Jo, så här sade de faktiskt
2004
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Jo, så här sade de faktiskt
Som en service tillläsekretsen vill Svensk Tidskrift här ge en kort inblick i några riksdagsledamöters själsliv. Replikerna nedan är några av de mer intresseväckande inläggen
ur riksdagens snabbprotokoll från den 12 maj i år, då man i kammaren debatterade
socialutskottets betänkande 2003/04:SoU8, Rökfria serveringsmiljöer m.m. (prop 2003/04:65). Ledamöternas repliker är således
inte återgivna i sin helhet. Men ordagrant. De rökrum som
diskuteras är sådana som restaurangerna skall få inrätta efter
att rökning på samtliga svenska restauranger och barer förbjuds den l juli nästa år. Det enda parti som motsatte sig
rökförbud var moderaterna. Vidare kommentarer förefaller
överflödiga.
Gabriel Romanus (fp):
>Fru talman! Om riksdagen bifaller förslaget om rökfria serveringsmiljöer är det en stor dag för det svenska
folkhälsoarbetet
>Likaväl som det finns restaurangägare som villlocka
med rökfri miljö så finns det också de som faktiskt inte
har kraft att införa rökfritt, och då blir det så, både för
personalen och för dem som vill gå ut och äta i ett sällskap där det röks eller sitta vid bordet intill där det röks,
att de inte får denna frihet, rökfriheten.
>I fråga om en detalj tycker vi att man bör ha ett något
mjukare handlag än regeringen har visat. Regeringen
säger att man inte får ta med sig någonting in i det här
rökrummet, inte ens en kopp kaffe, som ju för många
är en viktig kombination med den där cigaretten efter
maten. Vi tycker att det borde vara möjligt att göra det,
och vi föreslår en teknisk lösning som regeringen faktiskt hade valt i lagrådsremissen, nämligen att man inte
skriver om detta i lagen utan att det får överlåtas till
myndighetstillämpningen.
Jag kan nämna att i det företag där jag jobbat ett antal
år införde vi rökfritt i lunchrummet. Då införde vi just
ett rökrum intill dit man kunde ta med sig kaffekoppen.
Jag tror att det bidrog till att den reformen togs emot
väl i det företaget. De anställda där var inte konstigare än
andra människor. •
IIISvensk Tidskrift l2004, nr 3-41
Ulrik Lindgren (kd):
>Nästa naturliga steg kan kanske bli att ta bort även det
rökrum som tillåts i dagens förslag till beslut.
>Ju fler miljöer som är rökfria, desto bättre även för
rökarna. De får en stödjande miljö för att kunna hitta
en väg ut ur tobaksberoendet
>Jag anser att alla vi som uppträder som opinionsbildare har ett ansvar för att tala positivt om detta förbud,
gärna i frihets- och möjlighetstermer. Frihet att få gå på
restaurang utan att hosta sig igenom maten eller ölen.
>I min världsbild kommer förbudet att understödja möjligheten för den enskilde att ta ställning. •
Gunilla Wahlen (v):
>Alla blir vinnare när rökfria miljöer införs. Men framför allt är det personalen som blir befriad från en rökig
arbetsmiljö.
Själv började jag, likt många andra av mina arbetskamrater, så smått att röka i sköljen som nittonåring på
min första arbetsplats på ett sjukhus.
Som sjuksköterskeelev var jag tvungen att vistas med
patienterna i rökrummet på Beckomberga. Det var ju
där jag skulle få tillfälle att lyssna på och prata med patienterna. Det var många timmar som man tillbringade i
rökrummet där. Jag var till och med som narkossköterskeelev på thoraxoperation, alltså där man opererar
hjärta och lungor, med om att vi hade rökrum och rökte
där och att somliga läkare kom in i operationssalen med
en cigarett i handen.
I mitt hemlän Västernorrland införde vi rökförbud
för 16 år sedan- ”Rökfritt landsting”. Visst var det oro,
och visst gav det arga protester. Men i dag är det helt
självklart att ingen röker i vårdrum, på sjukhus, på vårdcentraler, i skolor, under konferenser och isammanträ-
desrum.
