Print Friendly, PDF & Email

Kyrkan och politiken

Av Redaktionen | 4 november 2019

KYRKAN
OCH POLITIKEN
ÄMNET »K~vrkan och politiken» är minst sagt tvetydigt. }led
»kyrkan» kan man i detta sammanhang mena olika ting .. Man kan
Hinka på det universella, världsomspännande kristna kyrkosamfundet,
på den svenska folkkyrkan, representerad av sina officiella
organ: kyrkomötet och- kanske man kan tillägga- biskopsmötet,
eller på prästerna såsom de för kyrkans verksamhet ansvariga
ute i landet. Ordet »politiken» återigen kan bet~·da alla de
funktioner, som reglera statens liv över huvud, eller man kan
asyfta en politik i mera inskränkt mening, riksdagspolitik, i ett
demokratiskt land differentierad på de olika politiska vartiemas
vrogram. Det är uppenbart, att man maste göra klart för sig, vilken
frageställning som åsyftas, om man skall kunna ge ett migorlunda
hyfsat svar på spörsmålet om förhållandet mellan kyrkan
och politiken.
Om jag först ett ögonblick stannar vid frågan om partipolitiken,
sit vill jag hävda den bestämda tesen, att kyrkan i intet avseende
här kan låta engagera sig. Självklart gäller detta det universella
kyrkosamfundet, liksom det gäller folkkyrkan i hennes officiella,
samlade framträdande. Lyckligtvis ha de partipolitiska bokstavsbeteckningarna
– h., fp., s. o. s. v. — aldrig behövt siittas
inom parentes efter nanmen på de talare, som yttrat sig i kyrkomötesdebatterna.
lIera tveksam kan man ställa sig till fragan om
de enskilda prästernas politiserande. Att dessa icke skola blanda
in partipolitik i sina rent kyrkliga funktioner, särskilt vredikan,
iir ju allmänt erkänt. Men å andra sidan äro ju iiven prästerna
medlemmar i det borgerliga samhället, och ingen tycks kunna
förmena dem !’ätten att både ha en bestämd politisk askådning
och att vid sidan av tjänsten göra propaganda för den, ev. iiven
sitta i riksdagen sasom representanter för ett volitiskt parti. Diirigenom
kunna de ju tillvarataga intressen, som också ur kyrkans
s~·npunkt äro väsentliga. – Hesonemanget later bestickande, och
likväl tror jag, att en reservation iir pit sin plats. Visserligen be.
l o lut (‘ ullucru
strider jag ingalunda, att en situation kan uppstcl, ch! de politiska
avgörandena i S<L hög grad heröra kyrkans livsintressen, att det för
hennes representanter kan bli en bjudande plikt att efter förmåga
söka paverka iiven den ]Jolitiska debatten. Normalt synes mig
dock liiget vara ett annat. En riktig priist indentifierar sin egen
gärning med sin kyrkas, och denna har ovedersägligen ett iirende
till alla samhiillskategorier utan hänsyn till partigrnpperingar.
Och det kan inte hjälpas- en pal·tipolitiskt alltför hart engagerad
priist i soleras Iii t t fra n vissa grupper i sin försami i ng. Och vad
viirre iir, han stjiil tid och kraft fn'tn det, som dock iir hans egentliga
uppgift och som f. n. kanske mer än nagonsin kräver odelad
kraftanspänning. Denna syn }l<t saken biirjar f. ö. vinna terriing
litet varstans, inte minst i industri bygderna. Medan det förr var
van! igt, att ]Jriistval ]Hl s;tdana Jllatser lades UPll efter partipolitiska
linjer, varvid socialdemokratisk åskadning i regel var en
god garanti fiir snabb befordran, har man nu på arhetarhtlll börjat
inse, att priisten iir nwra till gagn som priist iin som partiJHllllJl .
• Tag klandrar icke de priister, som anse sig böra kandidera vid
riksdagsval; de kunna ange fullt vlausibla skäl. ~len jag kan
icke heller riikna det som mtgon brist hos mitt stift, att ingen av
dess priister sitter i riksdagen eller veterligen har wtgon starkare
nstnndan att komrna dit. – Kanske bör jag för mulvikande av
missfiirstand tilliigga, att det sagda ingalunda far tolkas som uttr;
n~k för en undervärdm·ing av det parlamentariska arbetet och
dess hd~'delse. Det är enbart fnlga om en enligt min tanke sund
