Mats Johansson; Den offentliga sektorns möjligheter


1991


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Men uppfattningen att andra kulturer i
snart sagt alla sammanhang anses överlägsna den egna har också lett till en slags
omvänd rasism, och, som Per Ahlmark
framhåller i sin tankeväckande essä, en
skakande men påtaglig dos av antisemitism som rekommenderar att Israel vänjer sig vid att leva i en ”nukleär terrorbalans” med Saddam Hussein.
Sådana råd är enkla att ge från den
privilegierade och pacifistiska lilla
ankdamm som har gjort det till en inhemsk specialitet att med moraliska argument kritisera de länder som försvarar
den frihet som vi tar för given.
MATS JOHANSSON:
629
I de fjärran kulturer som man känner
en sådan oemotståndlig dragning till rå-
der dessutom, paradoxalt nog, ofta en
attityd till oliktänkande som skulle omöjliggjort varje antydan till kritik av det slag
som de vänsterintellektuella riktar mot
sin egen kulturkrets.
Att vänstern generellt sett har ett besvärligt förhållande till åsikter andra än
de egna har vi även, som Erik Hörstadius
påminner oss om i sin essä i denna välkomna debattskrift, kunnat uppleva på
hemmaplan med decennier av socialde··
mokratisk konformism och mer eller
mindre subtilt åsiktsförtryck.
Den offentliga sektorns möjligheter
U
nder Kjell-Olof Feldts tid som
finansminister myntades begreppet ”kanslihöger” som beteckning
på de socialdemokrater i framförallt
finansdepartementet som försökte förnya
synen inom partiet på den kollektiva sektorn. En ledande kraft var Klas Eklund,
ordförande i Produktivitetsdelegationen,
som nyligen lämnade sitt betänkande
”Drivkrafter för produktivitet och välstånd” (SOU 1991 :82).
Gunnar Wetterberg: Det nya samhället.
Om den offentliga sektorns möjligheter.
Tiden 1991
Ett annat kraftkorn idenna rörelseriktning
är Gunnar Wetterberg, departementsråd
och chef för finansens strukturenhet I en
debattbok med den intetsägande titeln
”Det nya samhället. Om den offentliga sektorns möjligheter” tecknar han sin bild av
alla de problem och förändringar som han
mött framför allt i arbetet som huvudsekreterare i ESO, expertgruppen förstudier i offentlig ekonomi, 1988-90.
Till större delen är innehållet en tämligen neutral beskrivning av kursbokskaraktär, med mängder av fakta och oantastlig analys, som knappast hetsar upp någon
läsare i något politiskt eller ekonomiskt
läger. Men här och var blixtrar den lundaskolade f d vänsterradikalen till med sanningar om de stora kollektiva programmen
som lika gärna hade kunnat återfinnas i en
Timbro-bok.
j
\
l
630
Ett smakprov om bostadspolitiken, under rubriken ”Det oavsiktliga förtrycket”:
”En mycket stor del av bostadsstödet –
räntebidrag, skatteavdrag – har gått till
bättre ställda hushåll. Dessa hushålls förmåga att betala för sin bostadskonsumtion
har därigenom ökat, vilket isintur gjortdet
möjligt för byggandets olikaled och intressenter att driva upp produktionskostnaderna. Effekten blir att kostnaderna inte
ökar bara för de bostäder som de gynnade
grupperna köper, utan också i allmännyttans nyproduktion, så att subventionens
egentliga syften motverkas . . . Låginkomsttagare i glesbygd betalar de nya förmögenheterna i Stockholms villor och innerstad.”
Så kan socialdemokratins klassiska
intressegruppspolitik sammanfattas på
många områden, sedd genom public
choice-analysens glasögon. Wetterberg
utför den med en bestämd ideologisk utgångspunkt: hur den offentliga produktionen skall bli mer effektiv med hjälp av
en del av marknadsmekanismernas drivkrafter och effekter. Det är samma
restriktion som den socialdemokratiska
90-talsgruppen ålade sig – reformering
inom systemet, inte systemskiften – och
Wetterberg landar där de flesta andra
revisionister inom socialdemokratin brukar landa, ungefär där gorbatjoviterna i
Sovjet landade i avbresjneviseringens
misslyckanden.
När det gäller att skriva ut recept för
att lösa de problem den förda politiken
har skapat är Wetterberg inte alltför originell. Hans manifest, kallat ”Tio steg
framåt”, listar de flesta i debatten kända
paroller som ligger bra i mun på partiets
modernister:
l. strukturomvandling för trygghet!
2. Gör om pensionerna!
3. Stoppa sjuk- och arbetsskadeförsäkringens rovdrift!
4. Lägg om sjukvårdens finansiering!
5. Höj avgifterna i vården och omsorgen.
6. Minska bostadssubventionerna!
7. Höj fastighetsskatten!
8. Sälj statliga företag!
9. Satsa på infrastrukturen!
10. Använd den högre utbildningen
effektivare!
Någon däremot?