>Vi föreslår i betänkandet att det inte ska vara tillåtet
att ta med sig sin kaffekopp in i rökrummet på kafeet
eller i restaurangen. Jag ser två starka skäl till det. Ett är
att personalen inte tvingas att återkommande hämta disk
och rengöra borden i rökrummet när det sitter rökare
där. Rökaren själv kommer att till bringa betydligt kortare tid i rökrummet, och det ser jag som betydelsefullt just för ungdomar på ett kafe.
Om man kan ta med sig kaffekoppen in följer de ickerökande kamraterna med in i rökrummet och sitter där hela eftermiddagen.
>Nu är det dags att gå vidare
och skapa fler rökfria zoner.
Gravida, barn, tonåringar,
småbarnsföräldrar, allergiker
och allmänhet ska få bättre
tillgång till en helt rökfri vardag.
Vänsterpartiet har i en
motion föreslagit att alla offentliga miljöer ska granskas för att se
vilka förut- sättningar det finns att
skapa rökfria områden. Sådana områ-
den kan vara lekplatser, utomhusbad,
anlagda parker, sommarfestivaler och områden som
ska vara tillgängliga för särskilt barn och ungdomar, men
även för oss som vill ta en promenad för att njuta av
naturen i parken. •
Gabriel Romanus (fp):
>Personalen måste ju någon gång vistas i detta rökrum,
om inte annat för att städa och ta ut askkoppar och liknande. Om de då fick ta ut en eller annan kaffekopp
skulle det väl inte vara hela världen. Men om det skulle
visa sig vara nackdelar kan man ändra på det med det
förslag vi har.
Det är mycket möjligt att det senare blir så, som Ulrik
Lindgren var inne på, att nästa steg är att helt och hållet
ta bort rökrummen, om det visar sig att de inte är viktiga
eller att det inte finns något större be- hov av dem, och
man kan vara mogen för att ta ytter- ligare ett steg. Jag
tror inte att det är så dumt, även om rökarna är en minoritet i vårt samhälle i dag, att visa ett mjukare handlag,
en viss förståelse för att detta av en del kan uppfattas
som en frihetsinskränk- ning. Det skulle man kunna
göra med vårt förslag. Det betyder inte att jag är negativ
tilllagens huvudlinje. Tvärtom tror jag att det är viktigt
att vi fattar beslut om rökfria miljöer. Men här var det
inte frågan om en rökfri miljö, utan frågan om den ska
vara kaf fefri. •
Gunilla Wahlen (v):
>När det gäller om man ska få ta in kaffekopp eller
någonting annat i rökrummet anförde jag några skäl
mot det. Om man är på en restaurang är man en
gäst som när man har ätit middag tar med
sig sin kaffe- kopp in i rökrummet och
sitter där. Sedan kommer andra gäster in, och man går ut. Då räknar
jag med att det är personalens
arbetsuppgift att ta ut det som
jag har lämnat efter mig. I en
personalmatsal finns det helt
andra regler. Där ska man
plocka upp efter sig och ta
med koppen ut. Annars blir
det diskussion på personalmötet om att man inte
plockar ut koppen och att det
inte finns personal som gör det.
Det innebär att det i en miljö som
en lunchrestaurang är lättare att få
folk att ta med sig sina grejer ut. Men
på en restau- rang förväntar man sig att det
är personalen som plockar ut det. Då måste de gå in
där regelbundet, i den extremt rökiga miljön, för att
hämta det. Det kan vara de gravida kvinnorna, som jag
pratade om, som måste gå in där.
Jag tog också upp den del som gällde ungdomarna
och kafeerna, att risken är stor att de går just till rökrummet på kafeet. Man har ju rätt att gå in där även om
man inte är rökare. Då sitter man där med koppen hela
eftermiddagen. Har man inte koppen med sig går man ut
när man har rökt sin cigarett.
Plågan verkar inte vara så stor på vare sig flyg eller
tåg. Man rusar ju inte ut på perrongen därför att man
inte har fått röka under en timme på tåget innan det har
kommit till järnvägsstationen. •
lSvensk Tidskrift l2oo4, nr 3-41 11
Kerstin-Maria Stalin (mp):
>Fru talman! Det här är inte en så hemskt uppskakande
debatt för vi tycker så lika. Det är tur att Gabriel Romanus har lite extra kaffekoppar och att Axel tycker som
han tycker. Det livar ändå upp lite. [”Axel” är moderata
ledamoten Carl-Axel Johansson: se nedan].
