Genvägen
Gener bär på minnen om det som en gång var.
Gener bär fram minnen om det som komma ska.
De levande fraktar gener, på natten som på dagen.
De döda hade gener, som nu trotsar naturlagen.
De lever åter i unga kroppar, i kombinationer,
De icke avlade får vänta, på nya relationer.
I evighetens väntrum finns plats för många sorter.
Där samsas hög och låg, och folk från alla orter.
Där finns kanhända ond och god, fast vi kan bara gissa
Att alla inte får gå fram, utan bara några vissa.
”Men hur grindvakten gör sitt urval,
Och vad det är för slags kval,
Det vet bara hans egen herre.
Krångliga instruktioner, de gör det hela värre.”
Så kanske finns ett knep, en genväg utan minne.
Att det som spelar roll, är vad som finns i sinne.
Gå före du, säger en tveksam själ,
Och blir genast själv insläppt, för den ville väl.
Veckopoeten