Mats Fält: Churchills mardröm

Den blev till slut verklighet, lösningen som Churchill beskrev som utesluten för det brittiska imperiet. Inte riktigt men nästan. Churchill konstaterade att Storbritannien inte kunde styras av hinduer från New Delhi, vilket delvis skulle bli konsekvensen av ett bevarat demokratiskt imperium. Indien var för stort med sina oräkneliga miljoner invånare. Frankrike hade samma problem men i mindre skala. Därav försöket att göra enbart Algeriet till en integrerad del av moderlandet.

Rishi Sunak styr numera Storbritannien från Downing Street 10. En stormrik hinduisk tory med rötterna i östra Afrika, som inte äter rött kött och dessutom är nykterist. Han älskar Star Wars och dricker cola från Mexiko. Inte många siffror rätt för den som vill beskriva en typisk konservativ brittisk politiker.

Utan imperiet hade Sunak troligen inte flyttat in på ”Number 10”. Utan imperiet hade inte Storbritannien alltmer kommit att präglas av grupper som sökt sig dit för att få ett bättre liv, undvika faror och fritt kunna välja sin egen väg. Storbritannien är inte perfekt men det slår de flesta länder i tredje världen med hästlängder.

I samband med drottningens död startade en omfattande diskussion om synen på den egna historien. En del av Storbritanniens historia handlar om imperiet. Om hur ett litet land i nordvästra Europa plötsligt tar över landområden i alla världsdelar och till slut blir världens största imperium. Historien rymmer både fruktansvärda övergrepp, heroiska strider och främjande av civilisation och framsteg.

Den viktigaste slutsatsen är att Storbritannien knappast har en större skuld än andra länder. Alla kolonialmakter har begått avskyvärda övergrepp – och det gäller nästan alla andra länder dessutom. Det var inte Spaniens eller Englands fel att ursprungsbefolkningen i Amerika dog av nya sjukdomar. Krigen mellan stammarna var ofta mer blodtörstiga än konflikter där européer var inblandade. Slaveriet var hemskt men det bedrevs i alla världsdelar, det var inte heller någon västerländsk uppfinning. Däremot bidrog Storbritannien verksamt till att det till slut kunde avskaffas i huvuddelen av världens länder. Att förbjuda änkebränning i Indien var visserligen ett brott mot principen att respektera den lokala kulturen men de flesta ser det nog ändå som ett exempel på positiv inblandning.

England hade ingen rätt att ta över andra folkgruppers land men det har gällt alla erövrare i alla tider. Det blev inte mycket värre bara för att erövrarna kom från Europa och ibland talade engelska. Ryssarnas motsvarande erövring av Sibirien var inte heller någon tebjudning. Den som ställde sig i vägen krossades av tsarens trupper. De samhällen som erövrades var inte sällan byggda på både slaveri och plundring av andra stater.

Vi är numera väldigt duktiga på att framställa främmande stater i ett romantiskt ljus. Verkligheten var nästan alltid mycket värre. Stammarna som bedrev utrotningskrig mot varandra på den amerikanska prärien, efter européernas ankomst till Amerika, var sällan jämställda samhällen där kvinnor bemöttes med respekt.

Att ge britter mer rättigheter än andra invånare i imperiet var alltid fel men det var också något som alla andra länder ägnade sig åt, alltför många gör det än idag. Rasism var det normala på Churchills tid, i varierande utsträckning. Inte ens Lincoln gick till val med allas lika rättigheter på programmet.

Avvecklingen av imperiet präglades av för det mesta misslyckade försök att ersätta styret från London med lokalt förankrade demokratiska institutioner. Här var det inte målet som var problemet utan misslyckandet. Många av de politiker som tog över makten trodde att socialism och enpartistater skulle ge både rikedom och lycka. Klokare tänkare visste redan då att det var en återvändsgränd.

Sedan finns det självfallet många exempel på saker som Storbritannien inte borde ha gjort. Det var dumt att krossa den indiska industrin för att i stället gynna import från fabriker i England. Det finns inget försvar för att Churchill lät miljoner människor svälta ihjäl i Bengalen under andra världskriget. Katastrofen hade gått att undvika. Det var lika grymt som hungerblockaden mot fiendemakterna efter första världskriget, efter vapenstilleståndet men före frederna i Paris, som krävde minst 600 000 människors liv. Storbritanniens fullständigt ansvarslösa avveckling av brittiska Indien krävde kanske två miljoner människors liv. Om London hade försökt lösa uppgiften på ett seriöst sätt hade människoliv räddats både 1947 och troligen även senare i historien.

Det Brittiska Imperiet har många dåliga samveten att hantera men de automatiska fördömanden som ofta återkommer vilar för det mesta på dåligt underlag. Alltför ofta är poängen med att fördöma västvärldens historiska övergrepp att dölja saker som sker idag i andra delar av världen. Genom att lyfta upp gamla brott, och vifta bort västs ärliga försök att idag göra världen bättre, hoppas man slippa diskutera diktatur i Ryssland, folkmord i Kina och slavliknande förhållanden i både delar av Afrika och Arabvärlden. Det handlar sällan om ärliga avsikter.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun