Marcin Król; Polen- på väg mot friheten

MARCIN KRÖL:
Polen – på väg mot
friheten?
Den polska regeringen verkar i
en mycket svår situation såväl
ur ekonomisk som psykologisk
och etisk synvinkel. Det finns
stor risk att en betydande del av
befolkningen kommer att förknippa den fria marknaden med
en negativ bild av allas kamp
mot alla.
Det europeiska exemplet visar dock otvetydigt att en marknadsekonomisk revolution är
osvikligt verksam såväl ekonomiskt som etiskt, trots dess
smärtsamma följdverkningar.
Dagens Polen måste förlita
sig på den europeiska erfarenheten och de värderingar – och
framför allt de metoder – som
de europeiska traditionerna skapat.
Marcin Kr61 är chefredaktör för
Res Publica.
D
en politiska situationen i Polen
skiljer sig i grunden från motsvarande situation i ett västland.I ett
sådant finns en lång rad faktorer att ta
med i beräkningen – de flesta av dem förutsägbara. I Polens fall finns minst lika
många – de flesta oförutsägbara.
Jag avser därför inte att här uppträda
som någon spåman, utan inskränker mig
till att beröra några av de viktigaste problemen i den polska situationen.
Olika ekonomiska ideer
Under de sista åren av kommunisternas
tid vid makten växte det fram en relativt
stark och mycket uppmärksammad gruppering med en blandad ideologisk bakgrund som allmänt kan betecknas som nyliberal. Denna grupperings viktigaste och
praktiskt taget enda motto var: lösgör den
fria företagsamhetens mekanismer och
allt annat löser sig. Detta motto accepterades villigt av center- och centerhögergrupperingarna i samhället. Naturligtvis
var mottot en protest riktad mot den
kommunistiska ekonomin eller – om
man instämmer i de befogade tvivlen på
att något sådant finns – mot en planerad
ekonomi.
De polska nyliberalerna kom emellertid också i konflikt med de ekonomiska
ideer som dominerade i solidaritet –
även om inte alla vågade säga detta högt.
Dessa ideer grundade sig på tankar om
kollektivism, social rättvisa ochjämlikhet.
Detta var ideer som i stort sett byggde på
rädslan för en kapitalism, eller för den
bild av den som det polska samhället fått
genom långvarig och påtvingad indoktrinering via den kommunistiska ideologins
filter. solidaritets aktivister fruktade förl
l
J
178
modligen kapitalismens brutala spelregler och uppkomsten av alltför stora inkomst- och förmögenhetsskillnader. De
föredrog de vaga visionerna om ”kollektivisering” framför den hotfulla bilden av
en fri marknad. ·
Man måste hålla i minnet att allt detta
var rena spekulationer. Ingen hade haft
någon möjlighet att pröva bärigheten hos
sina ideer. När så Tadeusz Mazowieckis
regering helt oväntat bildades, ryckte frå-
gan om den fria marknaden i förgrunden i
all sin komplexitet, tillsammans med andra möjliga ekonomiska lösningar, för både
styrande och styrda. Oväntat visade sig
nyliberalismen i den version som då
marknadsfördes i Polen inte nödvändigtvis befrämja den nya regeringens reformer, även om denna klart förordade införandet av en fri marknad.
Ett psykologiskt problem
Det finns också ett psykologiskt problem,
som även handlar om etiska värderingar.
Den överlägsna attityden hos nyliberalerna, vilka var redo att höja även den mest
brutala konkurrens till skyarna bara för
att framhäva absurditeterna i det kommunistiska systemet, uppfattades av folket
som ett lovprisande av farliga uppfattningar, av ett slag som folk varken var vana vid eller förstod, då de levat i en fattig
men beskyddande stat. Med andra ord:
det finns nu en uppenbar risk att en betydande del av befolkningen, särskilt de
mindre bemedlade och de mindre företagsamma, kommer att förknippa den fria
marknaden med en negativ bild av en
allas kamp emot alla, i vilken en total brutalisering av det offentliga och ekonomiska livet härskar, så som man tror sker i de
stora städerna i USA. Denna bild associeras också med brist på sociala trygghetssystem, en försämring av utbildningsvä-
sendet och en rad andra sociala följdverkningar, såsom drogproblem, mord och en
tillväxt av den organiserade brottsligheten.
