Hans von Friesen; Tyskland ett år efteråt
1991
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
-HANS VON FRIESEN:
Tyskland ett år efteråt
De ekonomiska problemen för
det nya Tyskland har visat sig
vara större än många bedömare
räknade med för ett år sedan.
Mycket tyder på att botten ännu
inte är nådd.
Det är svårt att införa demokratiska förhållanden i det forna
Osttyskland. Det är ännu svårare att införa ett demokratiskt
tänkande.
Förutsättningarna för att skapa ett nytt under inte endast i
östra Tyskland utan i hela Osteuropa är dock goda trots arvet
från närmare ett halvsekels
kommunistiskt vanstyre.
Hans von Friesen är känd från
bl a Sveriges Radio.
D
et vilade ingen festyra över ettårsdagen av Tysklands enande.
stämningen påminde tvärtom
närmast om baksmälla. Den 3 oktober
1990 flödade sekten och fyrverkeripjä-
serna lyste upp himlen. Då föreföll framtiden ljus. Nu finns en bara alltför tydlig
insikt om de många problem som det
enade Tyskland har att brottas med.
Tyskarnas glädje för ett år sedan mötte
inget gensvar i många andra länder. Där
hälsades den nya tyska enhetsstaten visserligen med respekt men också med oro.
Redan det gamla Västtyskland hade varit
en obestridd ekonomisk stormakt. Denna
ställning skulle rimligen förstärkas ytterligare när två Tyskland blev ett. Samti.digt
kändes det lugnande att det enade Tyskland genom bindande avtal hade förbundit sig att hålla starkt reducerade militära
styrkor, som dessutom skulle stå under
internationell kontroll genom att vara
inordnade i NATO:s kommandostruktur.
Det enade Tyskland övertog också det
gamla Västtysklands förpliktelser att inte
skaffa sig egna massförstörelsevapen. De
tyska kol- och stålindustrierna stod sedan
1950-talet under EG:s överinseende i det
klart uttalade syftet att omöjliggöra hemliga krigsförberedelser. Detta skulle också
gälla för det enade Tyskland.
Försiktig utrikespolitik
Det gångna året har visat hur svårt det är
att göra förutsägelser om framtiden även
om alla kända fakta tycks tala ett entydigt
språk. Det enade Tyskland har fört en
ytterst försiktig utrikespolitik och har
absolut inte utgjort något hot mot vare sig
sina grannar i Europa eller mot andra länder. Tyskarna ansågs rentav ha svikit sitt
l
ll
506
internationella ansvar under Kuwaitkrisen genom att in i det sista satsa på en politisk lösning och samtidigt vägra varje
form av militär hjälp till Förenta Staterna
och dess bundsförvanter.
Under den gångna sommaren har förbundsregeringen i Bonn stött Kroatiens
och Sloveniens krav på självständighet
men har samtidigt handlat inom ramen
för EG-Iändernas gemensamma ansträngningar att få slut på ett allt ohyggligare inbördeskrig. Tyskland förhöll sig
också länge avvaktande till de baltiska
folkens önskan efter nationellt oberoende
och kan därmed knappast ta åt sig någon
del av äran för att Estland, Lettland och
Litauen nu har återfått sin självständighet
efter ett halvsekel av sovjetisk ockupation. Reaktionen på kuppförsöket i Sovjetunionen var till en början avvaktande
men kännetecknades framför allt av stor
oro för vad som kunde hända om gamla
stalinister åter kom till makten i Moskva.
Svårlösta ekonomiska problem
De ekonomiska problemen för det nya
Tyskland har visat sig vara ännu mer svårlösta än många bedömare räknade med
för ett år sedan. Få trodde visserligen på
förbundskansler Helmut Kohls försäkringar inför förbundsdagsvalen den 2
december 1990 att det inte skulle bli
några skattehöjningar för att finansiera
kostnaderna för .det tyska enandet. Inte
överraskande har skatteskruven redan
dragits åt och fortsättning torde följa. Viktigare än detta är svårigheterna att införa
inte endast demokratiska förhållanden
utan ett demokratiskt tänkande i östra
Tyskland. Lagom till ettårsdagen har världen fått lära sig ett tidigare okänt tyskt
ortsnamn. Hoyerswerda i Sachsen har blivit en ny symbol för intolerans och bristande solidaritet med människor i nöd
Erich Haneeker förklarade att socialism och kapitalism var lika oförenliga
som eld och vatten. Han hade rätt i sak
ehuru av helt andra skäl än han själv föreställde sig. De problem som nu gör sig
märkbara i östra Tyskland har egentligen
ingenting med den tyska enheten att göra.
De skulle ha varit fullt märkbara även om
det fortfarande hade funnits en östtysk
stat.
De kommunistiska makthavarna efterlämnade ett konkursbo. Det gamla Östtyskland var genomruttet både ekonomiskt, politiskt och moraliskt. Anspråken
på att vara en modern industristat saknade varje verklighetsförankring. Flertalet
av de varor som tillverkades kunde bara
säljas på en hemmamarknad där konsumenterna inte hade något val. Det som
gick på export åsattes ett pris som inte
hade något samband med produktionskostnaderna.
Till detta kom att Haneeker och andra
potentater helt saknade demokratisk legitimitet. De kunde utöva sin makt endast
med hjälp av ett terrorsystem som utåt
representerades av den sovjetiska krigsmakten och inåt av den fruktade säkerhetspolisen Stasi. När Michail Gorbatjov
hösten 1989 berövade regimen i Östberlin det militära stödet från Sovjetunionen
rasade hela systemet samman som ett
korthus.
Förlegad företagsstruktur
Efter den stora valutareformen i de tre
västliga ockupationszonerna år 1948 inleddes den process som kom att kallas det
västtyska ekonomiska undret. D-marken
började sitt segertåg på valutabörserna
världen över. Inom loppet av några få år
blev ett land, som efter det militära nederlaget år 1945 hade legat i grus och aska,
en av de främsta industri- och handelsnationerna. En viktig förklaring till denna
framgång var paradoxalt nog den fruktansvärda förödelsen under det andra
världskriget. Den tvingade Västtyskland
att från grunden bygga upp en ny industriell apparat som därmed blev en av de
modernaste och mest effektiva i världen.
I östra Tyskland görs nu försök att rädda vad som räddas kan av en ohjälpligt
förlegad företagsstruktur från kommunisttiden. Det är en hopplös uppgift. Det
skulle förmodligen inte endast var ekonomiskt mer förnuftigt utan på sikt också
mer mänskligt att skapa något helt nytt.
I flera Östersjöstäder har tiotusentals
människor i årtionden fått sitt levebröd
från en varvsindustri vars orderböcker nu
är tomma. Medan varven i väst rationaliserades under 1970- och 80-talen för att
möta den allt hårdare konkurrensen från
framför allt de nya industriländerna i
Asien fortsatte Östtyskland att bygga fartyg för sovjetisk räkning. Nu finns det inga
fler beställningar eftersom Sovjetunionen
inte längre har råd att betala för några
leveranser från bl a varven i Rostock.
Resultatet blir massuppsägningar av
varvsarbetare. Östtyska bilfabriker tillverkade fordon som inte uppfyllde de
mest elementära miljökrav. Produktionen
har följaktligen fått inställas. Det östtyska
flygbolaget Interflug har gått i likvidation
eftersom det inte fanns ett tillräckligt passagerarunderlag.
Även ett internationellt ansett företag
som Carl Zeiss i Jena har visat sig vara
507
behäftat med svåra brister. Under ledning
av den västtyska delstaten Baden-Wi.irttembergs förre regeringschef Lothar
Späth görs nu ett försök till rekonstruktion. Detta kan under inga förhållanden
ske utan en smärtsam anpassning till
marknadsekonomins stränga krav som
betyder omfattande personalminskningar.
Ökad arbetslöshet
Krisen i östra Tyskland har framför allt
betytt ökad arbetslöshet. Detta var ett
okänt begrepp under det kommunistiska
styret då alla hade en arbetsinkomst. Men
alla hade inte en förnuftig sysselsättning. I
många företag var antalet anställda mer
än dubbelt så stort än vad som var nödvändigt för produktionen. Den sanering
som nu pågår måste därför medföra stora
personalnedskärningar. Redan under
andra halvåret 1990 steg antalet arbetslösa i östra Tyskland från drygt 270 000
till närmare 650 000 personer. I juli 1991
stod för första gången mer än en miljon
östtyskar utan arbete. Det var drygt 12
procent av den arbetsföra befolkningen.
