Ingemar Dörfer; Vi är en del av Imperiet
2004
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
w
-’
-’
:<t
:r:
~
<t
(/)
Vi är en del av Imperiet
l av Ingemar Dörter
Unipolariteten i världspolitiken leder till framväxten av ett amerikanskt imperium.
Ett fyrtiotal stater, bland dem Sverige, ingår i imperiet.
A
MERIKAS FÖRENTA STATER har råkat i allvarliga svårigheter i Irak. Gamla vänsternostalgiker vädrar morgonluft. Den svenska intelligentsian, uppfylld av sig själv, som
man säger i Amerika, låter sitt Amerikahat
flöda fritt. Men så är det i alla imperier.
Vietnam, säger man drömmande. Men i Vietnam
fanns avgörande faktorer som inte finns i Irak. Nordvietnam, Sovjetunionen, Kina för att nämna några. I Vietnam bestod världspolitiken av två supermakter och andra
stora geopolitiska aktörer som Kina, Japan och Västeuropa. Efter det kalla krigets slut skulle bipolariteten förvandlas till denna multipolaritet trodde många realister
i världspolitiken. Men det blev unipolaritet i stället. I
ökande utsträckning talar man om det amerikanska
imperiet.
VAD ÄR IMPERIET?
Imperiet i det här sammanhanget har inget att göra med
den USA-imperialism marxister talar om, också om det
betecknar Amerikas Förenta Stater.
rat av de andra länderna. Det är ett ideologiskt, inte territoriellt, imperium som skapar välstånd för sina medborgare. Stater runt om i världen tävlar om att bli medlemmar, inte att försöka balansera det.
Reglerna för medlemskap har bäst tydliggjorts i
Europa där både NATO- och ED-medlemskap ställer
krav på kandidaterna som försöker leva upp till normerna. I detta liberala imperium med liberala kapitalistiska institutioner har de stater som hör hemma genomgått ett konstitutionellt genombrott. Man har grundat
och behållit liberala institutioner såsom lagar och förordningar som begränsar statens makt över individens
rättigheter, som bestämmer hur lagstiftningen äger rum,
och som efterlevs. William Odom och Robert Dujarric
försöker definiera omfånget i America ’s Inadvertent
Empire. Trots att samtliga EU- och Nato- medlemmar
tillhör imperiet är det fortfarande osäkert om följande
stater har uppnått eller konsoliderat detta genombrott
och i längden kan stanna kvar, Tjeckien, Grekland, Turkiet, Ungern, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien,
”Det nya imperiet leds avRedan 1967 publicerade JeanJacques Servan Schreiber Den
Amerikanska Utmaningen som
förebådade den amerikanska dominansen över Europa. Många amerikaner var mer pessimistiska, kulminerande i Yalehistorikern Paul
Kennedys Rise and Fall of the Great
Bulgarien och de tre baltiska staterna. Av de elva utanför Europa är
bara Kanada, Australien, Japan och
Förenta staterna men består Nya Zeeland säkra. Till de osäkra
av ytterligare ett fyrtiotal
hör fortfarande Mexico, Filippinerna, Singapore, Sydkorea, Taiwan,
Thailand och Israel. Alla imperiets
stater utom de exneutrala och Mex-stater inklusive Sverige.”
Powers, publicerad 1987, två år innan den amerikanska
segern i det kalla kriget. Sedan dess har en kvalitativ förändring ägt rum som missats av mångageopolitiska realister som anser att vi lever kvar i en era där trots allt
Henry Kissingers fem poler i världspolitiken finns kvar.
Så är det inte. Under 1990-talet växte den amerika nska
ekonomin med 29 procent medan den europeiska växte
med mindre än 10. Ekonomiskt, militärt, demografiskt,
vetenskapligt och kulturellt växte avståndet mellan Amerika och Europa.