arbdsfiirdelning inom det sociala sammanhanget.
ll i
den vidare bemiirkelsen. Det har med rätta anmärkts, att kyrkan
inte leYer i nägot lufttomt rum utan måste vara starkt intresserad
av hur statslivet runt omkring organiseras och gestaltas. Siirskilt
m:ste detta vara fallet med en kyrka, som har så intima förbindelser
med staten som vnr svenska folkkyrka. Det kan alltsa inte
vant tal om att kyrkan skulle kunna dra sig tillbaka i n{tgot slags
överandlig isolering, likgiltig för hur det viirdsliga samhället ordnar
sina förlutllanden. }ijn sådan attityd skulle bli skiiligen ödesdiger
hade för k:-Tkan och för staten. ~Ien >dialektiskt.’,
d. v. s. aldrig kan uttryckas i en entydig formel.
K.1Jrkan och ]JO!itilccn
Här är icke vlatsen att mera ingiJCnde behandla detta problem.
Låt mig i stället försöka att med h.iiilp av tvenne teser dra UIJIJ
nägra enligt min tanke viisentliga linkr .
.Min första tes lyder så: Kyrkan iir såtillvida »opulitisJ,·~,, som
hen icke har anledning att ta stiillning till frågan 0111 statens förfait
n i ng. Det politiHkt centrala spörsmalet: republikansk demokrati-
konstitu tionoll monarki-dikta tu r l i g ger a l l t sa prilH• i vie Il t
utanför den kyrkliga diskussionen.
Kiir jag för två 1!r sedan i mitt herdabrev hiivdade denna tes,
möttes detta av mycket starka gensagor. ~Ian hänvisad<' hl. a.
till att kyrkan dock har en ofantligt myckd mer gynnad stiillning
i ett demokraiiHkt land än i diktaturerna. Detta illustreradPs med
en smula maliciösa antydningar, att hiir· i landet biskoparna
kunna skriva och trycka vilka olämpligheter som helst, medan i
det diktaturstyrda Ryssland motsvarande iimbetHinnehavarc
snabbt och effektivt berövas b1de den penna oeh det hnvnd, som
tyckas vara till för att missbrukas. Jag UJlpHkattar till fullo donna
argumentering, och iindå måste jag vidhalla min tes. Dl' t ii r
naturligtvis alldeles riktigt, att kyrkan i regel har en vida hPhagligarc
tillvaro i ett demokratiskt land i1n i en diktatur, atminstonP
om man tiinker p1i Histniimnda författningstyps aktuella uppcnban•
lseformer i sinncviirldcn. 'l're ting nutste emellertid hiir ilu!gkommas.
Först och främst: För kyrkans del far fntgan, under
vilka förntsättningar hon har det »behagligast», aldrig vara clL'n
avgörande. Det iir inte alls siikort, att k:akan alltid far biist av
en behaglig tillvaro. ~Hmulom växer hon sig vida starkare i storm
iin i godviidor. Yidare: Diktaturen far inte utan vidare bedömas
efter de former, i vilka den just nu framtriicler. Det är 1itminstone
tiinkbart, att en diktator kan visa full respekt för dc mHlliga
viirdcna. Att diktaturen diirigcnom karakterisl)J'ar sig sjiilv som
ett provisorium, som förr eller senare måste avlösas av en volitiskt
friare samfundsform- diirom iir jag fullt medveten. Slutligcn:
Aven en demokratisk samfundsform kan mycket viii utvceklas i
en s~tdan riktning, att de allvarligasto risker uppstå för de viirden,
som kyrkan revresenterar. J ag skall liingre fram ge dt exempel
hiirpå.
Summan av det hittills sagda är alltså detta: Om kyrkan vill
vara kyrka och ingenting därutöver, måste hon principiellt avst:t
frän att blanda sig i diskussionen om statsskicket. En s<'tdan inställning
står också i närmasto överensstiimmelse med den evangeliska
kyrkans officiellt erkiinda grundsatser. I Augustanas
3G9
J oh n Cull/Jerg
28:de artikel kunna vi läsa: »Den andliga och den världsliga makten
böra icke sammanblandas. Ty den andliga makten har befallning
att predika evangelium och förvalta sakramenten. Den skall
icke giva sig in på främmande område, icke förfoga över kungakronor,
icke upphäva överhetens lagar, icke fritaga frän lagstadgad
hörsamhet, . . . icke föreskriva överheten regler angående
samhällsskicket, såsom Kristus säger: :Mitt rike kir icke av denna
världen.»
