Mats Fält: Valfrihetens dödgrävare

Bidens misslyckade vicepresident Kamala Harris lyckades med en enda sak i sin misslyckade kampanj för att bli sitt partis kandidat. Hon angrep Biden i en debatt för att ha varit emot bussning av elever mellan olika bostadsområden, i syfte att jämna ut etniska skillnader. Eftersom Biden suttit i senaten i evigheter hade han naturligtvis en hel del i sitt syndaregister, bland annat samarbete med rasistiska demokratiska kollegor från sydstaterna. Biden hade svårt att hantera det våldsamma angreppet och fick en dålig kväll.

Efter debatten undrade media av naturliga skäl om Harris ville återinföra bussning, ett system som var mycket impopulärt bland både vita och minoritetsgrupper och sedan länge avskaffats. Det ville Harris inte, vilket fick även segern i debatten mot Biden att framstå som ännu en ogenomtänkt och misslyckad insats.

Även i USA – där bostadssegregeringen ibland är betydligt mer påtaglig än i vårt land – är det väldigt svårt att skapa system som blandar elever och samtidigt upplevs som legitima av de som berörs. Betygsantagning och prov är lätta att förstå, bedöma och acceptera. Detsamma gäller syskonförtur och närhetsprincipen. Olika former av social ingenjörskonst löser sällan problemet och skapar samtidigt motsättningar och protester.

En gammal sanning är att alla dåliga amerikanska idéer förr eller senare även genomförs i Sverige. Finland väntar först på resultaten från Sverige, men vårt land ger sig för det mesta, med lika stor energi som aningslöshet, ut på okänt vatten.

Regeringens senaste initiativ i skoldebatten är att föreslå att köer till friskolor ska ersättas med lottning och strävan efter en ”allsidig social sammansättning” av elevgruppen. Det senare förklaras inte närmare i veckans förslag. Det är nog inte så konstigt – den här delen av förslaget kan sluta hur som helst och kommer troligen att leda till både motsättningar och allvarliga konflikter. Sverige kommer troligen inte att hitta någon magisk lösning på hur social och etnisk bakgrund kan vägas in, utan att stora grupper kommer att känna sig orättvist behandlade.

Köer är inte oproblematiska. Det finns ett större engagemang för utbildning i grupper som redan har en bättre social och ekonomisk situation. En reform som kan minska skillnaderna är obligatoriskt skolvaI.

I Nederländerna, där en stor majoritet av eleverna i grundskolan går i friskolor, begränsas kötiden. Det är en rimlig lösning även i vårt land, bland annat med hänsyn till elever som flyttar mellan kommuner eller regioner. Att däremot helt ta bort köerna skickar fel signal. Då blir det lottning som i huvudsak kommer att avgöra vilka elever som blir antagna till populära friskolor, vilket inte heller kommer att upplevas som rimligt av de berörda familjerna. Det är positivt om familjerna engagerar sig i sina barns skolval – det uppmuntras inte av ett system där tombolan är det viktigaste inslaget vid val av friskola.

Närhetsprincipen behålls för kommunala skolor, vilket innebär att boendesegregationen förblir den främsta orsaken till segregationen i skolan. Den som vill ha en plats i en viss kommunal skola kan alltså även i framtiden lösa det genom att köpa en bostad i rätt område.

Diskrimineringsombudsmannen har i sitt remissvar påpekat att kravet på allsidig social sammansättning kan leda till diskriminering. Sverige har egentligen tydliga lagar som ska garantera att alla behandlas på samma sätt oavsett etniskt ursprung och social bakgrund. De principerna borde vi vara rädda om och stolta över. Integritetsmyndigheten har ifrågasatt förslaget med tanke på riskerna för den personliga integriteten. Det är uppenbart att ett system som ska sortera elever efter sociala kriterier kommer att kräva information som inte borde ha någon koppling till valet av skola. De länder som byggt upp omfattande system för kvotering har skapat ännu större motsättningar och ett ständigt fokus på grupptänkande i stället för individuella prestationer. Spåren förskräcker.

Att det här mest handlar om att stärka vår Harvardutbildade statsminister Magdalena Anderssons trovärdighet som socialistisk klasskrigare är uppenbart. Det tydligaste beviset på detta är frånvaron av konsekvensanalyser. Hur man kan ”ta tillbaka kontrollen”, utan att bry sig om vad de egna förslagen skulle ge för resultat framstår som tämligen konstigt.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö kommun