Ideologi och verklighet
1967
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
489
IDEOLOGI OCH VERKLIGHET
Högerpartiets programkommille har nu upplösts. Detta
betyder långt ifrån att programarbetet inom partiet
kommer att avstanna. Tvärtom kommer man nu på olika
fronter att arbeta vidare på
den grund, som lagts. sekreteraren i programkommitten,
jur. kand. Gustaf Delin, ger
i denna artikel sin syn på arbetet: ”Låt aldrig ett programarbete vila l Det måste rulla
vidare i form av ständiga revisioner av uppnådda resultat, målsättningar och metoder.”
Ideologier får inte bli en ersättning
för tankeverksamhet. Det slår en
att så mycket i dagens politiska
diskussion löper i de ideologiska
fåror som plöjdes upp i en helt annan verklighet än den som nutidsAv jur. kand. GUSTAF DELIN
människan lever i. Kanske kan
man finna en del av förklaringen
till människornas politiska apati i
det förhållandet att fattigsamhällets ideologier har så litet väsentligt att ge i det ”annorlunda” samhället.
Denna förmodan kan liksom det
mesta annat missförstås. ”Aha, han
har fallit för talet om att ideologierna är döda. Här talar principlösheten!” Den förenklingen är vanlig men inte desto mindre grovt
missvisande. Det finns mycket som
talar för att de gamla ideologierna lever – eller rättare sagt –
hålls levande. Om av slapphet, oförstånd eller äkta övertygelse må vara
osagt. Kärnfrågan gäller inte om
våra vanligaste ideologier är levande eller döda utan om vi skall fortsätta att hålla liv i dem! Är det inte
på tiden att vi skapar nya ideologier?
Vår tids ”revolution”
Låt mig ge en bakgrund.
Begreppet ”revolution” är missbrukat- men ändå finns det knappast något som så väl uttrycker
vad som sker i världen av i dag.
En lång rad ”revolutioner” äger
rum och förändrar villkoren för
—- —-·
490
mänsklig existens och uppfattning.
De flesta har hört att 90 procent
av alla vetenskapsmän och tekniker som någonsin levat, lever och
verkar idag. Innebörden häri är att
den ojämförligt största delen av
det samlade vetandet har växt fram
under de senaste 30-40 åren samt
att detta samlade vetande fortsätter att växa. Det är en rimlig förmodan att vi hittills förmått göra
bruk av endast en bråkdel av våra
nya och utvidgade insikter; att vi
ännu bara befinner oss i början av
en period till vilken ingen historisk motsvarighet finns, där vi måste ställa nya frågor, finna nya lösningar, handla i nya perspektiv.
Vad håller på att ske? Vilka är
”revolutionerna”? Totalt är det frå-
ga om en kunskapsrevolution. Denna har medfört en rad ”delrevolutioner”.
Några få procent av landets befolkning har satts i stånd att producera tillräckligt med livsmedel
för allas behov. Detta har möjliggjort urbaniseringsprocessen som i
sig själv är den kanske mest ingripande förändring i människans
levnadsvillkor som någonsin inträffat.
Kunskapsrevolutionen har förorsakat en omvälvning när det gäller transport och kommunikationer.
Världen har krympt. Inom dessa
områden stundar en enorm utveckling.
Kunskapsexplosionen har medfört en medicinsk revolution. Infektionssjukdomar är nästan utrotade. Människans livslängd har ·
ökats. Världens problem har blivit
överbefolkning – kanske det största som mänsklig intelligens någonsin ställts inför.
Det pågår en revolution i fråga
om utnyttjandet av jordens naturtillgångar. Vi gör diamanter av kol.
Kisel utgör basen för den enorma industriella utvecklingen inom
halvledarteknologin varav bl. a. datamaskinen är ett utflöde. Enkla .
kolväten blir plaster som ersätter
stål, aluminium, glas och trä; plaster blir kanske huvudbeståndsdelen i både maskinerna och deras
produkter inom en inte alltför avlägsen framtid. Våra tidigare nästan värdelösa skiffertillgångar kan
bli den huvudsakliga energitillgången för århundraden framåt.
Sist men inte minst upplever vi
informationsrevolutionen. Förmå-
gan att samla information, dvs.
kunskap är själva förutsättningen
för allt det andra. Samtidigt växer ”
förmågan att magasinera, utvälja
och använda informationen lavinartat. Symbolen för denna omvälvning är datamaskinen. Här står vi
bara i början av en utveckling där
de flesta av våra invanda begrepp
ställs på huvudet.
