Janerik Larsson: Utrikespolitiska slagträn i den amerikanska debatten

Den sista lördagen i februari besökte jag United States Holocaust Memorial Museum i Washington DC. Jag hade varit där tidigare under besök i den amerikanska huvudstaden efter att museet invigdes i april 1993, men denna gång fanns det en speciell anledning till mitt besök.

Jag hade tillbringat de föregående 6 veckorna i USA för att ”på plats” följa amerikansk samhällsdebatt. Mitt fokus var dels den amerikanska valrörelsen – val av president och ledamöter till kongressens båda kamrar – men dels den del av denna debatt som handlade om USA:s stöd till Ukraina, dels den debatt som följt efter Hamas massmord i Israel den 7 oktober förra året.

Den speciella anledningen till mitt besök var att jag ville se hur stort intresse Holocaust Memorial idag ägnas av besökare. Vidare var jag nyfiken på specialutställningen om ”Americans and the Holocaust”.

Förintelsen var mycket närvarande i min barndom. Jag växte upp i skånska Höganäs och min mamma berättade om hur hon som Röda Kors-volontär bistått dels de danska judarna som flydde över Öresund i oktober 1943 dels de överlevande från koncentrationslägren som kommit 1945 dels med Röda korsets vita bussar dels på andra sätt som jag inte riktigt känner till.

Det gjorde att jag i min ungdom ägnade mycket tid åt att läsa om andra världskriget och i synnerhet de allierades krig mot mördarregimerna i Tyskland och Japan. En fråga jag ställde mig då var om det fanns ”oskyldiga” som drabbades till exempel av de amerikanska kärnvapenattackerna mot Japan eller av de massiva bombangreppen mot städer i Tyskland. Att krigen skulle föras till motståndarnas kapitulation tycktes mig då självklart. På samma sätt tänker jag idag om Israels krig mot Hamas i Gaza.

Därför är jag undrande inför den amerikanska debatt som tycks utgå från att mördarregimen Hamas på något sätt borde få fortsätta sin verksamhet. Frågan är också kopplad till debatten om fortsatt amerikanskt stöd till Ukrainas motstånd mot den ryska regimens krig. Inom det demokratiska partiet finns det å ena sidan en rörelse som argumenterar för stöd till Ukraina men som å den andra sidan är avvisande till Israels kamp mot Hamas. Denna debatt kan få politiska konsekvenser på valdagen den 5 november.

Jag återkommer till detta men först åter till Holocaust Memorial som denna dag var det kanske mest välbesökta museum jag någonsin besökt. Unga, gamla – alla tycktes vara där. De flesta rörde sig mycket sakta genom detta stora museum. Denna fruktansvärda historia fick sjunka in innan man rörde sig vidare. Så var inte fallet med specialutställningen om ”Americans and the Holocaust”. Folktomt.

Särskilt intressant var i denna utställning redovisningen av ett antal opinionsundersökningar från krigsåren och krigsslutet:

    (Efter krigsslutet) Tror du på berättelserna om att tyskarna mördat många människor i koncentrationsläger? Ja 76%, nej 12%, utan åsikt 12%

    (Före attacken mot Pearl Harbour) Tycker du att USA ska förklara krig mot Tyskland och skicka vår armé och vår flotta utomlands för att strida? Ja 7%, nej 93%

    (Efter krigsslutet) Tycker du att vi ska tillåta många judiska flyktingar från Tyskland att komma till USA för att leva här? Ja 21%, nej 71%

    Är du för eller mot nazisternas behandling av judarna i Tyskland?  6% för, 94% emot

    (Efter kriget) Det finns förslag att regeringen ska tillåta 10 000 flyktingbarn från Tyskland att komma hit och tas om hand i amerikanska hem.  För 26%, emot 66%

    Tycker du det är rätt att flytta japaner som inte är medborgare till läger bortom Stilla havs-kusten 93% ja, nej 1%, vet ej 6%

Den sista frågan är felformulerad men det var så den ställdes. Det handlar i själva verket om massinterneringen av japaner som många idag ser som en stor, rasistisk skamfläck för USA. Det handlade inte om ”japaner som inte är medborgare” utan om president Roosevelts exekutiva order 9066 som framtvingade internering av 120 000 med japanskt ursprung det vill säga även amerikanska medborgare. Av detta kan man läsa ut några drag i amerikansk opinion som gäller än idag. Det handlar om en aversion mot invandrare – en paradox i ett land byggt av invandare.

Jag minns från året på 1970-talet då jag studerade på Stanforduniversitetet att även de som nyligen flyttat till Kalifornien från en annan delstat kunde vara benhårda motståndare till att det skulle komma fler från samma delstat som de kommit ifrån. ”Kalifornien är fullt”, var uppfattningen!

I det republikanska partiet idag finns det dels ett Donald Trump-lett motstånd mot stöd till Ukraina. Skälen till detta är förmodligen att Ukrainas fall dels skulle gynna den ryska regimen som Trump har ganska varma känslor för dels att uppfattningen spelar på den isolationism som alltid vart en viktig faktor i amerikansk opinion. Synen på Israel/Hamas handlar ur Trumps perspektiv sannolikt främst om att kunna utmåla president Joe Biden som svag. Det kombineras med den isolationistiska inställningen att USA inte ska ägna sig åt militärt stöd i andra delar av världen.

En av kvällarna i den amerikanska huvudstaden ägnades åt att besöka min favoritbokhandel Politics and Prose som jag hade lyckan att bo helt nära när jag var bosatt här några år på 1980-talet. Nu ägnades just denna kväll åt presentationen av Politico-journalisten Alexander Wards helt nyutkomna bok ”The Internationlists -the fight to restore american foreign policy after Trump” (Penguin / Random House). Ward frågades ut av Peter Baker, Vita huset-chefskorrespondent för The New York Times och politisk analytiker för TV-kanalen MSNBC.

Wards bok berör inte Israel/Gaza eftersom manus avslutades för 7 oktober men Baker frågade om vilken bedömning Ward gör av den frågan. Ward svarade att Bidenadministrationen är den mest pro-palestinska någonsin i USA:s historia.

Jag ska erkänna att jag inte riktigt förstod det resonemanget, men jag gissar att han menade att stödet till Israel är ett problem för demokraterna inför valdagen. Det gör att administrationen kommer att pressa på Israel att inte fullfölja kampen mot Hamas.

I delstater som Michigan med stor exil-palestinsk eller arabättad befolkning är aversionen mot den israeliska krigsinsatsen stark. Michigan är en viktig delstat där valutfallet i presidentvalet kan avgöra makten i Vita huset under nästa mandatperiod. Joe Biden vann Michigan i presidentvalet 2020 med en marginal om circa 150 000 röster. I Michigan finns det mer än 300 000 väljare som har sin bakgrund i Mellanöstern eller Nordafrika enligt folkräkningen 2020.

Av dessa funderingar kan man främst dra slutsatsen att det är många faktorer som kommer att påverka presidentvalet (och valen till kongressen). Vi som följer valkampen har mycket att intressera oss för…

Janerik Larsson är senior advisor för Stiftelsen Fritt Näringsliv och författare bland annat till boken ”Det långa loppet – om näringslivets opinionsbildning” (2021)