Jonas Hellman; Lärobok för presidenter


1995


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.


JONAS HELLMAN:
LÄROBOK FÖR PRESIDENTER
D
et är ett intressant fenomen
att samtidigt som utbildningsnivån i samhället som
helhet ökar, blir andelen
av regeringens statsråd som har genomgått högskoleutbildning bara lägre och
lägre. Det är inte svårt att forstå varfor det
forhåller sig så. De egenskaper som krävs
for att slå sig fram som politiker är dels att
forstå den interna partihierarkin, dels att
kunna hantera massmedierna. Den som
ödslar tid på akademiska studier i stället
for att gå på partimöten hamnar lätt på
efterkälken.
Massmediaträning
Ledande politiker brukar ägna åtskillig tid
åt massmediaträning och åt att diskutera
med medarbetare vilka frågor som eventuellt kan komma upp i olika intervjuer.
Ekonomen Charles Schultze, verksam
vid Broakingsinstitutet och tidigare ekonomisk rådgivare åt USA:s president, har
kommit på iden att de även borde fa lite
nationalekonomisk utbildning. I detta
syfte har han skrivit boken Memos to the
President- A Guide through Macroeconomics
Meti!OS to the Preside11f – A Guide through
Macroeconomics for the Busy Policymaker, av Charles L
SchuJtze, The Brookmgs Institutions 1992.
for the Busy Policymaker.
Boken ger ingen som helst skönlitterär
upplevelse. Det är inte heller det som är
avsikten. Vad det handlar om är just en
lärobok i nationalekonomi.
Schultze konstaterar i inledningen att
det trots en imponerande stab av ekonomiska experter ändå är politikerna till slut
som måste göra de viktiga vägvalen. Hans
egen erfarenhet tycks vara att de ofta
grundar sina ekonomiska beslut på luddiga minnen från högskolekurser som de
en gång har läst eller tumregler som de
har tagit till sig under årens lopp – vilka
ofta leder helt fel.
Konsensus
I vissa frågor råder oenighet bland ekonomer. Men på väldigt många punkter
råder konsensus. Schultze skriver att 90
procent av alla amerikanska ekonomer
skulle ge Rysslands president Boris Jeltsin
samma råd vad gäller landets behov av en
fri ekonomi samt vilka institutioner som
behövs for att denna skall kunna fungera.
Vad de skulle vara oense om är främst i
vilken ordning han bör vidta olika
åtgärder och hur snabbt han bör gå fram.
Även beträffande USA:s ekonomi
råder bred enighet. Schultze hävdar att
SVENSK TIDSKRIFT 413
demokratiska och republikanska ekonomer brukar vara eniga om två tredjedelar av de ekonomisk-politiska beslut
som presidenten fattar. Den resterande
tredjedelen rör främst två områden:
avvägningen mellan behovet av inkomstutjämning och behovet av ekonomiska
drivkrafter respektive avvägmngen
mellan inflations- och arbetslöshetsbekämpning.
Sannolikheten att upptagna politiker
och journalister lyckas att ta till sig de
nödvändiga kunskaperna genom att gå
tillbaka till gamla kursböcker är minimal,
tror Charles Schultze. Dessa brukar vara
abstrakta och bölja från grunden. I bästa
fall återges några konkreta exempel i
slutet av böckerna.
Schultzes egen bok är däremot mycket
konkret. Den utgår hela tiden från
exempel hämtade ur den politiska verkligheten. Den är också helt koncentrerad
till de stora makroekonomiska frågorna
om inflation, arbetslöshet, tillväxt, internationell handel och internationella kapitalströmmar.
En given invändning mot Charles
Schultzes bok är att en ekonomisk åtgärd
som förordas av en sanllad ekonomkår
inte nödvändigtvis behöver vara bra. Det
finns massor med exempel på felaktiga
uppfåttrungar som under olika tidsperioder har varit allmänt godtagna. Under
böljan av 1990-talet förordade en enig
svensk ekonomkår att vi skulle hålla
kronan bunden till ecun – vilket väl inte
enbart fick lyckliga effekter.
Schultze framhåller också att hans råd
riktar sig till en president som ligger
”Under början av
1990-talet förordade
en enig svensk ekonomkår att vi skulle
hålla kronan bunden
till ecun- vilket väl
inte enbart fick lyckliga iffekter.

någonstans i mitten av det politiska spektrat. Vänsterflygeln inom det demokratiska partiet och de anhängare av utbudsekonomi som den förre republikanske
presidenten Ronald Reagan höll sig med
i sin stab skulle säkert ha invändningar.
Memos to the President kan läsas som en
översiktlig kurs i politisk makroekonomi
eller som en granskning av den ekonomiska politik som har förts i USA under
de senaste decennierna. Det som känns
spännande är dock själva ansatsen – att
skriva en bok för att utbilda presidenten.
Mycket av politisk rådgivning går
tyvärr ut på att finna fakta för att styrka
det egna partiets redan förutbestämda
politiska ståndpunkter. Det skulle nog
inte skada om fler inom politiken funderade i termer av vilka som egentligen är
de klokaste besluten.
414 SVENSK TIDSKRIFT