”Polackerna har varken underkastat sig
andligt eller som nation”; brukade ledare
för den polska oppositionen under lång
tid stolt hävda, men de har inte kunnat
undgå att påverkas av propagandans långsiktiga verkan. Det var också oundvikligt
att de vande sig vid frånvaron av arbetslöshet och existensen av grundläggande
och generella sociala välfärdssystem. När
vi nu talar om detta rent teoretiskt är naturligtvis alla fullt medvetna om det otillräckliga i dessa välfärdssystem, utbildningssystemets förfall och skadligheten av
en på konstlad väg upprätthållen full sysselsättning. När det är dags att avskaffa
dessa tvivelaktiga landvinningar, är emellertid endast en mycket begränsad grupp
beredd att genomföra detta helt och reservationslöst. Slutligen, i en situation
präglad av ekonomisk kris och allmän
osäkerhet om framtiden börjar människor klamra sig fast vid de futtiga förmå-
ner de har. Ett bra exempel är prishöjningarna på medicin. Den planerade prishöjningen var nödvändig för att få läkemedelsproduktionen lönsam – och den
polska läkemedelsindustrin håller en riktigt god standard. Men prishöjningen
återkallades av regeringen av rädsla för
allmänhetens reaktion. Det visade sig
nämligen att endast 7 %av alla människor
själva betalar sin medicin. Resten får den
av olika skäl gratis. Den verkliga bevekelsegrunden för återkallelsen var rädslan
att anklagas för en oetisk åtgärd, snarare
än verklig omsorg om de fattiga.
Naturligtvis vill jag inte klandra en regering som står mig nära. Jag försöker endast peka på den svåra situation den har
att verka i, såväl ur ekonomisk som psykologisk och etisk synvinkel.
Den nya medelklassen
Alla ”revolutioner” i syfte att införa en fri
marknad leder till att medelklassen utvecklas och stärks. Den revolution som
Margaret Thatcher genomfört i Storbritannien kan på intet vis jämföras med den
revolution som nu äger rum i Polen, men
till och med i Storbritannien uppstod problemet med den obehagliga medelklassen, dessa nouveaux-riches. Detta problem kommer att uppstå också i Polen, i
än större utsträckning – eller det kanske
redan existerar. Det polska samhället och
den polska nationen har överlevt inte bara kommunismen, utan även sjuttonhundratalets delningar och den nazistiska
ockupationen just tack vare en särskild
kollektivistisk talang. Det gradvisa framåtskridandet hos samhällsklasserna har
ägt rum tack vare de nationella förebilder
och uppsättningar av värderingar, som
först bestods av adeln och sedan av intelligentsian. I dag är det meningslöst att
grubbla över om detta var bra eller inte –
det bara var så. Förebilderna för individer, familjer och för den lokala kulturen
var härledda ur de förebilder som formulerades på nationell nivå. Ett sådant sakernas tillstånd höll tillbaka bourgeoisiens och den välbeställda bondeklassens
framträdande; de hade egna, särskilda
normer för uppförande och arbete.
I dag, när en ny medelklass snabbt gör
entre i det polska offentliga livet och dess
uppträdande blir ojämförligt mer marke- ……………… — – ,. __ _
179
rat, finns det en välgrundad oro för att
denna klass, genom att bryta banden med
den kollektivistiska och i realiteten enda
tradition som finns, praktiskt taget kommer att sakna normer för beteende och
kultur att erbjuda. Den kommer att verka
i ett sorts vacuum, på andligen ödelagd
mark. Den enda obrutna linje i traditionen som de kommunistiska regeringarna
misslyckats att bryta, kan komma att brytas.
