Print Friendly

Efterlyses: Liberalare EU-politik

Av Hanna Wagenius | 16 november 2012

Det vi skulle tveka att låta nationalstaten göra bör rimligen också EU hålla tassarna borta ifrån. Hanna Wagenius efterlyser efter ELDR:s kongress i helgen fler liberala röster som ifrågasätter att vissa frågor alls bör ligga på EU:s bord.

– A true liberal is a true pro-European! A true proe-European is a liberal!

Så avslutade Guy Verhofstadt, ordförande för den liberala gruppen i Europaparlamentet, sitt anförande vid invigningen av ELDR:s kongress i Dublin den nionde november. Redan när handlingarna skickades ut stod det dock klart att framförallt de liberala parlamentarikerna, men också många liberala partier runt om i Europa, såg ”more Europe, not less” som lösningen på det flesta problem vi står inför idag.

I grund och botten är EU ett liberalt projekt. De fyra friheterna – fri rörlighet för kapital, arbeten, tjänster och människor – är solklara på listan över hur en liberal värld ska organiseras. Fredsarbetet är inte fy skam det heller. Och medlemskapet som påtryckningsmedel har gjort att fler stater liberaliserat sin politik. Om detta torde det råda någorlunda konsensus.

Vad som däremot är svårt att förstå är varför det ska innebära att allt mer makt ska flyttas till EU. Tror man exempelvis att en union som själv inte kan hålla reda på vad den gör med pengarna så till den milda grad att revisorerna inte tillstyrker ansvarsfrihet skulle vara bättre på att övervaka bankverksamheten? Och gör vi verkligen så klokt i att låta EU bestämma allt mer över straffrätten? Hur tänker de liberaler som argumenterar för att abortfrågan ska upp på EU-nivå? Ser man inte risken med vad en kompromiss med Polen skulle innebära?

EU må nämligen ha sin grund i en liberal utveckling, men den är fortfarande en tvångsmakt. Det vi skulle tveka att låta nationalstaten göra bör rimligen också unionen hålla tassarna borta ifrån. Gång på gång har vi dock sett hur politiker utnyttjar den – hur Bodström drev igenom datalagringen som ett EU-direktiv när han inte kunde få gehör på hemmaplan, för att ta ett exempel. Ändå hörs få liberala röster som ifrågasätter om detta alls bör ligga på EU:s bord i förhållande till de som förklarar vad som är förkastligt med själva direktivet.

Det finns saker som EU självklart bör arbeta med. Den fria rörligheten – absolut. Miljöfrågorna, som ändå är globala till sin natur – definitivt. Hindra Frankrike från att nationellt supersubventionera sina bönder – jajemän. Helst skulle EU också jobba för öppnare gränser och mot skurkstater som försöker ta sig rättigheter i världen, exempelvis som man gjorde när Ryssland invaderade Georgien. Det borde dock inte betyda att vi ska slänga all makt vi har på unionen.

I en av debatterna under ELDR:s kongress försvarade jag ett ställningstagande, som tydligen betraktades som ”EU-skeptiskt”, med att jag som liberal ville att beslut skulle fattas på så låg nivå, så nära medborgarna, som möjligt. Mothugget jag fick var att man som liberal ville att beslut skulle fattas på rätt nivå.

Det gör mig lite mörkrädd att det finns liberaler som ser dessa två som motsatser och inte två sätt att säga precis samma sak. En liberal EU-politik får aldrig bli synonymt med en tävlan i vems om vill att EU ska göra flest saker, för då riskerar unionen att få befogenheter vi aldrig skulle drömma om att ge till någon annan statsbildning. Problemet med att förflytta makten uppåt är också att den demokratiska legitimiteten i besluten minskar. Spänningarna som uppstått mellan Grekland och Tyskland – som EU- och eurosamarbetet ironiskt nog är skapat för att förebygga – har grund i att den grekiska befolkningen upplever att Tyskland bestämmer över deras inre angelägenheter.

Det är ytterligare en anledning till att liberaler borde vara mer försiktiga med att ropa efter ”mer Europa”. För mycket makt till EU riskerar att knäcka vissa länders förtroende för unionen och kan till och med leda till att den faller samman. För den fria rörligheten, freden och utvecklingen i stater som ännu ej är medlemmar skulle det kunna leda till katastrof.

Vad som därför faktiskt vore en klok, liberal hållning i EU-frågan är att damma av Centerpartiets gamla devis – smalare men vassare!. Det vill säga, strunta i gurkornas böjning, men se till att de fritt får färdas över gränserna.

Hanna Wagenius är ordförande i Centerpartiets ungdomsförbund.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism