Louise Meijer: Ukrainakriget, millennials och wokeismen

”You millennial leftists who never lived one day under nuclear threat can now reflect upon your woke sky. You made quite a non-binary fuss to save the world from intercontinental ballistic tweets.”

Tweeten kommer från den republikanska kongressledamoten Clay Higgins och den väckte onekligen debatt. 14 000 retweets men också över 38 000 svar. Precis de personer som Higgins riktade sig mot blev, som väntat, rasande.

Men har Higgins verkligen helt fel?

I min generation, så kallade millennials, är de flesta födda efter murens fall. Våra unga år började med högljudda modem och en internetuppkoppling som förutsatte att ingen använde den fasta telefonen samtidigt. Nu finns knappt modem eller fast telefoni längre. Däremot en helt ny världsordning.

I valfri James Bond-film har vi genom åren fått följa hur västvärlden vinner över skurknationen Ryssland. Narrativet har varit underhållande, men för många aldrig en realitet de förhållit sig till. Många i min generation har istället ägnat sig åt annat än att tänka på Ryssland som fienden.

Influerade av postmodern relativism och postkolonial teori har mycket uppmärksamhet ägnats åt att via sociala medier ta ställning mot orättvisor. Med att med andra ord, vara ”woke”. Det är en politisk term som Wikipedia beskriver som ”en uppvisad medvetenhet om frågor som rör jämlikhet mellan raser och mellan kön, samt social rättvisa”. Just ordet ”uppvisad” får nog sägas vara nyckelordet här, vilket bekräftas av siffror från myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. I ungdomsenkäten från 2018 kan man läsa att ungdomar är mycket intresserade av politik och samhällsfrågor men också att få är medlemmar i ett politiskt parti. Samtidigt har mer än hälften ”stöttat en samhällsfråga på nätet”.

Wokeismen har i huvudsak handlat om att kritisera fel och brister i västvärldens olika system. Det är västvärldens vita medel- och överklass och dess institutioner som genom orättvisa strukturer cementerar ojämlikhet och diskriminering. Fienden har alltså inte varit Ryssland eller någon annan yttre faktor. Fienden har varit det mest framgångsrika samhälle mänskligheten någonsin har skapat.

Välfungerande demokratiska institutioner stärks av konstruktivt ifrågasättande. Men det glödande självhat som under en längre tid har riktats mot den liberala demokratins institutioner har försvagat och eroderat våra system inifrån. Wokeismen har inneburit att universella, principiella resonemang och mätbara fakta blivit underordnade kollektiv identitet och tillhörighet. Det är en slags breddad vänsteranalys, som istället för att förklara underordning enbart i monetära tillgångar också inkluderar grupptillhörighet. Identitetspolitiken och wokeismen är två sidor av samma mynt. Rationalitet har fått stå tillbaka för känslor och egna upplevelser.

Min generation har varit pådrivande i det här politiska poserandet. Den som inte uttryckt sig i enlighet med det senaste politiskt korrekta har ofta åkt på hård kritik och inte sällan tvingats be om ursäkt. Grupptryck, skambeläggande och skrämsel har varit – och är – viktiga parametrar för att så många ungdomar numera har ”stöttat en samhällsfråga på nätet”. Men det är inte den enda förklaringen.

I grunden finns också en vilja att göra rätt. Att försvara det som är gott och vara emot det som är ont. Det låter som en plattityd, och det är precis vad det är. Men just denna drivkraft är skälet till att många, utan att egentligen bottna i det teoretiska vänsterorienterade ramverket, har agerat som nyttiga idioter åt maktordningsteorier de egentligen inte håller med om.

Att majoriteten av alla instagramposörer i själva verket inte alls ansluter sig till radikala vänsterteorier om underordning och makt, skymtas i ställningstagandena kring den ryska invasionen av Ukraina. De allra flesta verkar stå på den attackerades sida och stötta västvärldens inblandning i kriget, med hjälp av krigsmateriel och sanktioner.

Men de verkligt troende wokeisterna avslöjar sig nu. En representant för Feministiskt initiativ i Stockholm kallade det ukrainska försvaret av landet för ”toxisk nationalism”. En svensk instagramprofil beskrev, i ett inlägg som handlade om diskriminering av svarta människor som flyr Ukraina, invasionen som ett krig mellan ”Ryssland, Nato och USA”. Ben & Jerry’s menade att man inte samtidigt kan förhindra och förbereda för krig och att skicka amerikanska trupper till Europa ökar risken för krig.

En politik som på riktigt svarar upp mot de ovan refererade politiska uppfattningarna vore förödande för den liberala demokratins överlevnad. Det vore att trycka på self-destruct.

Och kanske är det just det som Higgins menade med sin tweet. Eller så menar han något helt annat. Higgins själv verkar nämligen ha förväxlat kritiken mot den vänstervridna identitetspolitiken med att vara emot varje förbättring av individuella fri- och rättigheter. Att arbeta mot rasism och för jämställdhet och HBT-personers rättigheter är en självklar del av den frihetliga högerns arbete. Påståenden om att sådant arbete eller sådana åsikter per se skulle vara vänster eller onödigt är felaktiga.

Men menar man allvar med försvaret av demokrati och individuella fri- och rättigheter så krävs mer än korta slogans eller bilder på sociala medier. Om man på riktigt vill förändra kan arbetet börja med att kasta ljus på en fråga, men aldrig sluta där. Så småningom måste engagemanget förvandlas och formuleras till konkreta politiska förslag. Och de är ofta inte lika enkla som instagramvänliga slagord.

Världsordningen så som millennials känner den, är nu för alltid förändrad. Ett nytt kapitel har öppnats. Förhoppningsvis innebär det att vi äntligen kan stänga det för den destruktiva irrläran som är wokeismen.

Louise Meijer är riksdagsledamot (m) för södra Skåne och ledamot av justitieutskottet