Här skulle man kunna räkna på katolicismens inflytande. Jag tror emellertid inte att den polska kyrkan kommer att klara
av att, som hittills, byta roll från politisk
medlare till att bli den som skapar den
moraliska basen för marknadsekonomin.
Denna process kommer – om den alls
lyckas – att ta lång tid. Under sådana förhållanden kommer eliternas roll som skapare av förebilder att få stor betydelse. De
uppgifter som väntar kulturskapare och
intellektuella kommer, vilken situationen
än blir, att bli särskilt viktiga.
Kulturområdet
Den utan tvivel förnuftiga kvinnliga kulturministern har i ett av sina första uttalanden sagt, att det först och främst är
nödvändigt att man från högre ort inte
lägger sig i kulturlivet och att man låter
marknadskrafterna fritt råda, fastän i delvis modifierad form, även inom denna
sektor. Detta problem är inte lätt att lösa i
något västland heller, men i den polska
kontexten i synnerhet är detta ovanligt
komplicerat. Dock är problemets komplexitet i stor utsträckning typisk för hela
frågan om införande av marknadsekonomi över huvud taget.
Det finns ett stort antal områden i sam- 180
hället där offentlig intervention nästan alltid är skadlig. Något slags statlig intervention i en ekonomi är oundviklig, även om
vi nu under någon tid har kunnat iaktta en
tendens till minskning. Kulturlivet i Polen
har, med smärre undantag, subventionerats och centralstyrts sedan 1945. Den
skada som sådant medför är påtaglig.
Emellertid har, och detta medger jag motvilligt, det polska musik- och teaterlivet
under just denna period lyckats nå en lysande nivå, likaså den polska poesin. Subventioner och centralstyrning behöver inte nödvändigtvis ge usla resultat, så som
fallet alltid blir under ideologiskt tvång. I
dag, när vi skulle vilja introducera marknadsekonomin på alla områden, riskerar
vi att få betala ett fruktansvärt pris. Medan en fri marknad på produktionsområ-
det även till en början kan få ogynnsamrna
resultat, så kommer den på kulturområ-
det helt säkert att medföra sådana.
Statlig kontroll och subventioner skulle
emellertid vara nära nog lika farligt, eftersom i så fall i en situation av allmän ekonomisk nedgång ett särskilt tvåsektorssystem skulle skapas på kulturområdet.
Jag kan föreställa mig den vilda kampen
mellan olika målare om vem som bättre
förtjänar pengar ur dessa subsidier, medan det som vi vet är en uppgift av herkuliska dimensioner att avgöra vilken av två
samtida målare som är den bättre. Vad
kan man då göra för att skydda det polska
samhället och i synnerhet då dess idealskapande delar från fullständigt armod
och ogillande? Vilka kriterier skall styra
den fria marknadens – inte evolution,
men väl- revolution?
Den filosofiska grundvalen
Från kulturen övergår vi till de grundläggande frågorna. Det är nödvändigt att vi
beaktar den filosofiska grundvalen för
denna förändring mot en fri marknad.
Personligen är jag mest tilltalad av de teoretiker som ser marknadsmekanismen
som bara en mekanism, d v s som anser
att en fri marknad etiskt sett är neutral.
Dess grunder och dess konsekvenser är
dock inte etiskt neutrala. Vilken filosofi
står bakom den fria marknadens revolution i Polen? Det svar jag skall presentera
är bara mitt eget, då jag är rädd att den
polska regeringen ännu inte har lyckats
att prestera någon sådan. Det huvudsakliga hindret för detta är nödvändigheten av
en taktiskt betingad koalition med kommunistiska element, vilka hindrar och
från tid till annan gör det helt omöjligt att
säga sanningen; eller snarare, att säga hela
sanningen.