Dessutom tvingades 1,6 miljoner att gå på
s k korttidsarbete. Det innebär att större
delen av den gamla lönen betalas ut under
en begränsad tid utan skyldighet för mottagaren att utföra något arbete. Detta
system håller nu på att avvecklas. En stor
del av de korttidsarbetande kan därför
väntas bli arbetslösa under de närmaste
månaderna och därmed bli hänvisade till
socialhjälp för sitt uppehälle.
Politiska konsekvenser
Krisen i östra Tyskland har inte blivit utan
508
politiska konsekvenser. Tre viktiga delstatsval i västra Tyskland under våren
1991 har gett besked om ett allvarligt
missnöje med förbundskansler Helmut
Koht och hans kristdemokratiska parti.
Allvarligast var nederlaget i RheinlandPfalz den 21 april där Kohl själv en gång
inledde sin politiska karriär. För första
gången på 44 år blev socialdemokraterna
med bred marginal största parti. Det innebar att förbundsregeringen i Bonn förlorade sin majoritet i det tyska parlamentets
övre hus, förbundsrådet, som representerar delstaternas regeringar. Därmed har
Kohl blivit beroende av socialdemokraterna i en rad viktiga frågor, bl a när det
gäller skatterna. Kristdemokraterna är
numera ledande regeringsparti i endast
sju av sexton delstater,av vilka fyra ligger i
östra Tyskland. Ett sådant lågvattenmärke har partiet aldrig noterat tidigare.
Kristdemokraternas tidigare starka
ställning i östra Tyskland håller också på
att undermineras. Det visar färska opinionsmätningar. Val skall dock inte hållas
där på flera år. Den nuvarande förbundsdagens mandat går inte ut förrän hösten
1994. Helmut Kohl kan därför hoppas att
den politiska konjunkturen vänder.
Det råder krisstämning även inom det
kristdemokratiska partiet. De interna
misshälligheter som ledde till att Lothar
de Maiziere i september i år lämnade alla
sina partiuppdrag och dessutom avsade
sig sitt förbundsdagsmandat var ett av
många exempel på hur svårt det har visat
sig vara att sammansvetsa tyskar i öst och
väst till en nation. Även om partisekreterare Volker Riihe kanske hade rätt i sak
när han påstod att det fortfarande sitter
för många politiskt belastade personer i
ledande ställning inom partidistrikten i
öst, avslöjade hans uppträdande storebrorsfasoner som många östtyskar är
ytterst känsliga för.
Det knakar också inom regeringskoalitionen i Bonn. Kristdemokrater och liberala fridemokrater företräder helt skilda
uppfattningar i inte mindre än tre viktiga
frågor. Den mest känsliga gäller abortlagstiftningen där det av katoliker dominerade kristdemokratiska partiet företrä-
der en restriktiv linje medan fridemokraterna och socialdemokraterna vill ha vad
som något oegentligt har kommit att kallas fri abort. Fridemokrater och socialdemokrater bedömer också invandringspolitiken på ungefär samma sätt och motsätter sig den av kristdemokraterna önskade
grundlagsändringen som skulle begränsa
möjligheten att söka asyl iTyskland. I den
socialpolitiskt viktiga frågan om en allmän vårdförsäkring för gamla står däremot kristdemokrater och socialdemokrater på ungefär samma linje medan fridemokraterna och det bayerska CSU
säger nej till en tvingande lagstiftning. En
enda av dessa frågor kan hota det regeringssamarbete som har fungerat sedan
hösten 1982.
Ett demokratiskt problem
Händelserna i Hoyerswerda i Sachsen är
inte en isolerad företeelse och har inte enbart att göra med inställningen till invandrare. Det är först och främst ett demokratiskt problem. Medan västtyskarna
har haft förmånen att i närmare 50 år få
leva i en demokrati har östtyskarna i över
60 år inte haft erfarenhet av något annat
styrelseskick än diktatur. Efter 12 år av
nazism kom över 40 år av kommunism.
Bruna och röda självhärskare inte endast
–
styrde och ställde efter behag. De prånglade också ut en helt förvrängd bild av
verkligheten. Västtyskarna började efter
en viss tvekan att bearbeta det som hände
åren 1933-1945. Något liknande skedde
aldrig i Östtyskland. Där ljög de kommunistiska makthavarna ihop inte endast sin
egen historia utan också framställningen
om det som hände under nazismen. Walter Ulbricht och dennes efterträdare
Erich Honecker presenterade en marxistiskt förfalskad klasskampsversion av
Hitlertiden. Enligt den kunde tyskarna
räddas undan det bruna förtrycket endast
tack vare en heroisk kamp från kommunistpartiet och den segerrika sovjetarmen.
Inga försök gjordes att förklara varför
Hitler och hans anhang inte endast kunde
komma till makten utan också kunde leda
den tyska nationen in i en katastrof av
historiska dimensioner. Det är en viktig
förklaring till att det idag i östra Tyskland
finns en mottaglighet för nynazistiska paroller.
Nu kommer reaktionen. Den riktar sig
inte endast mot människor från Tredje
världen som de gamla kommunistiska
makthavarama inbjöd till Östtyskland
inom ramen för ett samarbete mellan ”socialistiska broderländer”. Här är vietnameserna en särskilt utsatt grupp. I östra
Tyskland finns också en starkt fientlig inställning mot östeuropeer och framför allt
mot polacker som det kan ta lång tid att
509
komma tillrätta med. Mot denna bakgrund är det tveksamt om det var rätt av
myndigheterna i Hoyerswerda att lösa ett
akut problem genom att flytta invandrarna från deras hittillsvarande förläggningar. Det kunde lätt uppfattas som en eftergift gentemot gatans parlament.
Är botten nådd?
Läget i östra Tyskland fortsätter att vara
bekymmersamt. De närmaste månaderna
får visa om förhoppningarna om att en
vändpunkt redan har inträtt är riktiga eller inte. Mycket tyder dock på att botten
ännu inte är nådd utan att den kommande
vintern kan bli både svår och orolig. På
sikt kommer problemen rimligen att bemästras. Frågan gäller när och hur. Förutsättningarna för att skapa ett nytt under
inte endast i östra Tyskland utan i hela
Östeuropa är goda. Där finns en rik potential som det gäller att rätt utnyttja. Men
arvet från närmare ett halvsekels kommunistiskt vanstyre är en svår belastning.
Problemen är heller inte enbart av ekonomisk art. Ett allvarligt bekymmer är de
nationalitetskonflikter som nu gör sig
märkbara. Jugoslavien är inte det enda
oroväckande exemplet. Bl a finns det
tyska minoriteter i flera länder i Europa.
De kan komma att uppträda betydligt mer
aggressivt än tidigare. Då skulle det nya
Tyskland utsättas för svåra prövningar.
Tyskland ett år efteråt
De ekonomiska problemen för
det nya Tyskland har visat sig
vara större än många bedömare
räknade med för ett år sedan.
Mycket tyder på att botten ännu
inte är nådd.
Det är svårt att införa demokratiska förhållanden i det forna
Osttyskland. Det är ännu svårare att införa ett demokratiskt
tänkande.
Förutsättningarna för att skapa ett nytt under inte endast i
östra Tyskland utan i hela Osteuropa är dock goda trots arvet
från närmare ett halvsekels
kommunistiskt vanstyre.
Hans von Friesen är känd från
bl a Sveriges Radio.
D
et vilade ingen festyra över ettårsdagen av Tysklands enande.
stämningen påminde tvärtom
närmast om baksmälla. Den 3 oktober
1990 flödade sekten och fyrverkeripjä-
serna lyste upp himlen. Då föreföll framtiden ljus. Nu finns en bara alltför tydlig
insikt om de många problem som det
enade Tyskland har att brottas med.
Tyskarnas glädje för ett år sedan mötte
inget gensvar i många andra länder. Där
hälsades den nya tyska enhetsstaten visserligen med respekt men också med oro.
Redan det gamla Västtyskland hade varit
en obestridd ekonomisk stormakt. Denna
ställning skulle rimligen förstärkas ytterligare när två Tyskland blev ett. Samti.digt
kändes det lugnande att det enade Tyskland genom bindande avtal hade förbundit sig att hålla starkt reducerade militära
styrkor, som dessutom skulle stå under
internationell kontroll genom att vara
inordnade i NATO:s kommandostruktur.
Det enade Tyskland övertog också det
gamla Västtysklands förpliktelser att inte
skaffa sig egna massförstörelsevapen. De
tyska kol- och stålindustrierna stod sedan
1950-talet under EG:s överinseende i det
klart uttalade syftet att omöjliggöra hemliga krigsförberedelser. Detta skulle också
gälla för det enade Tyskland.
