Print Friendly

In med det nya, men ge tusan i det gamla

Av Per Hagwall | 2 februari 2018



Det finns många egenheter i det svenska samhället. En av de mer svårbegripliga är den svenska överhetens ivrighet att riva ner det gamla innan det står klart att man kan lita på det nya, konstaterar Per Hagwall.

Det är en slags besvärjelse över det: ”om vi gör det omöjligt att gå tillbaka så kommer det nya att fungera perfekt, alltså, det måste ju!”

Vi ser det till exempel i avvecklingen av försvaret, på 90-talet ansågs den Eviga Freden ha infunnit sig, enorma mängder materiel såldes billigt, skänktes bort eller helt enkelt skrotades. Stora mark- och sjöområden såldes. Fasta försvarsanläggningar destruerades målmedvetet så att de inte skulle gå att ta i bruk igen. Enbart kostnaden för att förstöra dem hade räckt för att lägga anläggningarna i malpåse i en full mansålder. De hade kunnat vara bra att ha om, ni vet, det i framtiden skulle råka visa sig att den Eviga Freden trots allt inte var här.

När Nya Karolinska nu visar sig ha stora inkörningsproblem känns det ju skönt att de gamla lokalerna finns kvar. De kan vid behov användas som backup, så att det faktiskt finns operationssalar att operera i. Eller, det kunde ha funnits. Tyvärr så har de som bestämmer redan bestämt sig för att framtiden dels redan infunnit sig och dels fungerar perfekt, de gamla lokalerna är redan avyttrade.

Häromveckan fick vi lära oss av staten att det är viktigt att vi kan klara oss själva vid en kris. Samma vecka meddelade Boverket att de dels skulle förbjuda nyinstallation av gamla vedspisar, dels skulle införa en skrotningspremie för att få de gamla vedspisarna och kakelugnarna att försvinna. Jaja, fem miljarder är ju ändå felräkningspengar i statsbudgeten och vem behöver en gammal vedspis för värme och matlagning när vi har moderna centraliserade kärnkraftverk och vattenkraftverk som garanterat levererar el överallt hela tiden? Krig, sabotage, olyckor och naturkatastrofer har Boverket synbarligen avskaffat.

Någon psykolog kan säkert förklara det bättre än jag. Men det jag tycker mig se är en överhet som är marinerad i föreställningen att saker inte längre kan gå fel, att moderniteten innebär att vi blivit mindre sårbara. Men sanningen är att moderniteten på många områden gjort oss mer sårbara. Jag tycker mig också se byråkrater som vill visa sin fulla lojalitet med direktiven genom att driva igenom den nya linjen med obändig nit och blicken riktad ingen annan stans än framåt.

Jag skulle önska att svenska myndigheter och institutioner faktiskt såg till sina grunduppdrag: I ovan nämnda exempel att så långt det är möjligt ge det folk de är satta att tjäna skydd, sjukvård och en dräglig bostadsstandard, om deras åtgärder inte fyller detta syfte bör de fundera ett varv till vad de håller på med.

Per Hagwall är debattör och lokalpolitiker (M) i Stockholm, och twittrar som @perhagwall

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

Läs mer

webshop_banner