Devalveringen
1967
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
468
DEVALVERINGEN
Pundets devalvering är, när detta
läses, en gammal nyhet. Innebörden och konsekvenserna av åtgärden har ingående diskuterats i olika media. Här skall endast några
av devalveringens aspekter och konsekvenser strykas under.
Pundets devalvering är inte vilken devalvering som helst. Pundet
är en av världens s. k. reservvalutor, dvs. tillsammans med dollarn
den internationella ekonomins betalningsmedel. Avtalen på den internationella fraktmarknaden baseras på pund, för att nämna ett
för vårt land mycket viktigt förhållande. På grund av devalveringen får svenska rederier vidkännas
starka inkomstreduktioner. Detta
får i sin tur konsekvenser för valutareserven. Mycket länge har den
svenska handelssjöfartens bidrag
till denna varit tillräckligt stort för
att väsentligen täcka klyftan mellan import och export. I varje fall
på kort sikt lär detta förhållande
komma att ändras till det sämre.
Nära en tredjedel av den svenska exporten berörs direkt av nedskrivningen av i tur och ordning
den finska marken, det engelska
pundet och den svenska kronan.
Svenska varor blir dyrare i Finland, England och Danmark. Samtidigt blir finska, engelska och
danska varor billigare i Sverige
samt på de marknader, där Sverige konkurrerar med dessa länder.
Man får inte bli förvånad om röster i det sammanhanget har höjts
för en svensk devalvering.
Nedskrivningen av pundet var
sannolikt en oundviklig åtgärd i
den meningen att andra tekniskt
till buds stående åtgärder framstod
som politiskt svårare eller helt
omöjliga att genomföra. Det har
inte saknats påpekanden tidigare
att pundet värderats för högt. Hänsynen till i första hand pundets
ställning som internationell reservvaluta samt till inrikespolitiska faktorer har emellertid spelat in och
åtgärden har i det längsta undvikits. England hade nu knappast nå-
got val. Sverige har för sin del beslutat att inte följa efter. Om detta
beslut är riktigt kan endast framtiden utvisa.
Eftermälet till det svenska beslutet blir i hög grad beroende av
vilka ekonomiskt-politiska åtgärder, som vidtagits med anledning av
den inträffade situationen. Sverige
har visserligen under en nästan 20-
årig period undgått valutakriser, i
väsentlig utsträckning tack vare
mångsidigheten i exportsammansättningen. När de internationella
konjunkturerna varit pressade för
vissa av våra exportvaror, har tillräckligt stor del av det övriga sortimentet haft goda – eller i varje
fall bättre – konjunkturer. Därför
har vi, totalt sett, lyckats hålla nä~
san gott och väl över vattnet~ när
andra länder med mera specialiserad export råkat i krissituationer.
Under sextiotalet har emellertid en
inhemsk kostnadsökning starkt bidragit till att försämra lönsamheten även under förhållandevis goda
konjunkturer. Detta har hos svensk
export inneburit en sårbarhet, som
vi tidigare inte behövt räkna med.
De ekonomiskt-politiska åtgärderna måste bl. a. inriktas på att förbättra näringslivets lönsamhet.
En åtgärd i denna riktning som
genom det inträffade får förstärkt
politisk aktualitet är införandet av
mervärdesskatt. Därmed är inte
sagt, att alla problem är lösta. Den
situation vi står inför är ingalunda
okomplicerad och lösningen är
minst av allt enkel. Omläggningen
av nuvarande omsättningsskatt till
mervärdesskatt är dock en reell
möjlighet att befria exporten från
en skattebelastning, som i nuvarande pressade läge kan vara helt avgörande.
