Ingen bryr sig om Juholts Oskarshamn

En bok om Juholts Oskarshamn – kan det vara något? Per Dahl sökte svaret och anade tidigt att socialdemokraternas partiledare aldrig skulle betraktas som någon seriös statsministerkandidat.

Bilderna finns tillgängliga under licensen GNU Free Documentation License

Ofta mäts förhållanden på de mest häpnadsväckande vis. En historia berättar att dåvarande finansministern Gunnar Sträng hade en gammal partibekant som var järnvägare och jobbade i Hallsberg. Fick finansministern frågor om industrikonjunkturen ringde han sin bekant och frågade hur många godsvagnar som stod lastade på rangerbangården. Förutsägelserna därefter till journalisterna brukade slå in ganska väl.

Det finns många exempel på sådana Sherlock Holmes-strategier i samhällsdiskussion och vetenskap. Ofta har de stort källvärde. För när vi får svar på en skenbart ovidkommande fråga undgår vi ofta den tillfrågades egna sympatiyttringar. Som Josephine Tey skrev i deckaren om Richard III: en pamflett om att kungen låtit mörda de båda prinsarna har sämre källvärde än en tvättnota från Towern året efter de förmodade morden, om den tar upp tvätt av nattskjortor i barnstorlek.

Även framtiden för socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt har kunnat anas på ett liknande sätt. Sedan han valdes har analyserna fördjupat sig i ledarsidor, tidskrifters och debattörers bedömning av hans tal och inlägg. De har intervjuat experter på interna socialdemokratiska maktrelationer. De har mätt närvaro i riksdagens kammare (ju längre tid desto svagare kort).

Helt slumpvis kom jag och en bekant på en annan sannolikt säkrare metod. Det har ju kommit ut ett antal böcker om Fredrik Reinfeldt. Inte minst i massmedia ser vi tanken att Reinfeldt på gott och ont är präglad av sin uppväxt i den välmående förortskommunen Täby.

Skulle man inte kunna göra samma sak med Håkan Juholt och Oskarshamn, frågade min bekante. Oskarshamn är ju ett kvarvarande socialdemokratiskt fäste, en stad beroende av sin tunga industri, med företagsklimat i botten, men samtidigt med en synnerligen stabil offentlig ekonomi, på grund av en stor kommunal aktieförmögenhet (dock illa förvaltad, och hushållandet i själva verksamheterna glappar). Oskarshamn skiljer sig alltså ganska mycket från det som i dag är Normalsverige.

Här har vi nu en partiledare för ett av de två stora som är präglad av stadens miljö. Och som kanske kan bli statsminister. Borde inte en bok om Juholts Oskarshamn vara ett intressant projekt för förlag? Vi båda tilltänkta författare har var för sig kontakter i staden, vi vore de givna att skildra den, ansåg vi.

Så blev det nu inte. En av oss approcherade ett politiskt grundat förlag. Nej, det var inte aktuellt, blev svaret. Vi har viktigare saker att göra.

Själv hade jag redan tidigare frågat en bokförläggare med nära kontakter med arbetarrörelsen. En bok om Juholts Oskarshamn. Tja. Näe. Varför då?

Jag gjorde sedan ett försök, och ett försök till – alla med förlag inriktade mot politisk litteratur. Reaktionen var entydig. En bok om Juholts Oskarshamn är för smal. Den skulle inte intressera läsarna. Rolig idé, men boken skulle inte få tillräcklig spridning.

Jag har ingen anledning att ifrågasätta svaren, de kommer från erfarna bokförläggare som får sin utkomst från att värdera kostnader och utfall, ämnen och marknader. Vad säger svaren egentligen om Håkan Juholts ställning i det allmänna medvetandet? För mig själv är källvärdet tydligt och implikationerna tänkvärda. Få av de tillfrågade räknar med att sälja böcker om den socialdemokratiske partiledaren. Så resonerar man inte om den man tror kan bli en seriös statsministerkandidat.

Så att sälja in bokprojekt om statsministerkandidat Juholts Oskarshamn är som att sälja in projekt om statsministerkandidat Hägglunds Bankeryd. Nej, stopp nu – vi har inte prövat. Kanske väger Bankeryd tyngre, vem vet?

Per Dahl är egen företagare.