En ny situation
Mot denna bakgrund förefaller de
mera solenna ögonblickens hänvisningar till ”liberalism”, ”konservatism” och ”socialism” skäligen meningslösa. I realiteten står vi inför kravet på att utforma en politisk filosofi – eller kalla det gärna ideologi – som är avpassad för
en radikalt annan situation än den
i vilka de gamla ideologierna har
växt fram och fyllt en funktion.
Detta krav ställs på alla och envar som vill verka i samhällsarbetet men det är naturligt om kravet i första hand ställs på de politiska ledarna. Man får förmoda
att det var i insikten härom högerpartiets programkommitte kom till.
De mycket vida direktiven från partistyrelsen till kommitten berättigar till den slutsatsen.
Naturligtvis kan inte en grupp
människor som ingår i en programkommitte ensamma gå i land med
uppgiften att skapa en politisk filosofi. En sådan måste växa fram
som en produkt av en mycket större aktivitet, en aktivitet som pågår
på flera nivåer, från toppen av
hierarkien till basen och med en
intensiv växelverkan mellan de olika nivåerna. Vad en programkommitie kan göra är att tillföra debatten material, ställa nya frågor,
dra en rad slutsatser, anlägga värderingar, kort sagt provocera den
breda diskussion från vilken den
politiska ideologien blir ett utflöde.
I viss utsträckning torde högerpartiets programkommitte ha lyckats med detta – även om resurser ifråga om tid och människor
l
inte tillåtit några djupdykningar.
En dörr mot framtiden öppnades
på glänt. En glimt av framtidens
möjligheter och problem kunde
491
återges och – ville man hoppas
– stimulera till fortsatta och större ansträngningar att tränga vidare.
Det är vanskligt att uttala sig om
vilka verkningar programarbetet
hittills medfört för den politiska
debatten inom högerpartiet. Mycket glädjande – och måhända
oväntat – har varit det syll’llerligen positiva gensvar som kommit
från vad man med en amerikansk
term kan kalla ”gräsrötterna”.
Mindre glädjande – och kanske
inte helt oväntat – är den massiva oförståelse som framskymtat
här och var på högre nivåer.
Emellertid finns all anledning att
hysa gott hopp om programarbetets framtid, inte minst i beaktande av partiledarens personliga intresse för och engagemang i detta
arbete. Där finns något av en
garanti för att arbetet kommer att
återupptas inom kort och bedrivas med den framsynthet som är
nödvändig för att högerpartiet skall
ta en inteckning i framtiden.
Som medarbetare i den nu upplösta programkommitten är det må-
hända inte helt orimligt att jag
lägger några synpunkter på det utvecklade arbete av denna typ som
jag hoppas kommer att bedrivas.
Det är klart att man inte kan
förutse framtiden. Framtiden finns
inte inskriven i ödets bok. Vi skapar den själva. Det betydelsefulla
är emellertid om vi skall skapa den
medvetet eller utan att förstå vad
vi håller på med.
492
Sannolikhetsbedömning
Man kan bedöma sannolikheten för
olika utvecklingsfenomen t. ex. vetenskapliga genombrott, epokgörande uppfinningar, miljöpåverkan, befolkningsutveckling m. m. Detta är
möjligt med utgångspunkt i redan
kända fakta. Detta är den ena sidan av saken, nämligen förutsägelsen, vilken kan ha formen av linjär projektion eller en mera nyanserad prognos. Det räcker dock inte
att närma sig framtiden med ett
försök att ”objektivt” beskriva den.
Varje konstruktivt närmande till
framtiden har två sidor nämligen
förutsägelse och målsättning. Målsättningen är beroende på medvetna val, på värderingar. Detta är det
politiska momentet. Beskrivningen
är teknik, normeringen är politik.
Den fundamentala skillnaden
mellan dem som känt sig stimulerade av programarbetet och dem
som betraktar det med skepsis är
att de förra insett att den enskildes och samhällets framtid – och
mänsklighetens med för den delen
– bokstavligen kan bli vad vi väljer att den skall bli. Det finns
många alternativa ”framtider”. Med
det korta perspektiv som politiken
oftast arbetat med hittills har det
inte alltid framgått var de kritiska beslutspunkterna varit belägna.
Bristen på förutseende, bristen på
insikt har fördolt valfriheten. Ett
exempel på varthän detta kan leda
utgör miljöförstöringen vilkens omfattning och konsekvenser nu uppenbaras för en chockerad allmänhet och lika chockerade politiker.
