EU-parlamentarikerna osynliga mellan valen

Sveriges etablerade partier måste fokusera på att kommunicera kring sitt arbete för EU:s kärnfrågor. Annars riskerar de att återigen bli tagna på sängen av uppstickarpartier 2019, skriver Jonatan Hedin.

Europaparlamentsvalet har utvecklats till de etablerade partiernas återkommande huvudvärk. De senaste EP-valen har de svenska partier som vanligtvis dominerar förtroenderankingen när det kommer till svenskarnas vanliga röstavgörande frågor, såsom arbetslöshet, ekonomi och välfärd straffats. Valresultatet är motsägelsefullt; samtidigt som valet av bland annat det ökande valdeltagandet att döma betraktas som allt viktigare, så röstar väljarna på partier som de inte har förtroende för inom väsentliga områden. Mycket tyder på att detta beror på att partierna inte lyckats övertyga väljarna om att deras röst gjort skillnad sedan det föregående EP-valet.

EU-parlamentarikerna osynliga mellan valen

En färsk SKOP-undersökning, genomförd efter valet visar att det är långt fler väljare som anser att de fått för lite information än för mycket information (37 procent mot 8 procent). Detta har flera orsaker, konfliktlinjerna hade symbolkaraktär snarare än sakfrågekaraktär (“rösta på oss så att inte SD kommer in”), förkunskaper hos både journalister och väljare och annat, men det är ofrånkomligt att det största ansvaret faller på undermåliga kommunikationsinsatser från europaparlamentarikerna och deras partier. En svensk Europaparlamentariker är vald av en valkrets som består av hela Sverige, medan en riksdagsledamot har en geografiskt avdelad valkrets. Det gör det naturligtvis svårt att själv hålla kontakt med stora delar av sitt väljarkollektiv, så alternativa kommunikationskanaler och större draghjälp från partierna krävs.

Viktigt med större kommunikationsinsatser – i de kanaler väljarna befinner sig

En viktig skillnad mellan de personer i undersökningen som röstat och de som inte gjort det är i vilken utsträckning de nåtts av information. Personer som nåtts av information om valet från fler källor har i större utsträckning röstat. Här har de traditionella partierna misslyckats med att nå de nytillkomna yngre väljarna som i högre utsträckning än andra nåtts genom sociala medier och ”home parties”. Valkompasser och väljarguider har även varit något främst yngre väljare använt sig av, så här har medierna gått före.

Fokus på sakfrågorna

Låga kunskaper om frågorna valet handlade om var en viktig anledning till att inte rösta. Moderaterna och Socialdemokraterna förlorade mest på att deras väljare inte röstade. SKOP frågade icke-röstarna om varför de inte hade gått till valurnorna. Många svarade att de ångrade att de inte röstat, och hela 40 procent av icke-röstarna angav som anledning att de inte ansåg att de var insatta i EU-frågor. Vidare anser de som inte röstat i EU-valet i högre utsträckning att EU-valet är av mindre betydelse än riksdagsvalet. Här finns ett tydligt budskap till EU-parlamentarikerna för de etablerade partierna att förmå sina partier att kommunicera aktivt kring EU:s och den egna partigruppens värdeskapande i Europaparlamentet mellan valen.

Vem blir omvald?

När intervjupersonerna tillfrågades om vad som skulle krävas för att de skulle kryssa om personen även i nästa EU-val år 2019, så är den viktigaste faktorn att kandidaten driver de frågor som väljaren anser vara angelägna under mandatperioden. Vidare är en annan viktig faktor att kandidaten under mandatperioden tydligt redovisar resultatet av sitt arbete, vilket särskilt gäller för de nyare EP-partiernas väljare. Detta ställer höga krav på varje kandidat att kommunicera arbetet med dessa frågor till väljare, och i kombination med den informationsbrist vissa väljare upplever ett behov att välja rätt kommunikationskanaler.

Om inte de svenska Europaparlamentariker som nu packar väskorna och reser till Bryssel fokuserar mer på väljarkontakt fram till 2019, möter väljarna i väljarnas arenor och fokuserar på de centrala EU-frågorna, så kommer de att bli tagna på sängen av nya uppstickarpartier även 2019.

Jonatan Hedin är ansvarig för opinionsanalys vid Svenskt Näringsliv.