Magnus Dahl: Cervenkas vänsterpopulism är inte fakta

Redan på tidningens förstasida utlovades en redogörelse över vilka de 57 skånska miljardärerna är, hur de lever och ”hur lyckades de med att skrapa ihop en miljard – eller hundra?”.

Lördagen den 4 mars 2023 publicerades i Sydsvenskan/HD/NST/Landskrona-Posten en stort uppslagen artikel med rubriken ”Guldregn över Skånes miljardärer.” Artikeln är skriven av reportrarna Truls Nilsson, Dan Ivarsson, Sandra Stendahl och Albert Capuder, som uppenbarligen lagt ner mycket arbete på att samla in uppgifter om förmögenhetsförhållandena hos ett antal personer med anknytning till Skåne, antingen i form av uppväxt eller företagande.

Det var kanske journalisternas ambition att lämna en väl underbyggd historia, men i själva verket utgör artikeln, liksom uppföljande artikel dagen därpå, söndagen den 5 mars 2023 med rubriken ”57 stenrika skåningar,” en uppvisning i ensidig vänsterpopulism som bygger på ett antal ogrundade påståenden om ekonomiska förhållanden.

Redan illustrationen i den inledande artikeln visar tydligt den insinuanta avsikten. En fingerad sedel som det står ”En miljard skånska kronor” på. Sedeln visar en man iförd solglasögon, rökandes cigarr och med en lyxbåt, ett privatplan, en champagneflaska på kylning och en bil, sannolikt en Bentley, med registreringsnumret ”Rich Guy”, i bakgrunden. Grafiken påminner om 70-talets nidbild av den utsugande urtypen för företagare, ”Fabrikören”, som flitigt förekom i Sveriges Television på 1970-talet. Det går inte att ta miste på de negativa undertonerna från reporterteamet.

Artikeln bygger i hög grad på budskapen i Andreas Cervenkas bok ”Girig-Sverige: Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika” (Natur & Kultur 2022). Andreas Cervenka intervjuas också i artikeln. Han ges riklig möjlighet att dela med sig av sin starkt vänsterpolitiserade beskrivning av utvecklingen, utan att någon av hans påstådda faktauppgifter granskas, och än mindre hans slutsatser. Cervenkas oantastlighet fastställs genom konstaterandet att hans bok tilldelats Stora Journalistpriset. Att boken erhållit hård kritik från ekonomhåll förbigås däremot med tystnad.

Varför tal om girighet?

Som läsare av intervjun med Cervenka skulle man önska att någon fråga ställts om boktiteln, men så sker icke. Läsarna får därför aldrig veta varför boken heter ”Girig-Sverige”, när den i själva verket mest handlar om hur entreprenörer startat och driver innovativa företag, vilka skapar åtskilliga arbetstillfällen liksom stora skatteintäkter till det offentliga.

När 57 namngivna personer i en artikel kopplas till en bok om girighet vore det i högsta grad rimligt om denna påstådda girighet prövades mot verkligheten. Ingenstans lämnas emellertid någon uppgift om att någon av dessa individer agerat girigare än någon mer eller mindre bemedlad person. Ej heller nämns deras stora bidrag till samhället. Men bilden som giriga klistras effektivt på dem genom boktiteln, illustrationen av artikeln och de budskap som reportrarna låter Cervenka oemotsagd förmedla.

Tidningen refererar till Cervenkas bok och fastslår som fakta att ”politiska beslut har gynnat de superrika och ökat klyftan mellan de fattiga och de förmögna.” Orsakerna är flera: ”Vi har tagit bort arvsskatten, gåvoskatten, fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Dessutom har bolagsskatterna sänkts. Numera är det mycket mer förmånligt att tjäna pengar genom att äga saker än att lönearbeta.”

Ingen fråga ställs emellertid om de enorma problem som nämnda numera avskaffade skatter ställde till med. Det orsakade skatteplanering och de drev ut företag och företagare ut ur landet, och gav små intäkter till staten och sänkte tillväxten i ekonomin, vilket var något som drabbade alla svenskar.

Artikeln tar heller inte upp att det framför allt var vanliga småsparare som betalade dessa skatter, medan det avseende förmögenhetsskatten fanns undantag för huvudägare i börsföretag. Generationsskiften i familjeföretag blev i många fall omöjliga, vilket ledde till att mindre företag köptes upp av större konkurrenter. Utländska ägare gynnades eftersom de inte omfattades av de svenska ägarskatterna.

