Jonsson & Seiman: Det amerikanska valet – Underhållare eller lagstiftare?

Atlanta Georgia:

Efter flera timmars köande på en gräsplätt mitt i ett hav av röda kepsar och omgivna av marknadsstånd som säljer det senaste inom MAGA-kollektionen kommer vi till slut in på McCamish Pavilion vid Georgia Institute of Technology. Här ska Donald Trump om ett par timmar inta scenen tillsammans med andra republikanska kandidater. Evenemanget är en folkfest för Trump-trogna som är rustade till tänderna med MAGA-kepsar, Trump-tröjor, klistermärken och knappar – allt i rött, vitt och blått som om det vore en nischad modeshow. Inne på arenan träffas gamla vänner och det stiftas nya bekantskaper. På jumbotronen visas ekonomiskpolitiska budskap varvat med bilder om hur otryggt landet blivit under migrantkrisen längs gränsen mot Mexiko. Jublet kulminerar när den kontroversiella kongressledamoten, Trumptrogna Marjorie Taylor Greene, intar scenen med ett svavelosande anförande om vaccintvång, migranter och hur ondskefulla demokraterna är.

Efter Taylor Greenes anförande dröjer det någon timma innan huvudnumret äntrar scenen, till tonerna av Lee Greenwoods God Bless the USA. Publiken skrattar med i Donald Trumps skämt om allt från Kamala Harris duglighet till vätgasbilars opålitlighet, buar åt journalisterna på plats som i vanlig ordning beskrivs som the Fake News media och skanderar USA, USA, USA när han avslutar med sin signaturreplik om att göra ”America great again”. Sakinnehållet är bitvis tunt men stämningen är hög hela tiden. Det kan ibland kännas mer som en cirkus än en politisk rörelse, men det är en cirkus med självförtroende som är övertygad om att de kommer vinna den femte november.

Drygt en timme utanför Atlanta träffar vi Marjorie Taylor Greenes utmanare, demokraten Shawn Harris, i den lilla staden Rockmart. Med knappt 5000 invånare utgör staden en mycket liten del av Georgias konservativa fjortonde valdistrikt. På ett lokalt café berättar Shawn vad som fått honom att hoppa in i politiken och om hans förhoppning att vara en lagstiftare snarare än en underhållare.

Som pensionerad militär efter tjänstgöring i bland annat Afghanistan, Kosovo och Israel såg Shawn fram emot sitt nya liv som småbonde på Georgias landsbygd. Under en dag av stängselbyggande för korna blev han tillfrågad av tidigare vänner inom militärer om han inte kunde ställa upp i primärvalet mot Greene. Kritiken mot henne från deras håll kan sammanfattas med att hon verkade mer intresserad av att följa med Trump än vara närvarande i sitt valdistrikt och föredrog mediastormen på X, tidigare Twitter, eller Fox News framför att delta på kommittémöten. Shawn sa sig hålla med men fick berätta för vännerna att han inte kunde ställa upp i primärvalet, han var ju inte republikan. Idén om den republikanska utmanaren i primärvalet försvann, i stället föddes den demokratiska kandidaten Shawn Harris.

Skillnaderna i sakfrågorna mellan de båda kandidaterna är stora men Shawn Harris kanske viktigaste budskap handlar om vilken typ av kongressledamot invånarna vill ha, en underhållare eller en lagstiftare? En person som kommer spendera huvuddelen av sin tid i valdistriktet eller någon annanstans? En person vars fokus ligger på att jaga media och uppmärksamhet eller förbereda inför kommittémöten? En återgång till den ”tråkiga” politiken eller en fortsättning på cirkusen?

Oavsett vem invånarna i Georgias fjortonde valdistrikt väljer den 5 november kvarstår frågan både för amerikanerna men också i förlängningen för svenskarna. Vilken typ av politiker vill vi ska representera oss? Underhållaren som söker väljarnas förtroende genom massmöten, sociala medier och kontrovers? Lagstiftaren som söker väljarnas förtroende genom sakfrågor, policy och nyanserad svar? Någonstans finns säkerligen en mellanpunkt men åt vilket håll det lutar kommer väljarna klargöra både den 5 november och under de kommande åren.

Samuel Jonsson & Filip Seiman har fått ett stipendium från Arvid Lindman-fonden för att resa till USA under veckan inför valet och prata med amerikaner om hur de ser på valet.