>Det är endast en part som förlorar på ett rökförbud
och det är tobaksindustrin.
>Det tycker jag att du glömmer bort, Gabriel Romanus,
när du pratar om att ta med sig kaffekoppen och sedan
gå tillbaka. När man har suttit i ett rökrum har man alltid rök omkring sig, i håret och i kläderna. Man luktar
rök och man sprider också rök omkring sig.
>Det lutar åt ett bra beslut i dag, hoppas
jag. Men lite längre hade vi kunnat gå,
och naturligtvis då syfta mot att inte
ha rökrum heller. Det har varit
lite snällt slingrande kanske.
Men där är det nog med snällhet, tycker jag. Så snälla som
när det gäller detta med kaffekoppar ska vi inte vara.
Jag yrkar bifall till reservation 2, om rökförbud på
offentlig plats. Personligenalldeles personligen- dristar jag
mig till att önska att vi skulle
göra som landet Bhutan. De vill
nämligen förbjuda cigarettför- säljning. Men det är en personlig önskan.
Jag har också en personlig bekännelse angå-
ende tron på förbud. När jag blev anställd på ungdoms- mottagningen 1980 fick vi inte röka, vi som jobbade där. Jag rökte. Men jag ville så himla gärna jobba
där.
Det var en så bra arbetsplats. Vi fick inte heller stå
på trappan och röka, för det såg för illa ut. Det var bara
att lägga av. Det var en personlig bekännelse. •
Martin Nilsson (s):
>Fru talman! Efter att fem talare har varit uppe och sagt
ungefär de saker som jag tänkt säga är handlingsutrymmet begränsat. Låt mig bara säga några korta saker. Jag
tror att detta är en lag som i likhet med väldigt många
andra lagar som vi har sett på tobaksområdet, och beslut
på tobaksområdet, om ett antal år kommer att te sig fullständigt naturlig. Den kommer över huvud taget inte att
vara ifrågasatt.
IIISvensk Tidskrift l2004, nr 3- 41
>Så det är väl kanske i dag som man ska skrämmas med
ord som ”förbudslag” och ”förbudssamhälle”, för om ett
antal år kommer sådana ord att ha väldigt liten relevans
i folks tänkande.
Är detta då en förbudslag? Är detta en lag som förbjuder människor att använda tobak, att röka cigaretter? Nej, det är det inte.
>Kring denna politik finns det i denna kammare i dag en
bred uppslutning. Det är bra. Det är bara Mo- deraterna
som skiljer ut sig, och det är inget nytt. Moderaterna har
gjort det till en vana att vara emot konkreta insatser på
tobaksområdet Man var emot åldersgräns. Man är nu
emot rökförbud på krogen.
Varje gång insatser kommit upp har man sagt
nej till föreslagna åtgärder och i stället pratat om frivillighet och mer information, väl medveten om att båda dessa
vägar faktiskt har prövats, varit en
viktig del av poli-tiken och visat
sig förvisso viktiga men ändå
otill- räckliga för att uppnå
målen.
Moderaternas politik handlar
uttalat om att mark- naden
ska få styra. I Moderaternas
egna texter handlar det om att
det är rökfria kunder som ska
kunna styra utbudet mot mer av
rökfria alternativ. Men lika mycket
handlar ju marknaden om en utbudssida. Det handlar naturligtvis om tobaksindustrins rätt att sälja tobak och om restaurangnäringens rätt att sälja alkohol och tobak tillsammans, allt på bekostnad av de anställdas arbetsmiljö.
Marknaden och ekonomiska vinstintressen före människan- är det någon som är förvånad? •
Carl-Axel Johansson (m):
>Martin Nilsson säger att man efter fem eller tio år kommer att ha en acceptans för det här och att det inte längre
kommer att vara någon debatt om detta.