Försiktig utrikespolitik
Det gångna året har visat hur svårt det är
att göra förutsägelser om framtiden även
om alla kända fakta tycks tala ett entydigt
språk. Det enade Tyskland har fört en
ytterst försiktig utrikespolitik och har
absolut inte utgjort något hot mot vare sig
sina grannar i Europa eller mot andra länder. Tyskarna ansågs rentav ha svikit sitt
l
ll
506
internationella ansvar under Kuwaitkrisen genom att in i det sista satsa på en politisk lösning och samtidigt vägra varje
form av militär hjälp till Förenta Staterna
och dess bundsförvanter.
Under den gångna sommaren har förbundsregeringen i Bonn stött Kroatiens
och Sloveniens krav på självständighet
men har samtidigt handlat inom ramen
för EG-Iändernas gemensamma ansträngningar att få slut på ett allt ohyggligare inbördeskrig. Tyskland förhöll sig
också länge avvaktande till de baltiska
folkens önskan efter nationellt oberoende
och kan därmed knappast ta åt sig någon
del av äran för att Estland, Lettland och
Litauen nu har återfått sin självständighet
efter ett halvsekel av sovjetisk ockupation. Reaktionen på kuppförsöket i Sovjetunionen var till en början avvaktande
men kännetecknades framför allt av stor
oro för vad som kunde hända om gamla
stalinister åter kom till makten i Moskva.
Svårlösta ekonomiska problem
De ekonomiska problemen för det nya
Tyskland har visat sig vara ännu mer svårlösta än många bedömare räknade med
för ett år sedan. Få trodde visserligen på
förbundskansler Helmut Kohls försäkringar inför förbundsdagsvalen den 2
december 1990 att det inte skulle bli
några skattehöjningar för att finansiera
kostnaderna för .det tyska enandet. Inte
överraskande har skatteskruven redan
dragits åt och fortsättning torde följa. Viktigare än detta är svårigheterna att införa
inte endast demokratiska förhållanden
utan ett demokratiskt tänkande i östra
Tyskland. Lagom till ettårsdagen har världen fått lära sig ett tidigare okänt tyskt
ortsnamn. Hoyerswerda i Sachsen har blivit en ny symbol för intolerans och bristande solidaritet med människor i nöd
Erich Haneeker förklarade att socialism och kapitalism var lika oförenliga
som eld och vatten. Han hade rätt i sak
ehuru av helt andra skäl än han själv föreställde sig. De problem som nu gör sig
märkbara i östra Tyskland har egentligen
ingenting med den tyska enheten att göra.
De skulle ha varit fullt märkbara även om
det fortfarande hade funnits en östtysk
stat.
De kommunistiska makthavarna efterlämnade ett konkursbo. Det gamla Östtyskland var genomruttet både ekonomiskt, politiskt och moraliskt. Anspråken
på att vara en modern industristat saknade varje verklighetsförankring. Flertalet
av de varor som tillverkades kunde bara
säljas på en hemmamarknad där konsumenterna inte hade något val. Det som
gick på export åsattes ett pris som inte
hade något samband med produktionskostnaderna.
Till detta kom att Haneeker och andra
potentater helt saknade demokratisk legitimitet. De kunde utöva sin makt endast
med hjälp av ett terrorsystem som utåt
representerades av den sovjetiska krigsmakten och inåt av den fruktade säkerhetspolisen Stasi. När Michail Gorbatjov
hösten 1989 berövade regimen i Östberlin det militära stödet från Sovjetunionen
rasade hela systemet samman som ett
korthus.
Förlegad företagsstruktur
Efter den stora valutareformen i de tre
västliga ockupationszonerna år 1948 inleddes den process som kom att kallas det
västtyska ekonomiska undret. D-marken
började sitt segertåg på valutabörserna
världen över. Inom loppet av några få år
blev ett land, som efter det militära nederlaget år 1945 hade legat i grus och aska,
en av de främsta industri- och handelsnationerna. En viktig förklaring till denna
framgång var paradoxalt nog den fruktansvärda förödelsen under det andra
världskriget. Den tvingade Västtyskland
att från grunden bygga upp en ny industriell apparat som därmed blev en av de
modernaste och mest effektiva i världen.
I östra Tyskland görs nu försök att rädda vad som räddas kan av en ohjälpligt
förlegad företagsstruktur från kommunisttiden. Det är en hopplös uppgift. Det
skulle förmodligen inte endast var ekonomiskt mer förnuftigt utan på sikt också
mer mänskligt att skapa något helt nytt.
