Matti Häggström; Om Björn Borg


1980


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Tennisspelaren Björn Borg är en högst obehaglig figur. Han motsvarar inte alls mitt socialistiska ideal. Han är en stor fara får svensk ungdom. Den kan lätt fårledas att söka apa efter
hans sätt att leva och resonera. Det vore bedrövligt.
När Björn Borg var 14 år kom han i krakel
med sin tränare Lennart Bergelin. Då visade
han verkligen hur olämplig han är som fåredö-
me. Inte började han med samtalsterapi får att
klara upp konflikten. Inte gav han Lennart
Sergelin sparken, vilket han mycket väl kunnat
göra, eftersom det inte fanns några Åmanlagar
på den tiden. Inte heller resignerade han utan
fortsatte att spela tennis. Vilken samhällsfrånvänd ynkedom!
Han slutade grundskolan i fårtid. Ändå är
det en av de finaste socialistiska skapelser som
sett dagens ljus. Kunskaps- och disciplinkraven
kan ju inte avskräcka någon och inte heller
kväva ett fritt socialistiskt tänkande, obesmittat
av individualism och antikollektivism.
Björn Borgs fårhållande till sina fåråldrar
skall vi bara inte tala om. Han beundrar ju
dem. Vad är det får sentimentalt, borgerligt
trams? Nej, tacka vet jag Olof Palme, som bröt.
med de värderingar hans familj fåreträdde och
ägnade sig åt progressivt samhällsarbete.
Någon större ideologisk hållningslöshet än
Björn Borgs är svår att finna. Den fårsöker han
fräckt dölja genom att undvika uttalanden i
politiska frågor och genom att leva som en
vindflöjel. Se bara på skäggväxten. Än har han
skägg, än är han renrakad – ingen konsekvens
i det politiska agerandet. Så fort man börjar
hoppas att han blivit socialistiskt medveten är
han framme med rakhyveln.
En skandal utan like är det att Björn Borg
Björn Borg
inte gått med i det socialdemokratiska partiet.
Han borde väl inse att alla inte kan komma sig
fram här i världen. Alla kan omöjligtvis bli
partiledare som Olof Palme. Några måste ju
välja honom också. Sådan mark~änst är inte
minst viktig i en socialistisk folkrörelse som vår.
Några jämlikhetssträvanden har man aldrig
sett röken av hos Björn Borg. Bara detta att
alltid söka vinna. Vet han inte att medelmåttig
tennis fårdrages med jämnmod om den spelas
av alla – är det inte Harry Schein eller någon
annan av mina ideologiska kollegor som sagt
det? Nu fårblir han en beklämmande påminnelse om att andra är mindre duktiga än han.
Björn Borg är inte ens könsjämlik. Han tar
sig får att spela bättre tennis än Mariana, men
inte nog med det. Han lagar sämre mat också.
Från marktjänsten är steget inte långt till
skumma markaffårer. Björn Borg har ohjälpligt
komprometterat sig genom sina transaktioner
med Curt Nicolin. Det är ren utmaning att
köpa mark av SAF-ordfåranden – LO har ju
krävt att all mark skall socialiseras.
Och så alla dessa pengar som Björn Borg
tjänar. Att han bara har mage att ta emot dem1
Hade han minsta hut i kroppen skulle han ha
skänkt dem till välgörande ändamål som det
socialdemokratiska partiet eller Kuba. I stället
emigrerar han till överklasslandet Monaco enbart därfår att han där får behålla kanske
600 000 kr mer än i Sverige av varje miljon.
Därmed demonstrerar han åter sin egoism och
sin kapitalistiska utsugarmentalitet.
Björn Borg har aldrig varit med i socialdemokratiska partiet. Det spelar ingen roll – vi
bör bums utesluta honom i alla fall. Det är nog
det enda han ärligt får~änat.
Matti Häggström