Men det är bara den ena sidan
av saken. Samtidigt måste svenskarnas egen konsumtion beskattas
hårdare – om statsinkomsterna
skall bli vad man hittills räknat
med-vilket innebär avgöranden av
stor räckvidd både för regering, opposition och arbetsmarknadens organisationer. För regeringen blir
frestelsen stark att undvika en
iögonfallande höjning av den enskildes konsumtionsskattebördaoch
att i stället laborera med arbetsgivaravgifter. För löntagarorganisationerna kan det innebära en när- 469
mast oövervinnelig frestelse att utverka kompensation för eventuellt
höjd konsumtionsbeskattniilg. I
båda fallen missas det väsentliga,
nämligen att förbilliga den svenska
exporten.
Det gäller också för näringslivet
att få ut mera varor och tjänster
genom ett effektivare utnyttjande
av de resurser, som står till buds.
Hur dessa blir, liksom möjligheterna att utnyttja dem effektivt,
kan påverkas bl. a. av den offentliga sektorns resursanvändning och
produktion. Den offentliga sektorn
utgör inte en isolerad företeelse.
Den hänger intimt ihop med, är integrerad i, all ekonomisk verksam-:-
het. Den konkurrerar med näringslivet om de reala resurserna. Även
den offentliga sektorn måste effek-:-
tiviseras och producera mera varor
och tjänster med begränsade resurser. Utrymmet för rationaliseringar är utan tvivel mycket större än
inom näringslivet, vilket ju har en
långvarig rationaliseringstradition
utan motsvarighet – annat än undantagsvis – inom den offentliga
sektorn.
Genom devalveringen har alltså
kravet på ökad effektivitet i den
offentliga verksamheten ställts i
centrum. I det pressade läge som
nu uppstått torde det ekonomisktpolitiska program, som skall vända punddevalveringens negativa
följder för den svenska ekonomin
i dess motsats i eminent grad få inriktas på en effektivisering av den
offentliga verksamheten.
——–
~~~- ~ -·
470
bt~ ~t~K~ RtntR,~t~
~tT ~~b btn ~llL! ~M
1t~. DtT H~~ Mtb
JK~l\KHIT. r:l\QDtt~~~
Ottl BO~~b~B~~! .
Den nya jämnlikheten
l.
’. .:rr~·~
.·-z:-··
DEVALVERINGEN
Pundets devalvering är, när detta
läses, en gammal nyhet. Innebörden och konsekvenserna av åtgärden har ingående diskuterats i olika media. Här skall endast några
av devalveringens aspekter och konsekvenser strykas under.
Pundets devalvering är inte vilken devalvering som helst. Pundet
är en av världens s. k. reservvalutor, dvs. tillsammans med dollarn
den internationella ekonomins betalningsmedel. Avtalen på den internationella fraktmarknaden baseras på pund, för att nämna ett
för vårt land mycket viktigt förhållande. På grund av devalveringen får svenska rederier vidkännas
starka inkomstreduktioner. Detta
får i sin tur konsekvenser för valutareserven. Mycket länge har den
svenska handelssjöfartens bidrag
till denna varit tillräckligt stort för
att väsentligen täcka klyftan mellan import och export. I varje fall
på kort sikt lär detta förhållande
komma att ändras till det sämre.
Nära en tredjedel av den svenska exporten berörs direkt av nedskrivningen av i tur och ordning
den finska marken, det engelska
pundet och den svenska kronan.
Svenska varor blir dyrare i Finland, England och Danmark. Samtidigt blir finska, engelska och
danska varor billigare i Sverige
samt på de marknader, där Sverige konkurrerar med dessa länder.
Man får inte bli förvånad om röster i det sammanhanget har höjts
för en svensk devalvering.
Nedskrivningen av pundet var
sannolikt en oundviklig åtgärd i
den meningen att andra tekniskt
till buds stående åtgärder framstod
som politiskt svårare eller helt
omöjliga att genomföra. Det har
inte saknats påpekanden tidigare
att pundet värderats för högt. Hänsynen till i första hand pundets
ställning som internationell reservvaluta samt till inrikespolitiska faktorer har emellertid spelat in och
åtgärden har i det längsta undvikits. England hade nu knappast nå-
got val. Sverige har för sin del beslutat att inte följa efter. Om detta
beslut är riktigt kan endast framtiden utvisa.