I flera Östersjöstäder har tiotusentals
människor i årtionden fått sitt levebröd
från en varvsindustri vars orderböcker nu
är tomma. Medan varven i väst rationaliserades under 1970- och 80-talen för att
möta den allt hårdare konkurrensen från
framför allt de nya industriländerna i
Asien fortsatte Östtyskland att bygga fartyg för sovjetisk räkning. Nu finns det inga
fler beställningar eftersom Sovjetunionen
inte längre har råd att betala för några
leveranser från bl a varven i Rostock.
Resultatet blir massuppsägningar av
varvsarbetare. Östtyska bilfabriker tillverkade fordon som inte uppfyllde de
mest elementära miljökrav. Produktionen
har följaktligen fått inställas. Det östtyska
flygbolaget Interflug har gått i likvidation
eftersom det inte fanns ett tillräckligt passagerarunderlag.
Även ett internationellt ansett företag
som Carl Zeiss i Jena har visat sig vara
507
behäftat med svåra brister. Under ledning
av den västtyska delstaten Baden-Wi.irttembergs förre regeringschef Lothar
Späth görs nu ett försök till rekonstruktion. Detta kan under inga förhållanden
ske utan en smärtsam anpassning till
marknadsekonomins stränga krav som
betyder omfattande personalminskningar.
Ökad arbetslöshet
Krisen i östra Tyskland har framför allt
betytt ökad arbetslöshet. Detta var ett
okänt begrepp under det kommunistiska
styret då alla hade en arbetsinkomst. Men
alla hade inte en förnuftig sysselsättning. I
många företag var antalet anställda mer
än dubbelt så stort än vad som var nödvändigt för produktionen. Den sanering
som nu pågår måste därför medföra stora
personalnedskärningar. Redan under
andra halvåret 1990 steg antalet arbetslösa i östra Tyskland från drygt 270 000
till närmare 650 000 personer. I juli 1991
stod för första gången mer än en miljon
östtyskar utan arbete. Det var drygt 12
procent av den arbetsföra befolkningen.
Dessutom tvingades 1,6 miljoner att gå på
s k korttidsarbete. Det innebär att större
delen av den gamla lönen betalas ut under
en begränsad tid utan skyldighet för mottagaren att utföra något arbete. Detta
system håller nu på att avvecklas. En stor
del av de korttidsarbetande kan därför
väntas bli arbetslösa under de närmaste
månaderna och därmed bli hänvisade till
socialhjälp för sitt uppehälle.
Politiska konsekvenser
Krisen i östra Tyskland har inte blivit utan
508
politiska konsekvenser. Tre viktiga delstatsval i västra Tyskland under våren
1991 har gett besked om ett allvarligt
missnöje med förbundskansler Helmut
Koht och hans kristdemokratiska parti.
Allvarligast var nederlaget i RheinlandPfalz den 21 april där Kohl själv en gång
inledde sin politiska karriär. För första
gången på 44 år blev socialdemokraterna
med bred marginal största parti. Det innebar att förbundsregeringen i Bonn förlorade sin majoritet i det tyska parlamentets
övre hus, förbundsrådet, som representerar delstaternas regeringar. Därmed har
Kohl blivit beroende av socialdemokraterna i en rad viktiga frågor, bl a när det
gäller skatterna. Kristdemokraterna är
numera ledande regeringsparti i endast
sju av sexton delstater,av vilka fyra ligger i
östra Tyskland. Ett sådant lågvattenmärke har partiet aldrig noterat tidigare.
Kristdemokraternas tidigare starka
ställning i östra Tyskland håller också på
att undermineras. Det visar färska opinionsmätningar. Val skall dock inte hållas
där på flera år. Den nuvarande förbundsdagens mandat går inte ut förrän hösten
1994. Helmut Kohl kan därför hoppas att
den politiska konjunkturen vänder.
Det råder krisstämning även inom det
kristdemokratiska partiet. De interna
misshälligheter som ledde till att Lothar
de Maiziere i september i år lämnade alla
sina partiuppdrag och dessutom avsade
sig sitt förbundsdagsmandat var ett av
många exempel på hur svårt det har visat
sig vara att sammansvetsa tyskar i öst och
väst till en nation. Även om partisekreterare Volker Riihe kanske hade rätt i sak
när han påstod att det fortfarande sitter
för många politiskt belastade personer i
ledande ställning inom partidistrikten i
öst, avslöjade hans uppträdande storebrorsfasoner som många östtyskar är
ytterst känsliga för.
