Ledare; Europeisera Sverige
1990
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
l
l
,,
,,
,,
r
LEDARE
Europeisera Sverige!
••
A
ntligen börjar Sverige närma sig
den europeiska verkligheten.Regeringens uttalande i sitt krispaket av den 26 oktober att det ligger i Sveriges nationella intresse att ansöka om
medlemskap i den Europeiska Gemenskapen har nu lett fram till ett
riksdagsbeslut där de Europa-positiva
partierna, moderaterna och folkpartiet,
kunnat förena sig med de hitintills Europa-negativa, socialdemokratin och centern, i ett i huvudsak gemensamt utlåtande som ger regeringen mandat att efter
samråd i utrikesnämnden lämna in en
svensk medlemsansökan till Bryssel.
Med tanke på den trettioåriga vacklan
som präglat svensk Europa-politik är
höstens politiska omsvängning i riktning
mot ett svenskt EG-medlemskap historiskt och för nationen utomordentligt
glädjande.
Det är senkommet. Socialdemokratins
mångåriga motstånd, senast manifesterat i
utrikesministerns inlägg i riksdagens Europa-debatt den lO:e oktober, har redan
åstadkommit stor skada. storföretagens
investeringar har i accelererande takt sökt
sig tillländer inom EG. Detta har varit ett
rationellt beteende ur företagens synvinkel men har samtidigt inneburit en försvagning av nationen Sveriges industriella
växtkraft. Viktigt att komma ihåg i detta
sammanhang är att Sverige inte bara går
miste om de stora företagens expansion.
Sveriges mindre och medelstora företag
är ibetydande utsträckning underleverantörer till de stora företagen och riskerar
således att mista en del av sin marknad
när de stora företagen flyttar ut.
Det är således på många sätt följdriktigt att socialdemokratins omsvängning i
EG-frågan annonseras i ett ekonomiskt
krispaket. Det är Sveriges trängda ekonomiska läge som övertygar socialdemokraterna om nödvändigheten av ett EG-medlemskap, inte någon nygrundad Europaentusiasm. Likadant är det med centern.
De mäktiga krafter som förmått centern
att intaga en mera positiv attityd till EG
finns i LRF och föreningsrörelsen som
under ett par års tid insett att det svenska
jordbrukets framtid bäst tryggas inom
EG:sram.
Riksdagens EG-beslut i december
1990 kan bli historiskt om det följs upp
kraftfullt av sittande och kommande regeringar. Ett stort arbete förestår nu att förbereda medlemskapsansökan och kommande förhandlingar. En grund är lagd i
alla de ämbetsmanna- och expertgrupper
som sysslar med de haltande EES-förhandligarna – förhandlingarna mellan
EFTA och EG – men viktiga områden av
svenskt närings- och samhällsliv befinner
sig helt utanför dessa förhandlingar eller
är endast perifert berörda, hit hör t ex
jordbruks- och regionalpolitiken. Sverige
måste skaffa sig en genomtänkt förhand- ’
lingsposition som tillvaratager svenska intressen samtidigt som den gör oss till ett
tillräckligt attraktivt kandidatland. Exempel på förhandlingar som efterlämnat
kvardröjande problem är bl a Englands,
där fru Thatcher tillbringade många år
med att kräva EG på miljardbelopp.
Sverige måste nu på allvar börja skaffa
sig en genomtänkt och framåtsyftande
Europa-politik. Sverige måste färdas till
Bryssel med något mer än tiggarstaven i
ränseln. Svensk Europa-politik får inte
bara handla om hur vi skall komma i åtnjutande av den gemensamma marknadens fördelar och därmed bryta vår
industriella stagnation. Vi måste börja se
Sverige som en europeisk nation bland
andra med drag av styrka och svaghet. Vi
· måste börja känna att vi tillhör den europeiska familjen med ett ansvar också för
den europeiska utvecklingen, både den
politiska och den ekonomiska.
Skall vi bli medlem av EG och få göra
vår röst hörd i de europeiska rådslagen
måste vi också vara beredda att dela övriga europeers vision om ett fredligt och
välmående Europa baserat på demokrati
och marknadsekonomi. Ju öppnare vi gör
oss för det europeiska tänkandet desto
451
bättre kommer vi att kunna utnyttja de europeiska möjligheterna och desto mera
kommer vi att ha att bidraga med.
Sverige behöver inte rädas EG. Vi är
duktiga på många områden, vi har något
att bidraga med. Vi kommer att kunna gö-
ra vår röst hörd i den europeiska gemenskapen bara vi vill. Men vi måste bryta efterkrigstidens svenska isolationism och
känslan av självgodhet. Sverige är redan
en del av Europa, nu måste också svenskt
tänkande och svenskt samhällsliv europeiseras.
l
,,
,,
,,
r
LEDARE
Europeisera Sverige!