Det nya imperiet leds av Förenta Staterna men består
av ytterligare ett fyrtiotal stater inklusive Sverige. Med
den norske statsvetaren Geit Lundestads ord är det ett
”empire by invitation”; Amerika är helt frivilligt inviteico är militärt allierade med Amerika, men viktigare för medlemskapet är de liberala institutionerna som gör exempelvis Sydkorea och Rumänien
till osäkrare medlemmar än Sverige och Irland.
Detta imperium består oberoende om republikaner
eller demokrater regerar i Amerika. I Europa är det också
oberoende av om socialdemokrater eller borgerliga partier är vid makten. Tonen är annorlunda, men CDU eller
SPD innebär inte så stor skillnad i Tyskland, Tories eller
Labour i Storbritannien är inte heller avgörande.
Andra geopolitiska aktörer hör inte till imperiet och
kan inte gå med ens genom ”koalitioner av villiga” eftersom strukturreformer behövs. Ryssland, Kina, Indien,
stora delar av Asien, Arabvärlden, Afrika och Latinamerika står utanför. Där finns också de största hoten mot
IIISvensk Tidskrift 12004, nr 3-41
Härskare över ett
tidgare imperium:
den romerske kejsaren
Konstantin. Huvud till
kolossalstaty från
300-talet, numera i
Vatikanen.
imperiet; terroristgrupper och massförstörelsevapen i
fientliga länder.
GAMLA TANKEGÅNGAR, NYTT IMPERIUM
Just detta att Sverige tillhör imperiet men ändå håller
fast vid gamlageopolitiska tankegångar som nu är irrelevanta, förklarar vilsenheten. Man kan inte tillhöra EU
med bibehållen neutralitet och utan solidaritet med de
andra medlemmarna. Man kan inte hoppas att Amerika
förlorar i Irak och drar sig ur, för det innebär ett nederlag för det imperium vi tillhör. EU spelar genom sin stora
ekonomiska makt en viktig roll inom imperiet, men saknar både vilja och budget att verka på ett avgörande sätt
militärt utanför Europa. I denna Bobbessiska värld klarar sig inte EU utan Amerika. Det klarar inte av att förenas mot Amerika, eftersom många europeiska länder
föredrar att domineras på avstånd av Amerika hellre än
att behärskas på nära håll av Tyskland eller Frankrike.
Enda sättet att nå inflytande i Washington är således att
samarbeta med Amerika.
När Sveriges centerledare säger att en EV-trupp är
smakligare än NATO tycks hon inte inse att det är nästan
exakt samma trupp i båda fallen, eftersom samtliga EU
länder utom Sverige, Finland, Österrike, Irland, Cypern
och Malta nu också är NATO länder. När därför två prominenta amerikanska gäster i Stockholm, NATO ambassadören Nick Burns och Broakings chefen Strobe Talbott inom loppet av några veckor uppmanar Sverige och
Finland att som EV medlemmar också gå med i NATO
säger de i praktiken att ”Alla vet att ni är gamla respekterade medlemmar av imperiet. Ni deltar i praktiken i
alla våra aktioner, bistår de andra imperiernedlemmarna
i stort och smått, investerar, exporterar, importerar som
alla vi andra. Ert koketta anspråk på särbehandling i
NATO-sammanhang är inte intressant längre och krånglar till er beslutsprocess. Gör som ni vill men tro inte att
vi längre bryr oss om era säregenheter. Europa är fritt
och helt. Alla vet att de stora problemen ligger i det större
Balkan som sträcker sig från Magrebh till Indonesien.
Därför har vi inför NATO:s möte i Istanbul lanserat
begreppet ”The Strategic Shift”.Vi planerar att erbjuda
Georgien och Azerbajdzan en gräddfil in i NATO. För
Guds skull Sverige, hyfsa ekvationen och bli medlemmar som alla andra anständiga europeer”.
Ingemar Dörfer (ingemar.dorfer@foi.se) är forskningschef
vid Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI.