Det är traditionell socialdemokratisk politik. Man
inför ett förbud och skapar en acceptans efter det att det
genomförts. Den långvariga regeringsmakten ger förutsättningar för utnötningsmetoden. •
Urval och kommentar: Klas Östman
Som en service tillläsekretsen vill Svensk Tidskrift här ge en kort inblick i några riksdagsledamöters själsliv. Replikerna nedan är några av de mer intresseväckande inläggen
ur riksdagens snabbprotokoll från den 12 maj i år, då man i kammaren debatterade
socialutskottets betänkande 2003/04:SoU8, Rökfria serveringsmiljöer m.m. (prop 2003/04:65). Ledamöternas repliker är således
inte återgivna i sin helhet. Men ordagrant. De rökrum som
diskuteras är sådana som restaurangerna skall få inrätta efter
att rökning på samtliga svenska restauranger och barer förbjuds den l juli nästa år. Det enda parti som motsatte sig
rökförbud var moderaterna. Vidare kommentarer förefaller
överflödiga.
Gabriel Romanus (fp):
>Fru talman! Om riksdagen bifaller förslaget om rökfria serveringsmiljöer är det en stor dag för det svenska
folkhälsoarbetet
>Likaväl som det finns restaurangägare som villlocka
med rökfri miljö så finns det också de som faktiskt inte
har kraft att införa rökfritt, och då blir det så, både för
personalen och för dem som vill gå ut och äta i ett sällskap där det röks eller sitta vid bordet intill där det röks,
att de inte får denna frihet, rökfriheten.
>I fråga om en detalj tycker vi att man bör ha ett något
mjukare handlag än regeringen har visat. Regeringen
säger att man inte får ta med sig någonting in i det här
rökrummet, inte ens en kopp kaffe, som ju för många
är en viktig kombination med den där cigaretten efter
maten. Vi tycker att det borde vara möjligt att göra det,
och vi föreslår en teknisk lösning som regeringen faktiskt hade valt i lagrådsremissen, nämligen att man inte
skriver om detta i lagen utan att det får överlåtas till
myndighetstillämpningen.
Jag kan nämna att i det företag där jag jobbat ett antal
år införde vi rökfritt i lunchrummet. Då införde vi just
ett rökrum intill dit man kunde ta med sig kaffekoppen.
Jag tror att det bidrog till att den reformen togs emot
väl i det företaget. De anställda där var inte konstigare än
andra människor. •
IIISvensk Tidskrift l2004, nr 3-41
Ulrik Lindgren (kd):
>Nästa naturliga steg kan kanske bli att ta bort även det
rökrum som tillåts i dagens förslag till beslut.
>Ju fler miljöer som är rökfria, desto bättre även för
rökarna. De får en stödjande miljö för att kunna hitta
en väg ut ur tobaksberoendet
>Jag anser att alla vi som uppträder som opinionsbildare har ett ansvar för att tala positivt om detta förbud,
gärna i frihets- och möjlighetstermer. Frihet att få gå på
restaurang utan att hosta sig igenom maten eller ölen.
>I min världsbild kommer förbudet att understödja möjligheten för den enskilde att ta ställning. •
Gunilla Wahlen (v):
>Alla blir vinnare när rökfria miljöer införs. Men framför allt är det personalen som blir befriad från en rökig
arbetsmiljö.
Själv började jag, likt många andra av mina arbetskamrater, så smått att röka i sköljen som nittonåring på
min första arbetsplats på ett sjukhus.
Som sjuksköterskeelev var jag tvungen att vistas med
patienterna i rökrummet på Beckomberga. Det var ju
där jag skulle få tillfälle att lyssna på och prata med patienterna. Det var många timmar som man tillbringade i
rökrummet där. Jag var till och med som narkossköterskeelev på thoraxoperation, alltså där man opererar
hjärta och lungor, med om att vi hade rökrum och rökte
där och att somliga läkare kom in i operationssalen med
en cigarett i handen.
I mitt hemlän Västernorrland införde vi rökförbud
för 16 år sedan- ”Rökfritt landsting”. Visst var det oro,
och visst gav det arga protester. Men i dag är det helt
självklart att ingen röker i vårdrum, på sjukhus, på vårdcentraler, i skolor, under konferenser och isammanträ-
desrum.