Politik handlar om människors
och samhällens framtid. Därför
måste ett viktigt avsnitt av den politiska verksamheten bestå i att skapa underlag för beslut som rör denna framtid. Detta är centralt. Ju
bättre beslutsunderlag desto större valfrihet och desto bättre beslut.
Med nuvarande vetenskapliga och
tekniska kunskap har vi fantastiska möjligheter att välja vår framtid – det gäller både den kollektiva och den individuella. Vår
främsta uppgift blir att göra klart
för oss själva vad vi vill och strä-
var efter. Det är en enorm skillnad mellan att låta förändringar inträffa och att välja de förändringar vi vill åstadkomma.
Idealister och realister
Det fordras mycket för att man ,
skall gå i land med uppgiften. Bl. a. j
behövs det ett samarbete mellan
lidealisterna, visionärerna och utopisterna å ena sidan samt ”realisterna” å den andra. Härför krävs
naturligtvis att de förra inte betraktas som blåögda galningar eller de senare som trångsynta fackidioter. Det gäller för båda kategorierna att konstruktivt tillägna sig
varandras synsätt och metoder.
Slutligen den synpunkt som må-
hända är viktigast. Låt aldrig ett
programarbete vila! Det måste rulla vidare i form av ständiga revisioner av uppnådda resultat, målsättningar och metoder. Tro inte
att framtiden kan kartläggas en
l1
l
gång för alla och sedan fångas in
i programmatiska termer! Den tiden är förbi för gott. Den accelererande utvecklingen tillåter inte
en sekunds vila.
Med andra ord. Programarbete i
dag och i morgon är en ändlös proeess. Varje förutsägelse skall följas av en revidering; en revideVid val
493
ring av en ny revidering. Det gäller att hela tiden försöka ligga steget före de snabba förändringarna.
Det gäller att hämta ständigt mera
kunskap och insikter ur de misstag och felbedömningar som man
ofta och oundvikligen kommer att
göra sig skyldig till.
av specialstål
sTALMANUFAKTUR
STANGSTAL • BAND
PLAT • TRAD • RöR
STALGJUTGODS
SECO HARDMETALL
____,
IDEOLOGI OCH VERKLIGHET
Högerpartiets programkommille har nu upplösts. Detta
betyder långt ifrån att programarbetet inom partiet
kommer att avstanna. Tvärtom kommer man nu på olika
fronter att arbeta vidare på
den grund, som lagts. sekreteraren i programkommitten,
jur. kand. Gustaf Delin, ger
i denna artikel sin syn på arbetet: ”Låt aldrig ett programarbete vila l Det måste rulla
vidare i form av ständiga revisioner av uppnådda resultat, målsättningar och metoder.”
Ideologier får inte bli en ersättning
för tankeverksamhet. Det slår en
att så mycket i dagens politiska
diskussion löper i de ideologiska
fåror som plöjdes upp i en helt annan verklighet än den som nutidsAv jur. kand. GUSTAF DELIN
människan lever i. Kanske kan
man finna en del av förklaringen
till människornas politiska apati i
det förhållandet att fattigsamhällets ideologier har så litet väsentligt att ge i det ”annorlunda” samhället.
Denna förmodan kan liksom det
mesta annat missförstås. ”Aha, han
har fallit för talet om att ideologierna är döda. Här talar principlösheten!” Den förenklingen är vanlig men inte desto mindre grovt
missvisande. Det finns mycket som
talar för att de gamla ideologierna lever – eller rättare sagt –
hålls levande. Om av slapphet, oförstånd eller äkta övertygelse må vara
osagt. Kärnfrågan gäller inte om
våra vanligaste ideologier är levande eller döda utan om vi skall fortsätta att hålla liv i dem! Är det inte
på tiden att vi skapar nya ideologier?
Vår tids ”revolution”
Låt mig ge en bakgrund.
Begreppet ”revolution” är missbrukat- men ändå finns det knappast något som så väl uttrycker
vad som sker i världen av i dag.
En lång rad ”revolutioner” äger
rum och förändrar villkoren för
—- —-·
490
mänsklig existens och uppfattning.
De flesta har hört att 90 procent
av alla vetenskapsmän och tekniker som någonsin levat, lever och
verkar idag. Innebörden häri är att
den ojämförligt största delen av
det samlade vetandet har växt fram
under de senaste 30-40 åren samt
att detta samlade vetande fortsätter att växa. Det är en rimlig förmodan att vi hittills förmått göra
bruk av endast en bråkdel av våra
nya och utvidgade insikter; att vi
ännu bara befinner oss i början av
en period till vilken ingen historisk motsvarighet finns, där vi måste ställa nya frågor, finna nya lösningar, handla i nya perspektiv.
Vad håller på att ske? Vilka är
”revolutionerna”? Totalt är det frå-
ga om en kunskapsrevolution. Denna har medfört en rad ”delrevolutioner”.
Några få procent av landets befolkning har satts i stånd att producera tillräckligt med livsmedel
för allas behov. Detta har möjliggjort urbaniseringsprocessen som i
sig själv är den kanske mest ingripande förändring i människans
levnadsvillkor som någonsin inträffat.
Kunskapsrevolutionen har förorsakat en omvälvning när det gäller transport och kommunikationer.
Världen har krympt. Inom dessa
områden stundar en enorm utveckling.
Kunskapsexplosionen har medfört en medicinsk revolution. Infektionssjukdomar är nästan utrotade. Människans livslängd har ·
ökats. Världens problem har blivit
överbefolkning – kanske det största som mänsklig intelligens någonsin ställts inför.
Det pågår en revolution i fråga
om utnyttjandet av jordens naturtillgångar. Vi gör diamanter av kol.
Kisel utgör basen för den enorma industriella utvecklingen inom
halvledarteknologin varav bl. a. datamaskinen är ett utflöde. Enkla .
kolväten blir plaster som ersätter
stål, aluminium, glas och trä; plaster blir kanske huvudbeståndsdelen i både maskinerna och deras
produkter inom en inte alltför avlägsen framtid. Våra tidigare nästan värdelösa skiffertillgångar kan
bli den huvudsakliga energitillgången för århundraden framåt.
Sist men inte minst upplever vi
informationsrevolutionen. Förmå-
gan att samla information, dvs.
kunskap är själva förutsättningen
för allt det andra. Samtidigt växer ”
förmågan att magasinera, utvälja
och använda informationen lavinartat. Symbolen för denna omvälvning är datamaskinen. Här står vi
bara i början av en utveckling där
de flesta av våra invanda begrepp
ställs på huvudet.
En ny situation
Mot denna bakgrund förefaller de
mera solenna ögonblickens hänvisningar till ”liberalism”, ”konservatism” och ”socialism” skäligen meningslösa. I realiteten står vi inför kravet på att utforma en politisk filosofi – eller kalla det gärna ideologi – som är avpassad för
en radikalt annan situation än den
i vilka de gamla ideologierna har
växt fram och fyllt en funktion.
Detta krav ställs på alla och envar som vill verka i samhällsarbetet men det är naturligt om kravet i första hand ställs på de politiska ledarna. Man får förmoda
att det var i insikten härom högerpartiets programkommitte kom till.
De mycket vida direktiven från partistyrelsen till kommitten berättigar till den slutsatsen.
Naturligtvis kan inte en grupp
människor som ingår i en programkommitte ensamma gå i land med
uppgiften att skapa en politisk filosofi. En sådan måste växa fram
som en produkt av en mycket större aktivitet, en aktivitet som pågår
på flera nivåer, från toppen av
hierarkien till basen och med en
intensiv växelverkan mellan de olika nivåerna. Vad en programkommitie kan göra är att tillföra debatten material, ställa nya frågor,
dra en rad slutsatser, anlägga värderingar, kort sagt provocera den
breda diskussion från vilken den
politiska ideologien blir ett utflöde.
I viss utsträckning torde högerpartiets programkommitte ha lyckats med detta – även om resurser ifråga om tid och människor
l
inte tillåtit några djupdykningar.
En dörr mot framtiden öppnades
på glänt. En glimt av framtidens
möjligheter och problem kunde
491
återges och – ville man hoppas
– stimulera till fortsatta och större ansträngningar att tränga vidare.
Det är vanskligt att uttala sig om
vilka verkningar programarbetet
hittills medfört för den politiska
debatten inom högerpartiet. Mycket glädjande – och måhända
oväntat – har varit det syll’llerligen positiva gensvar som kommit
från vad man med en amerikansk
term kan kalla ”gräsrötterna”.
Mindre glädjande – och kanske
inte helt oväntat – är den massiva oförståelse som framskymtat
här och var på högre nivåer.
Emellertid finns all anledning att
hysa gott hopp om programarbetets framtid, inte minst i beaktande av partiledarens personliga intresse för och engagemang i detta
arbete. Där finns något av en
garanti för att arbetet kommer att
återupptas inom kort och bedrivas med den framsynthet som är
nödvändig för att högerpartiet skall
ta en inteckning i framtiden.
Som medarbetare i den nu upplösta programkommitten är det må-
hända inte helt orimligt att jag
lägger några synpunkter på det utvecklade arbete av denna typ som
jag hoppas kommer att bedrivas.
Det är klart att man inte kan
förutse framtiden. Framtiden finns
inte inskriven i ödets bok. Vi skapar den själva. Det betydelsefulla
är emellertid om vi skall skapa den
medvetet eller utan att förstå vad
vi håller på med.
492
Sannolikhetsbedömning
Man kan bedöma sannolikheten för
olika utvecklingsfenomen t. ex. vetenskapliga genombrott, epokgörande uppfinningar, miljöpåverkan, befolkningsutveckling m. m. Detta är
möjligt med utgångspunkt i redan
kända fakta. Detta är den ena sidan av saken, nämligen förutsägelsen, vilken kan ha formen av linjär projektion eller en mera nyanserad prognos. Det räcker dock inte
att närma sig framtiden med ett
försök att ”objektivt” beskriva den.
Varje konstruktivt närmande till
framtiden har två sidor nämligen
förutsägelse och målsättning. Målsättningen är beroende på medvetna val, på värderingar. Detta är det
politiska momentet. Beskrivningen
är teknik, normeringen är politik.
Den fundamentala skillnaden
mellan dem som känt sig stimulerade av programarbetet och dem
som betraktar det med skepsis är
att de förra insett att den enskildes och samhällets framtid – och
mänsklighetens med för den delen
– bokstavligen kan bli vad vi väljer att den skall bli. Det finns
många alternativa ”framtider”. Med
det korta perspektiv som politiken
oftast arbetat med hittills har det
inte alltid framgått var de kritiska beslutspunkterna varit belägna.
Bristen på förutseende, bristen på
insikt har fördolt valfriheten. Ett
exempel på varthän detta kan leda
utgör miljöförstöringen vilkens omfattning och konsekvenser nu uppenbaras för en chockerad allmänhet och lika chockerade politiker.
Politik handlar om människors
och samhällens framtid. Därför
måste ett viktigt avsnitt av den politiska verksamheten bestå i att skapa underlag för beslut som rör denna framtid. Detta är centralt. Ju
bättre beslutsunderlag desto större valfrihet och desto bättre beslut.
Med nuvarande vetenskapliga och
tekniska kunskap har vi fantastiska möjligheter att välja vår framtid – det gäller både den kollektiva och den individuella. Vår
främsta uppgift blir att göra klart
för oss själva vad vi vill och strä-
var efter. Det är en enorm skillnad mellan att låta förändringar inträffa och att välja de förändringar vi vill åstadkomma.
Idealister och realister
Det fordras mycket för att man ,
skall gå i land med uppgiften. Bl. a. j
behövs det ett samarbete mellan
lidealisterna, visionärerna och utopisterna å ena sidan samt ”realisterna” å den andra. Härför krävs
naturligtvis att de förra inte betraktas som blåögda galningar eller de senare som trångsynta fackidioter. Det gäller för båda kategorierna att konstruktivt tillägna sig
varandras synsätt och metoder.
Slutligen den synpunkt som må-
hända är viktigast. Låt aldrig ett
programarbete vila! Det måste rulla vidare i form av ständiga revisioner av uppnådda resultat, målsättningar och metoder. Tro inte
att framtiden kan kartläggas en
l1
l
gång för alla och sedan fångas in
i programmatiska termer! Den tiden är förbi för gott. Den accelererande utvecklingen tillåter inte
en sekunds vila.
Med andra ord. Programarbete i
dag och i morgon är en ändlös proeess. Varje förutsägelse skall följas av en revidering; en revideVid val
493
ring av en ny revidering. Det gäller att hela tiden försöka ligga steget före de snabba förändringarna.
Det gäller att hämta ständigt mera
kunskap och insikter ur de misstag och felbedömningar som man
ofta och oundvikligen kommer att
göra sig skyldig till.
av specialstål
sTALMANUFAKTUR
STANGSTAL • BAND
PLAT • TRAD • RöR
STALGJUTGODS
SECO HARDMETALL
____,