Vl
l>
~
I
l>:
rrm
lSvensk Tidskrift lzoo4,nr 3-41 ~~
-’
-’
:<t
:r:
~
<t
(/)
Vi är en del av Imperiet
l av Ingemar Dörter
Unipolariteten i världspolitiken leder till framväxten av ett amerikanskt imperium.
Ett fyrtiotal stater, bland dem Sverige, ingår i imperiet.
A
MERIKAS FÖRENTA STATER har råkat i allvarliga svårigheter i Irak. Gamla vänsternostalgiker vädrar morgonluft. Den svenska intelligentsian, uppfylld av sig själv, som
man säger i Amerika, låter sitt Amerikahat
flöda fritt. Men så är det i alla imperier.
Vietnam, säger man drömmande. Men i Vietnam
fanns avgörande faktorer som inte finns i Irak. Nordvietnam, Sovjetunionen, Kina för att nämna några. I Vietnam bestod världspolitiken av två supermakter och andra
stora geopolitiska aktörer som Kina, Japan och Västeuropa. Efter det kalla krigets slut skulle bipolariteten förvandlas till denna multipolaritet trodde många realister
i världspolitiken. Men det blev unipolaritet i stället. I
ökande utsträckning talar man om det amerikanska
imperiet.
VAD ÄR IMPERIET?
Imperiet i det här sammanhanget har inget att göra med
den USA-imperialism marxister talar om, också om det
betecknar Amerikas Förenta Stater.
rat av de andra länderna. Det är ett ideologiskt, inte territoriellt, imperium som skapar välstånd för sina medborgare. Stater runt om i världen tävlar om att bli medlemmar, inte att försöka balansera det.
Reglerna för medlemskap har bäst tydliggjorts i
Europa där både NATO- och ED-medlemskap ställer
krav på kandidaterna som försöker leva upp till normerna. I detta liberala imperium med liberala kapitalistiska institutioner har de stater som hör hemma genomgått ett konstitutionellt genombrott. Man har grundat
och behållit liberala institutioner såsom lagar och förordningar som begränsar statens makt över individens
rättigheter, som bestämmer hur lagstiftningen äger rum,
och som efterlevs. William Odom och Robert Dujarric
försöker definiera omfånget i America ’s Inadvertent
Empire. Trots att samtliga EU- och Nato- medlemmar
tillhör imperiet är det fortfarande osäkert om följande
stater har uppnått eller konsoliderat detta genombrott
och i längden kan stanna kvar, Tjeckien, Grekland, Turkiet, Ungern, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien,
”Det nya imperiet leds avRedan 1967 publicerade JeanJacques Servan Schreiber Den
Amerikanska Utmaningen som
förebådade den amerikanska dominansen över Europa. Många amerikaner var mer pessimistiska, kulminerande i Yalehistorikern Paul
Kennedys Rise and Fall of the Great
Bulgarien och de tre baltiska staterna. Av de elva utanför Europa är
bara Kanada, Australien, Japan och
Förenta staterna men består Nya Zeeland säkra. Till de osäkra
av ytterligare ett fyrtiotal
hör fortfarande Mexico, Filippinerna, Singapore, Sydkorea, Taiwan,
Thailand och Israel. Alla imperiets
stater utom de exneutrala och Mex-stater inklusive Sverige.”
Powers, publicerad 1987, två år innan den amerikanska
segern i det kalla kriget. Sedan dess har en kvalitativ förändring ägt rum som missats av mångageopolitiska realister som anser att vi lever kvar i en era där trots allt
Henry Kissingers fem poler i världspolitiken finns kvar.
Så är det inte. Under 1990-talet växte den amerika nska
ekonomin med 29 procent medan den europeiska växte
med mindre än 10. Ekonomiskt, militärt, demografiskt,
vetenskapligt och kulturellt växte avståndet mellan Amerika och Europa.
