Janerik Larsson: Trumps missnöjesstämpel kan gynna Merz
Donald Trump har en unik förmåga att påverka den politiska utvecklingen i andra länder på ett sätt som helt strider mot amerikanska intressen men som tillfredsställer hans ego kortsiktigt.
Han har genom sin ogenomtänkta agitation sett till att länder som Australien och Kanada fått liberala regeringschefer efter att deras mera Trumpvänliga, konservativa konkurrenter i val gått miste om makten just på grund av Trumps agerande.
En lång rad andra regeringschefer har fått ta emot Trumps vrede på hans Truth Social-konto: Emannuel Macron, Keir Starmer, Giorgia Meloni, Mette Frederiksen och andra har fått ta emot presidentens ovett.
Nu kom turen till Friedrich Merz.
”Tysklands kansler borde lägga mer tid på att avsluta kriget med Ryssland/Ukraina – där han har varit totalt ineffektiv! – och på att fixa sitt trasiga land, särskilt när det gäller invandring och energi, och mindre tid på att lägga sig i dem som gör sig av med Irans kärnvapenhot.” Så skrev Trump efter att Merz vågat ifrågasätta den amerikanska strategin i kriget mot Iran,
Merz hade kallat den amerikanska kampanjen ”illa genomtänkt” och dragit paralleller till USA:s krig i Irak och Afghanistan.
Det intressanta är, skriver Der Spigel, att detta kan vara det bästa som hänt Friedrich Merz sedan han tillträdde som förbundskansler i maj förra året.
Merz har aldrig lyckats riktigt leva upp till sina egna stora ord. Han lovade en ”reformrevolution” och levererade en koalition med Socialdemokraterna som knappt förmår hålla samman, än mindre reformera.
Han regeringskoalitionen har bara tolv rösters marginal i förbundsdagen. Han fick inte ens samtliga i det egna blocket bakom sig när han valdes till kansler – ett öppet misstroendevotum innan han ens hunnit börja. Och sedan dess har det inte blivit nämnvärt bättre. Regeringskoalitionens opinionsstöd är svagt: 15 %.
Merz satt tyst i soffan när Trump i Vita huset i mars attackerade Spanien. Merz log artigt och fick höra av Trump att Tyskland är ”ett respekterat land”.
Nu har det tagit slut. Trumps utbrott har paradoxalt nog gjort Merz till en europé på riktigt. Han har nu tilldelats det eftertraktade Trumpska Missnöjesstämpeln, och i den europeiska politikens nuvarande klimat är det ett hedersbevis.
Merz behöver allt inhemskt opinionsstöd av ett gott skäl: det högernationella partiet AfD (Alternativ för Tyskland) är nu i opinionsmätningarna det största partiet i landet.
I de delstater i öst där det är val i höst ser siffrorna bekymmersamma ut för koalitionen som Mertz leder.
Det är inte omöjligt att en tysk delstat inom en snar framtid kan ha en regeringschef från AfD.
En stor del av den tyska väljarkåren söker sig idag till radikala alternativ, vare sig det är AfD till höger eller Bündnis Sahra Wagenknecht (BSW) till vänster.
Merz och hans koalition lovar reformer men levererar kompromisser. De lovar handling men producerar utredningar. De lovar stabilitet men misslyckas med att hålla ihop sina egna led. Så såg bilden ut före Trumps attack.
Erbjuder Trump nu Merz en möjlighet att förändra spelplanen inför kommande val?
Janerik Larsson var informationschef på SAF 1990 – 1995 och vVD på Svenskt Näringsliv 2005 – 2011. Han är rådgivare till Stiftelsen fritt näringsliv, och utkom nyligen med essän ”Allt var möjligt. Mina år med Jan Stenbeck” (Timbro)