I hela västvärlden, med undantag för
USA och Japan där saker förhåller sig annorlunda, liksom även i Storbritannien
trots fru Thatchers insatser, styrs den ekonomiska sfären av ett liberalt eller nyliberalt system, medan den moderata socialdemokratiska flygelns ideer visat sig
framgångsrika inom den offentliga sfären.
Naturligtvis är det viktigt att överväga huruvida lägre skatter, som ger högre produktion och därmed mer pengar till sociala välfårdsinsatser, är en bättre lösning
än högre skatter Gag behöver inte närmare utveckla resonemanget).
Meningsskiljaktigheter inom detta område är emellertid i grund och botten av
teknisk och inte ideologisk natur, ehuruväl de här och där, särskilt i Frankrike,
fortfarande antar formen av ideologiska
meningsmotsättningar. Syftet är att optimera den fria marknadsekonomin, men
bara så att producenter kan maximera sina vinster, huvudsakligen för att livskvaliteten, hälsovården, utbildningssystemet,
kulturlivet, minoritetsskyddet etc skall
kunna förbättras. Om detta är man i västvärlden i princip överens.
Det kan låta banalt, men jag är av åsikten att det polska samhällets och den
polska regeringens filosofi borde påminna om den ovan. Om den fria marknaden
finge verka med maximal effektivitet skulle detta skapa bättre levnadsförhållanden
för folket och därmed bättre förutsättningar för god social omsorg. Saken är
emellertid den att den polska regeringen,
som lyssnar till de signaler den får från det
polska samhället, förståeligt nog vill genomföra båda dessa uppgifter: en fri
marknad och på samma gång en relativt
hög levnadsstandard. Detta är, enligt min
uppfattning och enligt fler som tänker i
liknande banor som jag, helt enkelt inte
möjligt.
Det europeiska exemplet
Detta måste ärligt och öppet förklaras för
det polska folket, eftersom varje dag av
osäkerhet som går endast stärker möjligheterna för de demagoger på både högeroch vänsterkanten, som bara väntar på ett
tillfälle att peka på hur den solidaritetsledda regeringen avsiktligt arbetar för en
sänkning av levnadsstandarden. Detta
måste sägas och kan sägas, eftersom vi har
det europeiska exemplet som otvetydigt
och otvivelaktigt visar att en sådan operation, en marknadsekonomisk revolution,
är osvikligt verksam såväl ekonomiskt
181
som etiskt, trots dess smärtsamma följdverkningar.
I detta hänseende, liksom i de helt
grundläggande frågorna på kulturens och
filosofins område, måste dagens Polen
stödja sig och förlita sig på den europeiska erfarenheten. Och även om jag alltid
stått för uppfattningen att historien inte är
en magistra vitae, så anser jag att vi kan ha
fullt förtroende för de värderingar och,
framför allt, de metoder och mekanismer
som de europeiska traditionerna skapat.
Avslutningsvis skulle jag vilja peka på
en annan fara som även den kommer sig
av att inte hela sanningen berättats. För
inte så länge sedan sade den man vi alla
beundrar – Lech Walesa – i en intervju
att han skulle önska och anser det lämpligt för Polen att förena det bästa från de
två världarna, den socialistiska och den
kapitalistiska. Jag talar här inte om Lech
Walesas missuppfattning, utan om ett
visst sätt att tänka som polacker, och
tvivelsutan andra företrädare för länder
som utsatts för realsocialismen, har
indoktrinerats i under decennier. De tror
att vissa önskvärda förmåner, såsom fri
utbildning och hälsovård, höga pensioner
och social rättvisa, bättre garanteras i
realsocialismens värld. Intet kan vara
längre från sanningen.
Det är därför nödvändigt att oupphörligt upprepa att den fria marknaden är en
mekanism som kan och bör användas för
att uppnå vissa socialt önskvärda mål. Det
är nödvändigt att ständigt upprepa dettas
och det är nödvändigt att hjälpa Polens
folk att på ett lyckat sätt få denna mekanism satt i drift, utan att tappa den etiska
aspekten ur sikte.