J ag kommer till den andra tesen: Kyrkan måste just såsom
kyrka ställa vissa bestämda, konkreta anspråk på staten, den mit
sedan vara utformad på det ena eller andra sättet.
'l're slag av sådana anspråk kunna anges.
Kyrkan har det anspritket pii staten, att den håller rättsordningen
vid makt. Detta sammanhänger intimt med den evangeliska
kyrkans syn på statslivet över huvud. Staten är en av Gud själv
jämte kyrkan given ordning, som har till sin egentliga och grundläggande
uppgift att hävda den borgerliga rätten. I nyss anförda
artikel i Augustana heter det: »Överheten skyddar icke själar
utan kroppar och egendom mot yttre övergrepp och betvingar
människorna med svärd och kroppsliga straff för att så vidmakthålla
borgerlig rättskaffenshet och yttre fred.» Om staten skulle
brista i detta avseende och tilläventyrs börja tillämpa ett terrorsystem
mot lag och rätt, så blir det en samvetssak för kyrkan att
höja en kraftig protest. Ingen är närmare till en sådan protest
kin hon, just på grund av hennes religiösa aspekt p<'t statslivet.
Hon måste bedöma statens eller »Överhetens» missgrepp på denna
punkt inte som ett konjunkturpolitiskt försvarligt sidosteg fran
den normala viigen, utan som ett åsidosättande av själva väsendet
i statens gudomliga kallelse. Här kan inte kyrkan tiga utan att
förlora sin själ. Det iir också av intresse att konstatera, att det var
pä denna punkt, som den norska kyrkan först grep in i början
av 1941.
Yidare har kyrkan det anspråket, att staten icke dekreterar
något, sm11 ~kränker det kristna samcetets j"rihet. Det kir av detta
skiil och icke pa grund av nägra politiskt motiverade betiinkligheter,
som k;nkan m<'tste komrna i sit stark motsiittning till de totalitiira
statsformerna. T~- för dessa senare är det karakteristiskt.
att de vilja regera över samvetena genom att med väld eller provaganda
söka astadkomma ideologisk likriktning. Aven om man
hiirvid skulle undvika att gä till direkt attack mot kyrkan, far
denna inte l<ita sig lwdragas. Det för kyrkan i d!'tta sammanhang
:no
Kyrkan och politiken
avgörande är, att Gud allena råder över själar och samveten. Om
staten övertar denna roll, betyder det ovedersägligen, att den
sätter sig i Guds ställe, d. v. s. den ger upphov till en hednisk statskult,
som aldrig kan sambestå med kristen livssyn. Exakt en sadan
situation förelåg, då den norska kyrkostriden kom att tillspetsas.
Det skedde i och med dekretet, att alla norska barn skulle
fostras i Nasjonal Samlings ideologi. l> k:n·ka
kan förefalla överraskande, då det uttalas av en representant fiir
den s. k. statskyrkan. Denna innebär ju ett nära organisatoriskt
samband mellan stat och kyrka. Kyrkan har utan ringaste tvivel
stora fördelar av detta samband, främst genom att slippa ekonomiska
bekymmer, men iiven genom att ha sin inflytelsesfär s. a. s.
officiellt erkänd. Men kyrkan fin· under inga omständighctPr
köpa denna förmån till priset av nagonting, som förlamar hennes
religiöst-andliga handlingskraft. I själva verket vilar statskyrkoYiisendet
i evangelisk mening helt pä den förntsiittningen, att
staten erkänner och p
visar sig staten som en »kristen» stat. statens motivering för ett
sildant erkännande kan inte vara nitgon annan än insikten, att dc
kristna viirdena äro av väsentlig betydelse för folklivet. Kyrkan a
sin sida kan med hiista samvete aceevtera detta statliga erkiinilll
J o !t n C ull/Jrr.rJ
nande med ty åtföljande förmåner, därför att hon vet, att en kristen
folkfostran tillför även staten ett oumbärligt krafttillskott.
H~ir föreligger alltså normalt en naturlig allians, som enklast kan
karakteriseras st!, att staten ilr stat oeh kyrkan kyrka; kyrkan
PrldinueJ’ olwtingat statens snveriinitet s> för en volitisklwtione
Il folk fostran. Här maste kyrkan svara ett absoln t otvPtydigt
ucj. lnte diirför, att hon skulle vara ointresserad av en
