Erik Herbertson: Rätten att häda

Sakine Madon, politisk chefredaktör på Upsala Nya Tidning, har skrivit en viktig bok till yttrandefrihetens försvar, Inget är heligt (Fri Tanke förlag 2022).

Den är tillägnad konstnären Lars Vilks, som fick betala ett högt pris för sina Muhammedkarikatyrer. Madon tar även upp andra som drabbats av hot efter karikatyrer, texter eller manifestationer. Och hon beskriver hur inte bara hoten är problem, utan även att många inflytelserika opinionsbildare – av vilka flera nämns – skuldbelägger de hotade, som man tycker är kränkande och/eller bidrar till en våldsam utveckling.

Dessutom utgör lagen om hets mot folkgrupp en inskränkning i yttrandefriheten. Den innehåller formuleringen ”hotar och uttalar missaktning mot”. Hot ska det finnas lagar mot, men att lagstifta mot missaktning kan användas till att slå ner på allt möjligt där något kritiseras eller skämtas om, vilket också sker. Madon vill med rätta ta bort denna del av lagstiftningen.

Det handlar inte om att alla slags uttryck som hädar, kritiserar, hånar eller skämtar om religioner, ideologier, personer eller företeelser är värda att publiceras. Media har rätt att avstå från att publicera sådant som inte faller dem i smaken eller inte hör till deras område. Det finns också lagar mot förtal. Men det är när de som hotas för vad de uttrycker som försvaret av yttrandefriheten måste värnas. Våldsverkare får inte sätta gränserna för yttrandefriheten.

Madon gör en liten filosofisk genomgång av yttrandefrihetens principer utifrån John Stuart Mills bok Om friheten. Därtill ges en historik över den svenska yttrandefriheten, dess försvarare och de strider som utkämpats. Där finner vi namn som Anders Chydenius, Lars Johan Hierta och Torgny Segerstedt.

Boken har ett kapitel om vad Madon betecknar som det identitetspolitiska giftet. Identitetspolitiken började i USA, varifrån boken också ger flera exempel, och har även spridit sig till Sverige, där Madon förutom att ta upp mediedebatten även skildrar universitetsvärlden. Identitetspolitiken tenderar att vara ett vänsterfenomen, men kan som Madon skriver även finnas på annat håll.

I ett annat kapitel berörs vilsenheten bland svenska politiker att hantera olika utmaningar på yttrandefrihetens område, och Madon kritiserar exempelvis försök till förbud mot rasistiska organisationer och förintelseförnekande.

Ett kapitel handlar om cancelkulturen och vad som kan göras för att istället främja samtal och kommunikation. Här finns det förstås utmaningar på andra hållet: Vilka ska ges tillfällen och plattformar att föra ut sitt budskap? Man måste alltid prioritera.

Madon kunde gärna ha gått in lite mer på yttrandefrihetens gränser och utmaningar. De berörs, men kunde utvecklats lite mer, som exempelvis störande av ordning och polisens resurser att hantera det. Dessutom frågan om vad som är heligt apropå bokens titel. Lyckligtvis finns det mer av det i Mattias Svenssons intervju med henne i Svenska Dagbladets ledarpodd 17 maj. Madon menar att det naturligtvis finns sådant som är heligt ifråga om att man värderar något högt, men att man måste leva med att allt kan ifrågasättas, skämtas om och kritiseras.

Boken är ett välkommet försvar för yttrandefriheten. Den är därtill saklig, vass och välformulerad.

Erik Herbertson arbetar inom bokbranschen och bloggar på http://herbertson.wordpress.com