Print Friendly

Guldpläterat vapendirektiv skjuter sporten i sank

Av Roland Dahlman | 6 april 2018



Det förslag till implementering av EU:s vapendirektiv som regeringens utredare lagt fram går betydligt längre än vad EU kräver och skulle innebära mycket stora problem för svenskt skytte. Bland annat skulle svenska skyttar i framtiden inte kunna delta i internationella mästerskap i vissa grenar då det skulle bli omöjligt att resa utomlands med vapnen. Problemen går dock att lösa genom att implementera direktivet såsom det var tänkt när Anna-Maria Corazza Bildt var med och förhandlade fram det, skriver Roland Dahlman.

I augusti är Sverige värd för Europamästerskapet i dynamiskt sportgevär. Tävlingen, som hålls i Karlskoga, kan bli en av de sista internationella mästerskapstävlingarna i grenen med svenskt deltagande. Skulle det svenska förslaget till implementering av vapendirektivet bli verklighet skulle de sportvapen vi tävlar med, då de föreslås omklassas till kategori A (”krigsmateriel”) inte gå att föra in i eller ut ur landet. Även handel med, liksom tillhandahållande av service och reservdelar för sådana sportskyttevapen, skulle kräva särskilda tillstånd som normalt inte ges till andra än speciella vapenhandlare.

Utredaren går även på flera andra punkter betydligt längre än vad direktivet kräver. Det föreslås bland annat att idag licensfria delar tillståndsbeläggs och ett utökande av det kritiserade systemet med femårslicenser. Det senare är särskilt anmärkningsvärt då regeringen när utredningen presenterades sade att syftet var att förenkla och lägga förslag som skulle kunna förkorta handläggningstiderna – det finns även ett tillkännagivande från riksdagen med samma innebörd. Femårslicenserna är idag huvudanledningen till de mycket långa licenshandläggningstiderna.

Bakgrunden till den utredning vars förslag nu diskuteras är att EU-kommissionen 2015 lade fram ett förslag till nytt vapendirektiv som inneburit ett dråpslag för skytteidrotten. Av de 90 då inkomna remissvaren var endast två positiva, bland de negativa remissvaren återfanns inte bara den samlade svenska idrottsrörelsen, utan också tunga myndigheter som Försvarsmakten och Naturvårdsverket. Kritiken, i Sverige och i de andra EU-länderna, medförde att ett avsevärt mindre inskränkande förslag togs fram.

Det kompromissförslag som slutligen antogs innebär även det problem för idrotten, även om dessa vid en korrekt implementering inte innebär det existentiella hot som ursprungsförslaget skulle ha inneburit. Anna-Maria Corazza Bildt (M) som var en av de som förhandlade fram det förslag som slutligen antogs lade mycket energi på att få bort de mest skadliga delarna i ursprungsförslaget. Skulle det förslag som nu ligger bli verklighet skulle emellertid allt hennes arbete vara förgäves.

Det är emellertid möjligt att implementera direktivet utan att skapa dessa stora problem för skytteidrotten. Svenska dynamiska sportskytteförbundet har tagit fram en lösning som både uppfyller kraven i direktivet och som inte kräver andra följdändringar i svensk lagstiftning.

För det första bör Sverige, precis som vid implementeringen av EU:s vapendirektiv (91/447/EEC) vid EU-inträdet, konstatera att den mycket höga säkerhetsnivå när det gäller vapentillstånd i Sverige innebär att kraven redan är uppfyllda. Utformningen av direktivet kräver emellertid att Sverige på två punkter gör förtydliganden i lag.

Enligt direktivet, såsom det kom att utformas efter att det förslag som Anna-Maria Corazza-Bildt var med och förhandlade fram antogs, är halvautomatiska sportvapen (pistoler och gevär) alltid i kategori B. Endast vid det tillfälle ett sådant vapen har ett infört magasin med fler än 10/20 patroner, är kombinationen av vapen och magasin i kategori A. Genom att tillämpa direktivets skrivning i kombination med den undantagsmöjlighet som direktivet medger för målskyttar kan dagens ordning i stort sett upprätthållas. Det skulle lösa problem vid internationellt tävlande.

Det mest lämpliga sättet att tillämpa denna undantagsmöjlighet vore att utgå ifrån den ordning som sedan decennier gäller i Sverige och där föreningarna lämnar intyg om medlemskap när vapenlicens söks: En person som är berättigad till föreningsintyg ska även anses vara berättigad att inneha magasin till, och sätta i magasin i, de vapen vederbörande har licens för. För att undvika rättsosäkerhet, är det emellertid avgörande att undantaget knyts till personen och inte till vissa vapen, detta då samma magasin kan passa i flera olika vapen. En sådan lösning skulle även lösa motsvarande problem även för jägarna.

De övriga förslagen i utredningen (femårslicenser, tillståndsplikt för magasin och andra idag licensfria vapendelar etc.) krävs inte av EU-direktivet och kan förkastas rakt av. Det är förslag som lades fram av ”Doris-utredningen” 2013 men som då mötte så stor kritik från remissinstanserna att de aldrig lades fram för riksdagen.

Det finns ett positivt förslag i utredningen – att ersätta licenskravet för ljuddämpare med tillståndsplikt, men det är orelaterat till direktivet, och kan antas oberoende av några andra ändringar av lagen. Vi menar emellertid att den föreslagna tillståndsplikten bör omfatta samtliga ljuddämpare då risken för hörselskador är viktig att ta på allvar.

I samband med de förändringar som görs bör man även se över andra delar av vapenlagen. Den är i flera avseenden i stort behov av att rättas. Ett mycket påtagligt exempel är användningen av begreppet synnerliga skäl – som inom normal juridik betyder ”i stort sett helt förbjudet”. I SOU 1998:44 konstaterades (s 136) exempelvis att begreppet ”synnerliga skäl” i vapenlagen har en betydelse som avviker från den i annan lagstiftning: ”I vapenlagstiftningen synes ’synnerliga skäl’ närmast syfta på att särskild skjutskicklighet skall visas samt att viss ålder skall ha uppnåtts”.

Utredningen menade då också att det vilseledande begreppet borde ”utmönstras och att det i stället i lagen skall anges i vilka hänseenden särskilda krav ställs.” Regeringen fann när propositionen lades att någon ändring inte var behövlig. Sedan dess har tolkningen av begreppet vid tillståndsgivningen emellertid blivit i tilltagande grad rättsosäker och det är därmed nödvändigt att det förtydligande som föreslogs i SOU 1998:44 nu skall införas i vapenlagen: Det vill säga ”synnerliga skäl” ersätts med att ”tillstånd endast får beviljas den som uppnått 18 års ålder och som uppvisat särskild skjutskicklighet”. Vi menar också att Sverige, precis andra EU-länder där verksamhet inom jakt- och sportskytte bedrivs, bör erkänna det europeiska vapenpassets status för att underlätta internationellt tävlande.

Roland Dahlman är ordförande Svenska Dynamiska Sportskytteförbundet

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

Läs mer

webshop_banner