••
A
ntligen börjar Sverige närma sig
den europeiska verkligheten.Regeringens uttalande i sitt krispaket av den 26 oktober att det ligger i Sveriges nationella intresse att ansöka om
medlemskap i den Europeiska Gemenskapen har nu lett fram till ett
riksdagsbeslut där de Europa-positiva
partierna, moderaterna och folkpartiet,
kunnat förena sig med de hitintills Europa-negativa, socialdemokratin och centern, i ett i huvudsak gemensamt utlåtande som ger regeringen mandat att efter
samråd i utrikesnämnden lämna in en
svensk medlemsansökan till Bryssel.
Med tanke på den trettioåriga vacklan
som präglat svensk Europa-politik är
höstens politiska omsvängning i riktning
mot ett svenskt EG-medlemskap historiskt och för nationen utomordentligt
glädjande.
Det är senkommet. Socialdemokratins
mångåriga motstånd, senast manifesterat i
utrikesministerns inlägg i riksdagens Europa-debatt den lO:e oktober, har redan
åstadkommit stor skada. storföretagens
investeringar har i accelererande takt sökt
sig tillländer inom EG. Detta har varit ett
rationellt beteende ur företagens synvinkel men har samtidigt inneburit en försvagning av nationen Sveriges industriella
växtkraft. Viktigt att komma ihåg i detta
sammanhang är att Sverige inte bara går
miste om de stora företagens expansion.
Sveriges mindre och medelstora företag
är ibetydande utsträckning underleverantörer till de stora företagen och riskerar
således att mista en del av sin marknad
när de stora företagen flyttar ut.
Det är således på många sätt följdriktigt att socialdemokratins omsvängning i
EG-frågan annonseras i ett ekonomiskt
krispaket. Det är Sveriges trängda ekonomiska läge som övertygar socialdemokraterna om nödvändigheten av ett EG-medlemskap, inte någon nygrundad Europaentusiasm. Likadant är det med centern.
De mäktiga krafter som förmått centern
att intaga en mera positiv attityd till EG
finns i LRF och föreningsrörelsen som
under ett par års tid insett att det svenska
jordbrukets framtid bäst tryggas inom
EG:sram.
Riksdagens EG-beslut i december
1990 kan bli historiskt om det följs upp
kraftfullt av sittande och kommande regeringar. Ett stort arbete förestår nu att förbereda medlemskapsansökan och kommande förhandlingar. En grund är lagd i
alla de ämbetsmanna- och expertgrupper
som sysslar med de haltande EES-förhandligarna – förhandlingarna mellan
EFTA och EG – men viktiga områden av
svenskt närings- och samhällsliv befinner
sig helt utanför dessa förhandlingar eller
är endast perifert berörda, hit hör t ex
jordbruks- och regionalpolitiken. Sverige
måste skaffa sig en genomtänkt förhand- ’
lingsposition som tillvaratager svenska intressen samtidigt som den gör oss till ett
tillräckligt attraktivt kandidatland. Exempel på förhandlingar som efterlämnat
kvardröjande problem är bl a Englands,
där fru Thatcher tillbringade många år
med att kräva EG på miljardbelopp.
Sverige måste nu på allvar börja skaffa
sig en genomtänkt och framåtsyftande
Europa-politik. Sverige måste färdas till
Bryssel med något mer än tiggarstaven i
ränseln. Svensk Europa-politik får inte
bara handla om hur vi skall komma i åtnjutande av den gemensamma marknadens fördelar och därmed bryta vår
industriella stagnation. Vi måste börja se
Sverige som en europeisk nation bland
andra med drag av styrka och svaghet. Vi
· måste börja känna att vi tillhör den europeiska familjen med ett ansvar också för
den europeiska utvecklingen, både den
politiska och den ekonomiska.
Skall vi bli medlem av EG och få göra
vår röst hörd i de europeiska rådslagen
måste vi också vara beredda att dela övriga europeers vision om ett fredligt och
välmående Europa baserat på demokrati
och marknadsekonomi. Ju öppnare vi gör
oss för det europeiska tänkandet desto
451
bättre kommer vi att kunna utnyttja de europeiska möjligheterna och desto mera
kommer vi att ha att bidraga med.
Sverige behöver inte rädas EG. Vi är
duktiga på många områden, vi har något
att bidraga med. Vi kommer att kunna gö-
ra vår röst hörd i den europeiska gemenskapen bara vi vill. Men vi måste bryta efterkrigstidens svenska isolationism och
känslan av självgodhet. Sverige är redan
en del av Europa, nu måste också svenskt
tänkande och svenskt samhällsliv europeiseras.