Lars Elinderson: Låt vårt gemensamma arv leva – inte försvinna

Ersätt Allmänna arvsfonden med en fristående Arvstrust – finansierad av arvsmedel

Varje år tillförs den statliga Allmänna arvsfonden miljardbelopp från dödsbon utan arvingar. Dessa medel delas ut till kortvariga projekt med mål att stödja barn, unga och personer med funktionsnedsättning. Men trots goda intentioner saknas ofta det som verkligen gör skillnad över tid: varaktighet, förankring, kontinuitet.

När projektet är slut är ofta pengarna borta – och inget består.

Samtidigt står gamla gårdar och kulturhistoriska miljöer tomma, förfaller eller säljs till högstbjudande utan hänsyn till värden som inte kan mätas i kvadratmeterpris. Bruksorter vittrar, historiska byggnader rivs, kulturlandskap växer igen. Det är inte bara fysisk förstörelse – det är en förlust av minne, sammanhang och gemenskap.

Det behövs en ny modell. En aktör som tar ansvar – inte för nästa budgetår, utan för nästa generation. Och framför allt: en aktör som inte är ännu en myndighet.

En fristående Arvstrust – med fortsatt finansiering från arvsmedel

Jag föreslår att Allmänna arvsfonden omvandlas till – eller ersätts av – en Arvstrust Sverige: en fristående stiftelse, ideellt förankrad och professionellt förvaltad, med långsiktigt uppdrag att skydda och utveckla vårt gemensamma natur- och kulturarv. Men med en avgörande förutsättning: att den även fortsatt finansieras av de arvlösa medel som idag går till Arvsfonden. Inflödet från arv ska inte upphöra – tvärtom. Det är genom denna stabila och återkommande finansiering som Arvstrusten får kraft att agera oberoende, tålmodigt och med riktning mot det långsiktigt värdefulla.

En förebild som redan fungerar – i stor skala

Den brittiska National Trust har i över ett sekel visat vad en fristående, medlemsdriven förvaltare kan åstadkomma. Organisationen förvärvar, restaurerar och vårdar gods, gårdar, kyrkor, industriminnen, trädgårdar och naturmarker – inte för att de ska bli museala artefakter, utan för att de ska fortsätta vara levande miljöer.

Verksamheten är bred och hållbar: finansierad av medlemskap, entréer, uthyrning, gåvor – och just arv. Många väljer att testamentera till National Trust eftersom det de älskar garanterat lever vidare. På så vis skapas en förvaltning som varken är vinstdrivande eller statlig – utan folkligt ägd och professionellt skött.

En svensk Arvstrust skulle kunna bygga på samma principer:

• Ett oberoende uppdrag – men med stabil offentlig finansiering via arvsmedel.
• Egen ägo av byggnader, marker och kulturmiljöer.
• Intäkter från verksamhet, men utan krav på ekonomisk avkastning.
• Ett långsiktigt löfte om bevarande, tillgänglighet och värdig användning.

Ett skifte i ansvar – men inte i pengar

Det viktiga är inte att slopa arvsfonden som idé – utan att styra om hur dessa pengar används. Istället för att förbrukas i tillfälliga projekt, kan de bli startkapital för något varaktigt. En fysisk och konkret infrastruktur för framtida kultur, naturvård, bildning och rekreation.

Och detta är fullt möjligt. Med över 14 miljarder i tillgångar och ett stadigt inflöde av nya arv har staten redan en unik möjlighet att lägga grunden till en Arvstrust Sverige – en oberoende institution med förtroende från allmänheten och ryggrad nog att bära generationers arv vidare.

Det gemensamma behöver skyddas – inte förbrukas

Det som är gemensamt tenderar att glömmas bort. Det som ingen äger är det ofta ingen som  tar hand om. Men genom en Arvstrust som förvaltar medel som redan är våra gemensamma, kan vi skydda det vi annars riskerar att förlora: platsens minne, tidens djup, den tysta tillhörigheten.

Det är dags att ta vårt arv på allvar – och låta det leva vidare i nya former. Inte som nostalgiskt museum. Utan som en långsam, stark och fristående kraft i samhället.

Lars Elinderson är ekonom, historiker och tidigare moderat riksdagsledamot, och författare till boken Arvid Lindman och skogen, utgiven hos Svensk Tidskrift