>Vi föreslår i betänkandet att det inte ska vara tillåtet
att ta med sig sin kaffekopp in i rökrummet på kafeet
eller i restaurangen. Jag ser två starka skäl till det. Ett är
att personalen inte tvingas att återkommande hämta disk
och rengöra borden i rökrummet när det sitter rökare
där. Rökaren själv kommer att till bringa betydligt kortare tid i rökrummet, och det ser jag som betydelsefullt just för ungdomar på ett kafe.
Om man kan ta med sig kaffekoppen in följer de ickerökande kamraterna med in i rökrummet och sitter där hela eftermiddagen.
>Nu är det dags att gå vidare
och skapa fler rökfria zoner.
Gravida, barn, tonåringar,
småbarnsföräldrar, allergiker
och allmänhet ska få bättre
tillgång till en helt rökfri vardag.
Vänsterpartiet har i en
motion föreslagit att alla offentliga miljöer ska granskas för att se
vilka förut- sättningar det finns att
skapa rökfria områden. Sådana områ-
den kan vara lekplatser, utomhusbad,
anlagda parker, sommarfestivaler och områden som
ska vara tillgängliga för särskilt barn och ungdomar, men
även för oss som vill ta en promenad för att njuta av
naturen i parken. •
Gabriel Romanus (fp):
>Personalen måste ju någon gång vistas i detta rökrum,
om inte annat för att städa och ta ut askkoppar och liknande. Om de då fick ta ut en eller annan kaffekopp
skulle det väl inte vara hela världen. Men om det skulle
visa sig vara nackdelar kan man ändra på det med det
förslag vi har.
Det är mycket möjligt att det senare blir så, som Ulrik
Lindgren var inne på, att nästa steg är att helt och hållet
ta bort rökrummen, om det visar sig att de inte är viktiga
eller att det inte finns något större be- hov av dem, och
man kan vara mogen för att ta ytter- ligare ett steg. Jag
tror inte att det är så dumt, även om rökarna är en minoritet i vårt samhälle i dag, att visa ett mjukare handlag,
en viss förståelse för att detta av en del kan uppfattas
som en frihetsinskränk- ning. Det skulle man kunna
göra med vårt förslag. Det betyder inte att jag är negativ
tilllagens huvudlinje. Tvärtom tror jag att det är viktigt
att vi fattar beslut om rökfria miljöer. Men här var det
inte frågan om en rökfri miljö, utan frågan om den ska
vara kaf fefri. •
Gunilla Wahlen (v):
>När det gäller om man ska få ta in kaffekopp eller
någonting annat i rökrummet anförde jag några skäl
mot det. Om man är på en restaurang är man en
gäst som när man har ätit middag tar med
sig sin kaffe- kopp in i rökrummet och
sitter där. Sedan kommer andra gäster in, och man går ut. Då räknar
jag med att det är personalens
arbetsuppgift att ta ut det som
jag har lämnat efter mig. I en
personalmatsal finns det helt
andra regler. Där ska man
plocka upp efter sig och ta
med koppen ut. Annars blir
det diskussion på personalmötet om att man inte
plockar ut koppen och att det
inte finns personal som gör det.
Det innebär att det i en miljö som
en lunchrestaurang är lättare att få
folk att ta med sig sina grejer ut. Men
på en restau- rang förväntar man sig att det
är personalen som plockar ut det. Då måste de gå in
där regelbundet, i den extremt rökiga miljön, för att
hämta det. Det kan vara de gravida kvinnorna, som jag
pratade om, som måste gå in där.
Jag tog också upp den del som gällde ungdomarna
och kafeerna, att risken är stor att de går just till rökrummet på kafeet. Man har ju rätt att gå in där även om
man inte är rökare. Då sitter man där med koppen hela
eftermiddagen. Har man inte koppen med sig går man ut
när man har rökt sin cigarett.
Plågan verkar inte vara så stor på vare sig flyg eller
tåg. Man rusar ju inte ut på perrongen därför att man
inte har fått röka under en timme på tåget innan det har
kommit till järnvägsstationen. •
lSvensk Tidskrift l2oo4, nr 3-41 11
Kerstin-Maria Stalin (mp):
>Fru talman! Det här är inte en så hemskt uppskakande
debatt för vi tycker så lika. Det är tur att Gabriel Romanus har lite extra kaffekoppar och att Axel tycker som
han tycker. Det livar ändå upp lite. [”Axel” är moderata
ledamoten Carl-Axel Johansson: se nedan].