Det var inte bättre förr

Dessa skatter ledde till åtskillig suboptimering av företagares och företags resurser eftersom en del tillgångar (inklusive aktier på vissa börslistor) skulle ligga till grund för beskattning, medan andra tillgångar (bland annat aktier på andra börslistor), skogsfastigheter med mera kunde vara skattebefriade. De som gynnades av skatterna var skatterådgivare som fick mer att göra, medan svenska folket fick sämre ekonomisk utveckling.

Vidare hävdar Cervenka i intervjun att ”Spelreglerna har varit väldigt orättvisa till miljardärernas fördel och det har skett på bekostnad av vanliga människor” och att ”den ökade rikedomen hos miljardärer får negativa konsekvenser för vanligt folk. Högre priser på aktier och fastigheter är härligt för storägarna. Men tufft för alla andra.”

Sydsvenskans reportrar accepterar alltså okritiskt Cervenkas bild av att svenska folket består av ett fåtal miljardärer och att övriga befolkningen skulle vara fattig – att det bara är de mycket rika som fått det bättre.

De flesta svenskar är i verkligheten varken miljardärer eller fattiga. Yrkesverksamma och pensionärer i Sverige har haft en positiv ekonomisk utveckling och fått betydligt bättre ekonomi och större köpkraft de senaste 30 åren. De flesta vuxna invånare i Sverige har tillgångar i form av aktier, fonder eller pensionsförsäkringar, liksom många äger sina bostäder, vars belåning efterhand sänks genom amorteringar även om skuldsättningsgraden i vissa fall är hög jämfört med i andra länder.

Kraftigt stigande reallöner

Ser man över längre tidsperioder är det särskilt tydligt att Cervenkas beskrivning av fakta, orsaker och följder inte stämmer. En påläst och i ämnet insatt journalist skulle till exempel ha konfronterat Cervenka med den faktiska ekonomiska utvecklingen sedan början av 1970-talet.

Under perioden från 1970 till 1995 fanns de av Cervenka omhuldade skatterna, som arvsskatt, gåvoskatt, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Under dessa 25 år ökade svenska löntagares reallöner (löneökningar minus inflation) med totalt 13 procent.

Under perioden från 1995 till 2021 avskaffade olika riksdagsmajoriteter arvsskatten, gåvoskatten, fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Under dessa 25 år ökade svenska löntagares reallöner (löneökningar minus inflation) med 70 procent. (Källa: Medlingsinstitutet).

Vore det inte då naturligt att reportrarna skulle fråga Andreas Cervenka om varför han förordar en återgång till en beskattning som bidrog till låg tillväxt och små ökningar av reallönerna jämfört med en politik som bidragit till ökad tillväxt och betydligt högre reallöner för svenska folket?

Företagande är arbete

I den uppföljande artikeln söndagen den 5 mars 2023 fastslår journalisterna i sin presentation av 57 personer som beskrivs som de skånska miljardärerna att ”I princip alla på listan har blivit rika genom att äga aktier, jordbruksmark eller fastigheter. Den enda personen som tjänat över en miljard kronor i lön är Zlatan Ibrahimovic.”

Det är ett falskt påstående i snarast kommunistisk anda. I stort sett alla personer som tagits med i tidningens lista har blivit förmögna genom att grunda eller driva företag vidare, arbeta hårt och målmedvetet, skapa arbetstillfällen, betala stora skatter och ta finansiella risker långt över vad de flesta svenskar tar. Det har inte handlat om något passivt ägande.

Kanske Sydsvenskan/HD/NST/Landskrona-Posten vid något tillfälle kan ta sig för att beskriva all nytta som företag som Axis, Välinge och Oatley skapar för många fler än sina ägare. Eller hur Tetra Pak under familjen Rausings ägarskap skapat innovativa förpackningslösningar som stor del av jordens befolkning har nytta av?

Det är nog att hoppas på för mycket. Reportrarna på de sydsvenska Bonniertidningarna tycks nämligen vara mer intresserade av att sprida budskapet att det är viktigare att bekämpa välstånd än att bekämpa fattigdom.

Magnus Dahl är jurist och företagare