Det nya imperiet leds av Förenta Staterna men består
av ytterligare ett fyrtiotal stater inklusive Sverige. Med
den norske statsvetaren Geit Lundestads ord är det ett
”empire by invitation”; Amerika är helt frivilligt inviteico är militärt allierade med Amerika, men viktigare för medlemskapet är de liberala institutionerna som gör exempelvis Sydkorea och Rumänien
till osäkrare medlemmar än Sverige och Irland.
Detta imperium består oberoende om republikaner
eller demokrater regerar i Amerika. I Europa är det också
oberoende av om socialdemokrater eller borgerliga partier är vid makten. Tonen är annorlunda, men CDU eller
SPD innebär inte så stor skillnad i Tyskland, Tories eller
Labour i Storbritannien är inte heller avgörande.
Andra geopolitiska aktörer hör inte till imperiet och
kan inte gå med ens genom ”koalitioner av villiga” eftersom strukturreformer behövs. Ryssland, Kina, Indien,
stora delar av Asien, Arabvärlden, Afrika och Latinamerika står utanför. Där finns också de största hoten mot
IIISvensk Tidskrift 12004, nr 3-41
Härskare över ett
tidgare imperium:
den romerske kejsaren
Konstantin. Huvud till
kolossalstaty från
300-talet, numera i
Vatikanen.
imperiet; terroristgrupper och massförstörelsevapen i
fientliga länder.
GAMLA TANKEGÅNGAR, NYTT IMPERIUM
Just detta att Sverige tillhör imperiet men ändå håller
fast vid gamlageopolitiska tankegångar som nu är irrelevanta, förklarar vilsenheten. Man kan inte tillhöra EU
med bibehållen neutralitet och utan solidaritet med de
andra medlemmarna. Man kan inte hoppas att Amerika
förlorar i Irak och drar sig ur, för det innebär ett nederlag för det imperium vi tillhör. EU spelar genom sin stora
ekonomiska makt en viktig roll inom imperiet, men saknar både vilja och budget att verka på ett avgörande sätt
militärt utanför Europa. I denna Bobbessiska värld klarar sig inte EU utan Amerika. Det klarar inte av att förenas mot Amerika, eftersom många europeiska länder
föredrar att domineras på avstånd av Amerika hellre än
att behärskas på nära håll av Tyskland eller Frankrike.
Enda sättet att nå inflytande i Washington är således att
samarbeta med Amerika.
När Sveriges centerledare säger att en EV-trupp är
smakligare än NATO tycks hon inte inse att det är nästan
exakt samma trupp i båda fallen, eftersom samtliga EU
länder utom Sverige, Finland, Österrike, Irland, Cypern
och Malta nu också är NATO länder. När därför två prominenta amerikanska gäster i Stockholm, NATO ambassadören Nick Burns och Broakings chefen Strobe Talbott inom loppet av några veckor uppmanar Sverige och
Finland att som EV medlemmar också gå med i NATO
säger de i praktiken att ”Alla vet att ni är gamla respekterade medlemmar av imperiet. Ni deltar i praktiken i
alla våra aktioner, bistår de andra imperiernedlemmarna
i stort och smått, investerar, exporterar, importerar som
alla vi andra. Ert koketta anspråk på särbehandling i
NATO-sammanhang är inte intressant längre och krånglar till er beslutsprocess. Gör som ni vill men tro inte att
vi längre bryr oss om era säregenheter. Europa är fritt
och helt. Alla vet att de stora problemen ligger i det större
Balkan som sträcker sig från Magrebh till Indonesien.
Därför har vi inför NATO:s möte i Istanbul lanserat
begreppet ”The Strategic Shift”.Vi planerar att erbjuda
Georgien och Azerbajdzan en gräddfil in i NATO. För
Guds skull Sverige, hyfsa ekvationen och bli medlemmar som alla andra anständiga europeer”.
Ingemar Dörfer (ingemar.dorfer@foi.se) är forskningschef
vid Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI.
Vl
l>
~
I
l>:
rrm
lSvensk Tidskrift lzoo4,nr 3-41 ~~