>Det är endast en part som förlorar på ett rökförbud
och det är tobaksindustrin.
>Det tycker jag att du glömmer bort, Gabriel Romanus,
när du pratar om att ta med sig kaffekoppen och sedan
gå tillbaka. När man har suttit i ett rökrum har man alltid rök omkring sig, i håret och i kläderna. Man luktar
rök och man sprider också rök omkring sig.
>Det lutar åt ett bra beslut i dag, hoppas
jag. Men lite längre hade vi kunnat gå,
och naturligtvis då syfta mot att inte
ha rökrum heller. Det har varit
lite snällt slingrande kanske.
Men där är det nog med snällhet, tycker jag. Så snälla som
när det gäller detta med kaffekoppar ska vi inte vara.
Jag yrkar bifall till reservation 2, om rökförbud på
offentlig plats. Personligenalldeles personligen- dristar jag
mig till att önska att vi skulle
göra som landet Bhutan. De vill
nämligen förbjuda cigarettför- säljning. Men det är en personlig önskan.
Jag har också en personlig bekännelse angå-
ende tron på förbud. När jag blev anställd på ungdoms- mottagningen 1980 fick vi inte röka, vi som jobbade där. Jag rökte. Men jag ville så himla gärna jobba
där.
Det var en så bra arbetsplats. Vi fick inte heller stå
på trappan och röka, för det såg för illa ut. Det var bara
att lägga av. Det var en personlig bekännelse. •
Martin Nilsson (s):
>Fru talman! Efter att fem talare har varit uppe och sagt
ungefär de saker som jag tänkt säga är handlingsutrymmet begränsat. Låt mig bara säga några korta saker. Jag
tror att detta är en lag som i likhet med väldigt många
andra lagar som vi har sett på tobaksområdet, och beslut
på tobaksområdet, om ett antal år kommer att te sig fullständigt naturlig. Den kommer över huvud taget inte att
vara ifrågasatt.
IIISvensk Tidskrift l2004, nr 3- 41
>Så det är väl kanske i dag som man ska skrämmas med
ord som ”förbudslag” och ”förbudssamhälle”, för om ett
antal år kommer sådana ord att ha väldigt liten relevans
i folks tänkande.
Är detta då en förbudslag? Är detta en lag som förbjuder människor att använda tobak, att röka cigaretter? Nej, det är det inte.
>Kring denna politik finns det i denna kammare i dag en
bred uppslutning. Det är bra. Det är bara Mo- deraterna
som skiljer ut sig, och det är inget nytt. Moderaterna har
gjort det till en vana att vara emot konkreta insatser på
tobaksområdet Man var emot åldersgräns. Man är nu
emot rökförbud på krogen.
Varje gång insatser kommit upp har man sagt
nej till föreslagna åtgärder och i stället pratat om frivillighet och mer information, väl medveten om att båda dessa
vägar faktiskt har prövats, varit en
viktig del av poli-tiken och visat
sig förvisso viktiga men ändå
otill- räckliga för att uppnå
målen.
Moderaternas politik handlar
uttalat om att mark- naden
ska få styra. I Moderaternas
egna texter handlar det om att
det är rökfria kunder som ska
kunna styra utbudet mot mer av
rökfria alternativ. Men lika mycket
handlar ju marknaden om en utbudssida. Det handlar naturligtvis om tobaksindustrins rätt att sälja tobak och om restaurangnäringens rätt att sälja alkohol och tobak tillsammans, allt på bekostnad av de anställdas arbetsmiljö.
Marknaden och ekonomiska vinstintressen före människan- är det någon som är förvånad? •
Carl-Axel Johansson (m):
>Martin Nilsson säger att man efter fem eller tio år kommer att ha en acceptans för det här och att det inte längre
kommer att vara någon debatt om detta.
Det är traditionell socialdemokratisk politik. Man
inför ett förbud och skapar en acceptans efter det att det
genomförts. Den långvariga regeringsmakten ger förutsättningar för utnötningsmetoden. •
Urval och kommentar: Klas Östman