Jonas Grafström: Nationalekonomi räddar världen

Många har nog hört historien om frågan som ställdes av drottning Elizabeth när hon besökte London School of Economics efter finanskrisens bostadsbubbla och marknadskrasch, ”Varför såg ingen det komma?” Ja, varför såg inte nationalekonomer det komma? Om man funderar på det är Erik Angners bok How Economics can save the world en bra startpunkt.

Om man hade vågat sig på att svara drottning Elisabeth så hade svaret lutat åt – visst finns det nationalekonomer som studerar finansmarknaden, men de flesta gör inte det utan den absoluta majoriteten gör helt andra saker. Nationalekonomi handlar inte heller primärt om att förutse framtiden.  Lika lite som seismologer kan ge ett datum för när en jordbävning kommer förstöra Kalifornien kan nationalekonomer säga om en ny finanskris kommer bryta ut om tio år. När katastrofen väl har hänt kan nationalekonomer (eller seismologer) förklara vad som har hänt.

Angner förklarar vänligt många missförstånd och hur man ska tolka nationalekonomin. Visst, alla antaganden inte perfekta för att förklara verklighetens beskaffenheter men de ger en tillräckligt bra bild för att förklara det vi vill förklara. Nationalekonomin är fortfarande rörlig materia och den förbättras ständigt.

Bokens styrka är dess förmåga att på ett övertygande koka ner svåra frågor till lättförstådda kapitel. Boken ger en översikt över angelägna problem, och de ekonomiska verktyg som finns tillgängliga för individer och beslutsfattare. Verktygen kan skapa bättre värld. En bättre värld är det nationalekonomi handlar om enligt författaren. Nationalekonomi är inte en konservativ verksamhet, tvärt om. Nationalekonomer funderar på optimering, själva passionen är någonstans att göra det imperfekt något bättre. Angner tar upp Karl Marx som sa att poängen inte är att tolka världen utan att göra den bättre. Eller Marshall som menade att nationalekonomi alla mänsklighetens drömmar och mål, beteenden och aktiviteter kopplad till människors välmående.

Boken är för dem som vill fatta och för dem som inte fattarna någonting om nationalekonomi. Själv hade jag mest behållning av den första halvan av boken, i den andra halvan var många av forskningsområdena för bekanta. Exempel är Kapitel 9 ”How to build community” som avhandlar mycket av ekonomen Elenor Ostroms forskning. Superintressant forskning men om man redan har läst mycket av hennes arbete blir kan sidorna snabbt bläddras igenom. Å andra sidan är det kanske inte allas fredagsnöje så många kommer lära sig mycket. Doktorander och studenter i nationalekonomi kommer förstå sina kurser betydligt bättre av denna bok. Och nu till de som inte vill förstå.

”The dismal science” används ibland som term för nationalekonomin, av dem som inte gillar den. De som använder termen vet mest troligt inte vad den kommer ifrån och om de vet det och ändå använder den så bör de inte släppas in i möblerade rum. Termen kommer från en skrift av Thomas Carlyle som verkligen hatade nationalekonomer. Han hatade dem för att de var emot slaveriet. I en femtio sidors text utrycker han en triad av rasism på en nivå som gör att inte ens titeln är lämplig att skriva ut. Mest arg var han nog på John Stuart Mill som är mest känd för hans bok om utilitarism samt om principen om att skapa största möjliga lycka. Carlyle och många andra som var på fel sida av historien hatade nationalekonomerna, vissa verkar inte ha kommit över det än men Angners bok skulle kunna fungera som en medicin för dessa.

Kan nationalekonomi rädda världen som titeln antyder. Nja är svaret på den frågan. Angners bok rör sig mer i den lilla världen, vilket i sig är klart värd att rädda. Svar på den stora världens frågor är till viss del obesvarade men om man aggregerar alla små världar så får man till slut den stora världen.

Jonas Grafström är doktor i nationalekonomi och vice VD För Ratio – Näringslivets forskningsinstitut.