Eftermälet till det svenska beslutet blir i hög grad beroende av
vilka ekonomiskt-politiska åtgärder, som vidtagits med anledning av
den inträffade situationen. Sverige
har visserligen under en nästan 20-
årig period undgått valutakriser, i
väsentlig utsträckning tack vare
mångsidigheten i exportsammansättningen. När de internationella
konjunkturerna varit pressade för
vissa av våra exportvaror, har tillräckligt stor del av det övriga sortimentet haft goda – eller i varje
fall bättre – konjunkturer. Därför
har vi, totalt sett, lyckats hålla nä~
san gott och väl över vattnet~ när
andra länder med mera specialiserad export råkat i krissituationer.
Under sextiotalet har emellertid en
inhemsk kostnadsökning starkt bidragit till att försämra lönsamheten även under förhållandevis goda
konjunkturer. Detta har hos svensk
export inneburit en sårbarhet, som
vi tidigare inte behövt räkna med.
De ekonomiskt-politiska åtgärderna måste bl. a. inriktas på att förbättra näringslivets lönsamhet.
En åtgärd i denna riktning som
genom det inträffade får förstärkt
politisk aktualitet är införandet av
mervärdesskatt. Därmed är inte
sagt, att alla problem är lösta. Den
situation vi står inför är ingalunda
okomplicerad och lösningen är
minst av allt enkel. Omläggningen
av nuvarande omsättningsskatt till
mervärdesskatt är dock en reell
möjlighet att befria exporten från
en skattebelastning, som i nuvarande pressade läge kan vara helt avgörande.
Men det är bara den ena sidan
av saken. Samtidigt måste svenskarnas egen konsumtion beskattas
hårdare – om statsinkomsterna
skall bli vad man hittills räknat
med-vilket innebär avgöranden av
stor räckvidd både för regering, opposition och arbetsmarknadens organisationer. För regeringen blir
frestelsen stark att undvika en
iögonfallande höjning av den enskildes konsumtionsskattebördaoch
att i stället laborera med arbetsgivaravgifter. För löntagarorganisationerna kan det innebära en när- 469
mast oövervinnelig frestelse att utverka kompensation för eventuellt
höjd konsumtionsbeskattniilg. I
båda fallen missas det väsentliga,
nämligen att förbilliga den svenska
exporten.
Det gäller också för näringslivet
att få ut mera varor och tjänster
genom ett effektivare utnyttjande
av de resurser, som står till buds.
Hur dessa blir, liksom möjligheterna att utnyttja dem effektivt,
kan påverkas bl. a. av den offentliga sektorns resursanvändning och
produktion. Den offentliga sektorn
utgör inte en isolerad företeelse.
Den hänger intimt ihop med, är integrerad i, all ekonomisk verksam-:-
het. Den konkurrerar med näringslivet om de reala resurserna. Även
den offentliga sektorn måste effek-:-
tiviseras och producera mera varor
och tjänster med begränsade resurser. Utrymmet för rationaliseringar är utan tvivel mycket större än
inom näringslivet, vilket ju har en
långvarig rationaliseringstradition
utan motsvarighet – annat än undantagsvis – inom den offentliga
sektorn.
Genom devalveringen har alltså
kravet på ökad effektivitet i den
offentliga verksamheten ställts i
centrum. I det pressade läge som
nu uppstått torde det ekonomisktpolitiska program, som skall vända punddevalveringens negativa
följder för den svenska ekonomin
i dess motsats i eminent grad få inriktas på en effektivisering av den
offentliga verksamheten.
——–
~~~- ~ -·
470
bt~ ~t~K~ RtntR,~t~
~tT ~~b btn ~llL! ~M
1t~. DtT H~~ Mtb
JK~l\KHIT. r:l\QDtt~~~
Ottl BO~~b~B~~! .
Den nya jämnlikheten
l.
’. .:rr~·~
.·-z:-··