Josefin Wicklund: Lättsamt drama om identitetspolitik
June Hayward är en vit halvmedioker tjej med misslyckade författardrömmar. Annat är det med hennes vän Athena Liu som har haft en lysande författarkarriär med bästsäljande böcker, priser och filmkontrakt. Av en olyckshändelse dör Athena en kväll när June är hemma hos henne. I väntan på ambulansen snor June ett opublicerat bokmanus om kinesiska arbetare under första världskriget. Hon släpper boken som den vore sin egen och protesterar inte när förlaget vill exotifiera hennes namn till Junipher Song.
Boken Yellowface (2023, HarperCollins) av Rebecca F. Kuang är politisk satir i formen av ett spännande drama. I grunden handlar boken om den identitetspolitiska samtid vi lever i som präglas av sociala medier, cancel-kultur och wokeism.
Även fast boken utspelar sig i USA finns tydliga likheter med Sverige. När det kommer fram att June är en vit amerikan, och inte asiatisk som namnet försöker antyda, döms hon ut som en smygrasist som ägnar sig åt kulturell appropriering. På sociala medier uppstår en destruktiv debatt om vem som egentligen har rätt att skriva om kinesiska arbetare. När det senare uppdagas att hon kanske till och med har stulit sin väns bok blir hon ’cancelled’ på bara några dagar. Det debattklimat som målas upp i boken är välbekant även för en svensk läsare.
Sociala mediers betydelse för identitetspolitiken är ett genomgående tema i boken. Gång på gång målar författaren upp aktivister som delar töntiga hashtags, twittertroll som sprider fake news och influensers där åsikter används som accessoarer. Boken för tankarna till Israel-Palestina-debatten på hemmaplan. Människor som inte hade kunnat placera Gaza på en karta sprider bilder med hashtags som de själva inte förstår. På ett underhållande sätt lyckas boken fånga hur absurd samtidens klimat på sociala medier är.
Förutom att boken har en aktuell inramning, är den också unik i att den inte är ensidig i sin politiska satir. Rebecca F. Kuang hånar bolag som ägnar sig åt brown washing, likväl som en woke-vänster som menar att alla är rasister. Boken gör också narr av en politiskt korrekt verklighet. June avundas Athena som har en etnicitet som är trendig, och ursäktar sina egna misslyckanden med att hon är vit medelklassamerikan. Givetvis är detta ett dumt sätt att resonera, men June är nog inte ensam att göra det.
Språket i Yellowface är inte särskilt märkvärdigt. Boken får inga språkstilistiska poäng utan vinner i stället på att den är lätt att hänga med i. En svensk översättning har inte kommit ännu, men den engelska versionen är rättfram och okomplicerad.
Boken kommer nog inte stå sig särskilt länge givet sin tidsbundenhet. Bitvis är den också repetitiv i sin handling. Det är dock skönt att läsa samtidskritik som är lättsam. Det finns många politiska poänger att tolka in i boken, vilket gjorde den stimulerande att läsa. Samtidigt är Yellowface också ett underhållande och lättsmält drama som man kan luta sig mot de dagarna man inte orkade tänka på stora frågor.
Josefin Wicklund går Svenska Nyhetsbyråns skribentskola 2023