Det knakar också inom regeringskoalitionen i Bonn. Kristdemokrater och liberala fridemokrater företräder helt skilda
uppfattningar i inte mindre än tre viktiga
frågor. Den mest känsliga gäller abortlagstiftningen där det av katoliker dominerade kristdemokratiska partiet företrä-
der en restriktiv linje medan fridemokraterna och socialdemokraterna vill ha vad
som något oegentligt har kommit att kallas fri abort. Fridemokrater och socialdemokrater bedömer också invandringspolitiken på ungefär samma sätt och motsätter sig den av kristdemokraterna önskade
grundlagsändringen som skulle begränsa
möjligheten att söka asyl iTyskland. I den
socialpolitiskt viktiga frågan om en allmän vårdförsäkring för gamla står däremot kristdemokrater och socialdemokrater på ungefär samma linje medan fridemokraterna och det bayerska CSU
säger nej till en tvingande lagstiftning. En
enda av dessa frågor kan hota det regeringssamarbete som har fungerat sedan
hösten 1982.
Ett demokratiskt problem
Händelserna i Hoyerswerda i Sachsen är
inte en isolerad företeelse och har inte enbart att göra med inställningen till invandrare. Det är först och främst ett demokratiskt problem. Medan västtyskarna
har haft förmånen att i närmare 50 år få
leva i en demokrati har östtyskarna i över
60 år inte haft erfarenhet av något annat
styrelseskick än diktatur. Efter 12 år av
nazism kom över 40 år av kommunism.
Bruna och röda självhärskare inte endast
–
styrde och ställde efter behag. De prånglade också ut en helt förvrängd bild av
verkligheten. Västtyskarna började efter
en viss tvekan att bearbeta det som hände
åren 1933-1945. Något liknande skedde
aldrig i Östtyskland. Där ljög de kommunistiska makthavarna ihop inte endast sin
egen historia utan också framställningen
om det som hände under nazismen. Walter Ulbricht och dennes efterträdare
Erich Honecker presenterade en marxistiskt förfalskad klasskampsversion av
Hitlertiden. Enligt den kunde tyskarna
räddas undan det bruna förtrycket endast
tack vare en heroisk kamp från kommunistpartiet och den segerrika sovjetarmen.
Inga försök gjordes att förklara varför
Hitler och hans anhang inte endast kunde
komma till makten utan också kunde leda
den tyska nationen in i en katastrof av
historiska dimensioner. Det är en viktig
förklaring till att det idag i östra Tyskland
finns en mottaglighet för nynazistiska paroller.
Nu kommer reaktionen. Den riktar sig
inte endast mot människor från Tredje
världen som de gamla kommunistiska
makthavarama inbjöd till Östtyskland
inom ramen för ett samarbete mellan ”socialistiska broderländer”. Här är vietnameserna en särskilt utsatt grupp. I östra
Tyskland finns också en starkt fientlig inställning mot östeuropeer och framför allt
mot polacker som det kan ta lång tid att
509
komma tillrätta med. Mot denna bakgrund är det tveksamt om det var rätt av
myndigheterna i Hoyerswerda att lösa ett
akut problem genom att flytta invandrarna från deras hittillsvarande förläggningar. Det kunde lätt uppfattas som en eftergift gentemot gatans parlament.
Är botten nådd?
Läget i östra Tyskland fortsätter att vara
bekymmersamt. De närmaste månaderna
får visa om förhoppningarna om att en
vändpunkt redan har inträtt är riktiga eller inte. Mycket tyder dock på att botten
ännu inte är nådd utan att den kommande
vintern kan bli både svår och orolig. På
sikt kommer problemen rimligen att bemästras. Frågan gäller när och hur. Förutsättningarna för att skapa ett nytt under
inte endast i östra Tyskland utan i hela
Östeuropa är goda. Där finns en rik potential som det gäller att rätt utnyttja. Men
arvet från närmare ett halvsekels kommunistiskt vanstyre är en svår belastning.
Problemen är heller inte enbart av ekonomisk art. Ett allvarligt bekymmer är de
nationalitetskonflikter som nu gör sig
märkbara. Jugoslavien är inte det enda
oroväckande exemplet. Bl a finns det
tyska minoriteter i flera länder i Europa.
De kan komma att uppträda betydligt mer
aggressivt än tidigare. Då skulle det nya
Tyskland utsättas för svåra prövningar.