nati:mPII folkfostrnn, utan därför att hon ]l<t grundval av slika instrnldimwr
il'ke liingre kan existera som kristen kyrka. Sasmn sadan
kan hon fiir sitt andliga arbete inte mottaga instrnktimwr
fritn w1gra viiridsliga myndigheter. Om staten trots kyrkan,; vrotester
· vidhuller sina krav, har cliirfiir kyrkan endast en viig att
g u: att a vskii ra förbindelsen med staten oeh etablera sig som org<
misatoriskt fri folkkyrka.
Skoll'XPIIIJIIet ]Ja en sådan situation kunna vi aterigen hiimta
fran XorgP, iiven om steget diir iinnu inte tagits fullt ut, tydligen
]Ja grund av en viss tvekan fran ockupationsmyndigheternas sida
att driva saken till sin svets. Xven den tyska kyrkostriden kiinneieelmades
av samma konfliktliige. Om motsvarande stridigheter
i ~lussolinis lund ltitit mindre tala om sig, så beror det ingalunda
Jl<l a it kon 1'1 iktiimnen saknats; den romerska kyrkan är emellertid
itven politiskt en alltför hård nöt att kniicka. I Ryssland slutligen
giek dl'll totalitiira statsmakten Sll smnmariskt tillväga, att allt
motstand bröts ner och kvävdes i blod. Men inte heller i värt demokratiska
land ha slika tendenser helt Raknats, låt vara, att de i
jiimliirPisl~ med de niimnda te ,;ig siinleles beskedliga. Det iir doek
inte liH'r iin fem ar sedan, då man fnln socialdemokratiskt hall
reste kravet JHI en statlig kontroll över kyrkan, uvvenbarligen i
avsikt att ombilda henne till ett av staten reglerat kulturinstitut.
A ven i riksdagen fingo dessa striivanden ett hörbart P ko. .T ag
372
Kyrkan och pol if i k(' n
nämner detta endast som ett exempel pä att de totalitiira riskerna
kunna hota kyrkan icke enbart frän diktaturernas sida utan också
från den sekulariserade demokratien, där denna blivit tillräckligt
självmedveten och aggressiv.
Här kan jag bryta av. Indirekt kan det sagda bdraktas som en
principiell kommentar till den norska kyrkostriden. Den officiella
propagandan i Korge har velat göra giillande, att hiskovantas aktion
varit politiskt betingad, ett försök att ta 11m·ti för den mot
Tyskland fientliga maktkonstellationen. Intet har veterligen
framkommit, som ger stöd ilt en sådan förmodan. Under de kritiska
V<trveckorna 1940 visade den norska kyrkan med biskop
Berggrav i spetsen en lojalitet mot ockupationsmakten, som gick
vida liingre iin många ansågo vara skäligt. Utan ringaste tvivel
hade denna lojalitet bestiitt oförändrad än i dag, om icke den »nationella
» regeringen i förunderlig brist pit visdom och IJSykologisk
instinkt vidtagit åtgärder, som rörde vid kyrkans heligaste intressen.
Det är begripligt, om man i detta läge med längtan ser
fram mot den dag, då Korges folk äter får fritt rykta sina ]lolitiska
och religiösa angeliigenheter. Vartenda steg, som under tiden
tagits av den norska kyrkoledningen, har emellertid klart motivends
inifrcin, d. v. s. ur kyrkans egna livskrav.
Ingenting visar bättre kyrkans faktiska betydelse för det viisterländska
kulturlivet som helhet, än att hon med inre nödvändighet
ställes i bräschen, då kulturfientliga makter göra sig breda. Hur
skulle det ge_ i en motsvarande si tu a tio n i vårt land? J ag vägar
inte profetera något om hurpass rakryggat vår svenska k~Tka
skulle uppträda under så hårda påfrestningar. Men siikert iir, att
tyst undfallenhet skulle betyda kyrkans död – även om hon diirmed
skulle köpa sig aldrig så hyggliga livsvillkor. Kyrkan vill
tjäna stat och folk, men först och sist måste hon tjäna sin Herre.
Om hon hindras eller hämmas i den tjänsten, får ingen tvekan
råda om hennes väg. Och kanske komme just i ett sådant !iige
kraftkällorna att flöda även hos oss.
373

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Reflektioner om politik : Elva essäer om idéer och reformer

fplus

Läs mer här

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism