Hellre en tydlig konflikt än Runda bordet

På söndag sänds andra avsnittet av SVTs serie Runda bordet. Det är sex ”samtalsprogram” med teman som klimat, Europa, rasism, arbete, klass och klyftor och religion.

Programmet vill, enligt SVT: ”stimulera, och bidra till, ett mer lyssnande offentligt samtal. Programmet bygger på expertis, nyfikenhet och fördjupning. Avsnitten kretsar runt ett tema och till varje program är kunniga gäster med olika perspektiv inbjudna.”

Så mycket olika perspektiv blir det nu inte.

I klimatprogrammet deltog:

Olof Persson, vd och koncernchef Volvo, Karin Bradley, bitr. lektor hållbar stadsutveckling KTH (driver projektet ”Bortom BNP”), Johan Rockström, professor i miljövetenskap och föreståndare Stockholm Resilience Centre, Gustaf Arrhenius, professor i filosofi och vd Institutet för Framtidsstudier (driver frågan om alternativa BNP-mått) samt Annika Jacobson, chef Greenpeace Sverige.

Nästa vecka handlar programmet om rasism med följande deltagare:

Bengt Westerberg, fd partiledare FP, Kitimbwa Sabuni, organisationskonsult och talesperson för Afrosvenskarnas riksförbund, Irene Molina, professor i kulturgeografi, Elena Namli, professor i etik och Per Wirtén, författare och journalist.

I programmet om arbete deltar bland andra Birger Schlaug och Roland Paulsen som är doktor i sociologi, ”arbetskritiker” och frigan (äter mat ur soptunnor).

Flera av panelerna tycks handplockade för att få fram en viss politisk poäng. Men framför allt är hela tonläget i programmet sådant att tittaren ska förstå att det är i detta åsiktsspektrum en sansad medborgare bör befinna sig. Olidligt, med andra ord.

Efter att ha sett ett avsnitt vill man hetstitta på tio avsnitt av SVT debatt. Där blir åtminstone de konflikter som faktiskt finns tydliga.

Maria Eriksson är chefredaktör för Svensk Tidskrift.