberoende av levnadskostnadernas regionala
variation.
Borde da icke vid beräkningen av skatteunderlaget pa något liknande
ätt även penningvärdets temporala fluktuation inverka, mätta
t. ex. med levnadskostnadsindex, så att avdragen i stiillct för att
vara oförändrade år från år i någon mån skulle följa levnadskostnadsindex
och därigenom avpassas efter den nu rådande dyrtiden~
Om levnadsko tnaderna och levnadskostnadsindex stiga t . ex. till det
dubbla och samtliga inkomster uta;n undantag förändras i proportion
därtill innebär ett med tiden konstant avdrag att avdraget i
realiteten minskas till hälften och att den beskattningsbara inkomsten
stiger kraftigare än levnadskostnadsindex. Vidare ge oföriindrade
inkomster under tider av stigande levnadskostnader enligt nuvarande
system som resultat oförändrad beskattning bar inkomst
men betalningsförmågan måste dock anses hava sjunkit avsevärt.
Det skulle enbart vara en gärd av rättvisa om på något sätt ortsavdraget
förutom att variera med dyrortsindices även komme att
variera med levnadskostnadsindex’ temporala förändringar. Följande
kon ekvenser av en ådan ändring må nämnas, varvid här närmast
tänkes på följderna vid beräkningen av kommunalskatten. Det är
kan ke för de kommunala utdebiteringarna, som frågan är av större
vikt. Ortsavdragen äro väsentligt mindre vid beräkningen av den
beskattningsbara inkomsten till kommunal inkomstskatt än vid beräkningen
av det beskattningsbara beloppet till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt och för de små inkomsttagarna ~ir därför kommunalskatten
törre än den statliga. Härtill kommer, att det statsfinansiella
läget för ögonblicket och troligen för lång tid framat
icke inbjuder till några lättnader i den statliga beskattningen.
Om det beskattningsfria avdraget ökas (med stigande levnadskostnad
index) minskas skattekronornas antal och utdebiteringen per
skattekrona höjes i proportion därtill.
En sådan minslming av skattekronornas antal och den d~irav följande
ökningen av skattesatsen kan dock icke användas som motiv
mot en ändring. Ty skattekronornas antal mäter skatteunderlaget
endast enligt ett fastställt schema bland en mi:ingd tänkbara och utdebiteringen
per skattekrona är ett medel att fördela det allmi.innas
utgifter enligt fastställda grunder på de enskilda individerna efter
deras betalningsförmåga.
Ied stigande levnadskostnader vid relativt oförändrade inkomster
sjunker befolkningens förmåga att betala skatterna huru man än
mäter skatteunderlaget. Ett med levnadskostnadsindex varierande
avdrag skulle därför helt enkelt medföra att skattekronornas antal
bättre motsvarade det ekonomiska läget än som nu är fallet och
samtidigt innebära ett memento för ökad sparsamhet från det allmännas
sida.
För de enski lda skattebetalarna har förslaget följande innebörd.
49
Carl-Erik Quensel
Antalet skattekronor minskas men utdebiteringen på skattekrona
ökas som en följd därav. För de mindre inkomsttagarna kompenserar
ökningen av skatteavdraget mer än väl utdebiteringens något
större höjd medan för de större inkomsttagarna skatten stiger,
eftersom skatteavdragets ökning blir av mindre betydelse jämfört
med stegringen av utdebiteringen per skattekrona. En ändring resulterar
därför i en omfördelning av skatterna, så att de större inkomsttagarna
erlägga högre skatter än tidigare medan de mindre
inkomsttagarna, för vilka levnadsförhållandena försvårats proportionsvis
mer vid stigande index, erlägga mindre. Vidare kommer en
något större del av den totala uttaxeringen att falla på juridiska
personer, såsom aktiebolag, ekonomiska föreningar o. d.
Två kategorier skulle på så sätt’ få en avsevärd lindring i skatten.
Det gäller bl. a. personer med låg inkomst, vilken icke stiger med
levnadskostnadsindex. Till den kategorien hör framför allt äldre
personer med ett mindre kapital eller en fixerad pension. Den andra
kategorien utgöres av familjeförsörjarna med flera barn och relativt
låga inkomster, och det är bl. a. denna kategori, som kraftigt
drabbas av de fördyrade levnadskostnaderna. Om avdraget skulle
stiga med index, får denna grupp en mindre förbättring eftersom
endast för ett mindre antal välbärgade familjer den ökade skattesatsen
uppväger den relativt stora ökningen av skatteavdraget.
En ändring av här föreslagen innebörd så att det beskattningsfria
beloppet skulle variera med levnadskostnadsindex skulle därför ha
en viss social betydelse, i det att de små inkomsttagarna skulle få
en lättnad i skattebördorna.
Förslagets genomförande i praktiken skulle icke behöva ställa sig
alltför komplicerat. Att låta skatteavdragens storlek exakt bestämmas
av levnadskostnadsindex skulle vara alltför besvärligt utan i
stället må de bli underkastade språngvisa förändringar allteftersom
levnadskostnadsindex vid sin klättring uppåt uppnå vissa fastställda
värden. Så är ju fallet med avdragens olika utformning i olika kommuner,
i det att avdragen icke kontinuerligt följa dyrortsindex utan
när dyrortsindex faller mellan två angivna gränser så tillämpas en
och samma tabell för beräkning av det beska’ttningsbara beloppet
från det taxerade beloppet.
Kommunerna äro indelade i fem olika grupper (grupp I-V) och
fem dylika tabeller äro upprättade. Det naturliga vore att utöka
dessa tabellers antal från fem med ett antal nya, varvid de nya tabellerna
skall basera sig på högre ortsavdrag än de gamla. Man
skulle i så fall få ett system tabeller A, B, C, D, E, F etc. av vilka
de med beteckningen A-E motsvara de nu existerande, medan de med
beteckningen F och följande skulle vara de nya.
Justeringen av avdragen efter levnadskostnad skulle kunna ske så
att när levnadskostnadsindex under ett år haft ett genomsnittligt
värde mellan vissa angivna gränser föreskrives enligt en gång för
alla givna regler t. ex. att i ortsgrupp I tabell C skall tillämpas, i
ortsgrupp II tabell D och i ortsgrupp V tabell G.
50

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Reflektioner om politik : Elva essäer om idéer och reformer

fplus

Läs mer här

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism