Cecilia Brinck; Hayek gillade inte skatteutjämning


2004


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Hayek gillade inte
skatteutjämning
l av Cecilia Brinck
Visst är det viktigt att byta politisk ledning, men det är ännu viktigare att göra sig av
med centralplanering och regleringar som ofelbart via ett allt sämre fungerande samhälle leder till det totalitära. Hayek ger ledning också för dagspolitiken.
S
OM AKTIV POLITIKER måste man dagligen hantera problem och konflikter av skiftande slag.
Ofta är man rätt oförberedd på de situationer
man hamnari-övning i att kompromissa och
prioritera utan att tappa ideologisk styrfart
ingår rätt sällan i politikerträningen.
Risken för att förlora den ideologiska kursen är stor
när vardagspolitikens ibland rätt banala realiteter tar
överhanden. Det är helt enkelt enklare- både personligt och politiskt- att vara pragmatiker och att lite föraktfullt tala om ”de där insnöade teoretikerna som inte
vet hur det är i verkligheten”.
LYSSNA PÅ HAYEK
Men det går faktiskt att vara ideologiskt konsekvent
även i det dagliga politiska arbetet trots att man måste
kompromissa och prioritera och att det bästa ofta får
stå tillbaka för det som vid ett givet tillfälle är möjligt att
åstadkomma. Som politiker behöver man dock inte uppfinna hjulet varje gång man ställs inför ett problem.
Många goda och användbara tankar har tänkts och formulerats genom tiderna, och även om det sammanhang
i vilka de kom till är ett helt annat än vår svenska vardag
finns det all anledning att återknyta bekantskapen med
de klassiska frihetliga tänkarna. En sådan är Friedrich
Hayek, en förgrundsgestalt bland 1900-talets politiska
tänkare.
Hayek argumenterar kraftfullt- från sitt första stora
verk till sitt sista- för demokrati, decentralisering, frihet,
marknadsekonomi och privat äganderätt och mot centralstyrning, centralplanering och kollektivism. Hans arbeten innehåller många intressanta teman, teman som är
oberoende av kontexten de formulerades i och som kan
utvecklas och anpassas till politiska dagsförhållanden.
Hur kan då Hayeks ideer och tankar omsättas i praktiskt politiskt handlande? Låt oss granska några områden
där Hayeks tankar och ideer kan ha betydelse, inte bara
IJ jSvensk Tidskrift l2oo4, nr 61
för hur politiken bör utformas utan också i debatten och
argumenteringen.
TOTALIT ÄR VÅRD?
Den svenska vården är bland de mest resurskrävande i
världen; den utgör runt en tredjedel av den offentliga
verksamheten. Men trots att kvaliteten på vårdinsatserna
ofta är mycket hög tampas sjukvården med så många
andra problem att man svårligen kan hävda att den generellt är lyckad.
Vanliga problem är köer och långa väntetider, små
påverkansmöjligheter och begränsad valfrihet. Så små-
ningom märks problemen också i plånboken eftersom
den ineffektiva och stela organisationen genererar skenande kostnader som genererar skattehöjningar.
Det är lätt att skylla sjukvårdens brister på sjukvårdspolitikerna-om de fattade andra och bättre beslut
om organisation och resursfördelning skulle problemen
försvinna. Och visst bär de en stor del av ansvaret genom
att de gör fel prioriteringar och har politiska låsningar
som förhindrar genomgripande förändringar. Men möjligheterna att åstadkomma förbättringar inom det existerande systemet är relativt små även när den goda politiska viljan finns, och så kommer det att förbli så länge
de grundläggande systemfelen inte åtgärdas,
Det mest fundamentala problemet kan ur hayekianskt perspektiv förklaras med kollektivism, centralstyrning, centralplanering och detaljreglering. sjukvårdstjänsterna produceras och finansieras av samma
huvudman vilket innebär att den valfrihet patienten –
kunden – har i systemet är att han i bästa fall kan välja
mellan några olika offentliga vårdinrättningar, i sämsta
fall inte välja alls.
Detta har naturligtvis ingenting med valfrihet i hayekiansk bemärkelse att göra – vården finansieras ju på
samma sätt och produceras på samma sätt och av samma
huvudman. Det faktum att man exempelvis i Stockholm
har möjlighet att uppsöka en vårdinrättning som drivs av
ett privat företag på entreprenad är i och för sig utmärkt;
bland annat har det inneburit att vårdköerna i princip
försvunnit. Men det räcker inte för att man ska kunna
tala om reell valfrihet.
Men självklart skall även denna lilla valfrihetsglugg
stängas. Stockholms läns landsting förlänger numera
regelmässigt inte entreprenadavtal när de går ut, utan
avtalen sägs upp och verksamheterna återgår i egen regi.
Samtidigt förbereder regeringen en ny stopplag som i
sin senaste utformning innebär att universitetssjukhusen inte ska få säljas och att varje landsting måste äga
minst ett sjukhus.
Att lösa den svenska sjukvårdens problem är en stor
och svår uppgift som kräver mera än goda kunskaper i
Hayek. Men Hayek visar tydligt varför systemet fungerar
så dåligt och anvisar möjliga utvägar. Han visar att de
grundläggande förutsättningar som det svenska sjukI ett sådant system kan patienten agera som en kund
på vilken marknad som helst och fritt använda sin sjukvårdsförsäkring hos den vårdgivare han föredrar. Och i ett
sådant system kommer det att finnas många olika vårdgivare att välja mellan. På det sättet säkerställs kundens
valfrihet, samtidigt som systemet uppmuntrar innovation och experiment i och med att det är möjligt för nya
entreprenörer att ta sig in på marknaden och tjäna pengar.
Den sjukvårdspolitik som nu bedrivs i Sverige verkar i helt motsatt riktning. Tanken bakom stopplagsförslaget-att vinster i vården är fult- ifrågasätts sällan i
debatten men är i själva verket oerhört destruktiv, eftersom den förnekar och omöjliggör innovationer och
experiment. Ingen vågar investera i nya tankar och nya
uppfinningar om det inte finns några möjligheter att få
investeringen att löna sig.
Men profit är inte ett fult ord- tvärtom! I själva verket är det, konstaterar Hayek, profiten som är det cenvårdssystemet utgår från är feltänkta,
och att inga varaktiga förändringar
kan komma till stånd så länge systemet inte förändras i grunden.
Även i ett fritt samhälle
trala för att lyckade projekt ska få
efterföljare. Den som ser att det
finns möjligheter att tjäna pengar
på goda ideer blir betydligt mer
benägen att omsätta sina ideer i
praktisk handling.
kommer vissa beslut att
En av Hayeks centrala teser är
att det bara är ett decentraliserat fattas gemensamt.
marknadsekonomiskt system med
konkurrens och fri prissättning som gör det möjligt att
fullt ut utnyttja all tillgänglig information och kunskap.
Vi människor har aldrig haft, och kommer aldrig att ha,
tillräckliga kunskaper för att planera ett samhälle. Ett
centralplanerat system kommer aldrig att kunna kanalisera information på ett optimalt sätt och det kommer
aldrig att kunna tillvarata och utnyttja människors ideer
och initiativförmåga.
Ett fritt samhälle däremot uppmuntrar experiment
och innovationer på alla områden. Alla experiment kommer inte att fungera, men bara genom att tillåta nya och
måhända tokiga projekt kommer civilisationen att utvecklas. Genom att människor frivilligt väljer att pröva nya
lösningar på olika områden får vi veta om lösningarna
fungerar och kommer att överleva. Det bästa sättet att
skydda sig mot dåliga institutioner och dåliga innovationer är enligt Hayek att utsätta dem för fri konkurrens.
För sjukvården skulle detta, omsatt i praktisk politik,
innebära ett decentraliserat system där entreprenörer
tillåts verka på en fri sjukvårdsmarknad. Finansieringen
kan lösas på olika sätt. Det rimliga och (givet det politiska utgångsläget) mest realistiska är en sjukvårdsförsäkring som kan, men inte måste, ha obligatoriska inslag.
Denna försäkring skulle täcka vård på något slags basnivå. Den som vill stoppa in mer pengar i systemet kan
naturligtvis göra det genom att utöka sin försäkring –
detta blir en investering inte bara i den egna vården utan
kommer också att gagna andra.
Hayek konstaterar också att det
förvisso är så att ett fritt system kommer att innebära att
skillnader mellan individer kommer att finnas. Alla har
inte samma förutsättningar och kommer därför inte att
hamna på samma nivå. Men, konstaterar Hayek också,
på sikt vinner alla på att några får det bättre, på sikt gagnas alla av förbättringar som i början bara tycks gynna ett
fåtal. Detta är speciellt viktigt att komma ihåg i ett politiskt klimat som det svenska där det rådande jämlikhetsidealet är att alla ska ha det likadant. Lika bra eller lika
dåligt spelar ingen större roll, bara de individuella skillnaderna utplånas så långt möjligt är, och en av politikens
viktigaste uppgifter är att utplåna dessa skillnader.
FRI UTBILDNINGSKONKURRENS
Även på utbildningsområdet lever vi med ett delvis föråldrat och uttjänt system som bygger på drömmen om
centralplanering och stora kollektiva lösningar.
Friskolereformen är ett steg i frihetlig riktning. Men
den når långtifrån alla barn- kommunernas inställning
till friskoleetablering är ofta njugg och på flera ställen i
landet finns i praktiken inga alternativ till den offentliga skolan. Dessutom är de fristående skolorna, även
när de är etablerade, helt beroende av lokala politikers
välvilja också när det gäller finansieringen. Det är mycket
lätt för en politiker som av olika skäl ogillar friskolor att
utforma ett resursfördelningssystem som gynnar de
offentliga skolorna på de fristående skolornas bekostnad. Detta sker exempelvis i Stockholms stad, där den
lSvensk Tidskrift !2oo4,nr 61 m
0:::
lJ.J
styrande vänstermajoriteten säger sig vara för fristående
skolor men i praktiken gör allt den kan för att försvåra
för dem.
Samma hayekianska principer kan tillämpas här som
för vården: decentralisering, individualisering, valfrihet,
öppenhet för innovationer och experiment och fri konkurrens på en fungerande marknad. Allt detta är åtgärder som skulle höja kvaliteten i utbildningen. Det skulle
inte gå lika bra för alla, några skulle lyckas bättre än
andra. Men alla skulle få samma möjligheter att lyckasvad de sedan gör av den möjligheten beror på deras individuella förutsättningar och preferenser. Möjligheten att
förkovra sig, att lyckas och bli framgångsrik är en av
utvecklingens viktigaste drivkrafter. Återigen – på sikt
tjänar alla på att några får det bättre.
D E N STARKA STATEN
Den bärande tesen i Vägen till träldom är att ekonomisk
centralstyrning aldrig kan förenas med ett fritt och demokratiskt samhälle. Centralplanering kräver för att fungera att det finns något slags enhetlig värdeskala i samhället, och Hayek konstaterar att detta är en orimlig föreställning. Ingen kan någonsin ha all den information som
behövs för att central planering ska fungera. Han varnar
för att en interventionistisk politik på sikt leder till ett
totalitärt system som ingen egentligen vill ha men som är
mycket svårare att avskaffa än det är att skapa.
Visserligen skrevs Vägen till träldom under brinnande krig och tog sin utgångspunkt framför allt i det
totalitära Tyskland. Men detta betyder långt ifrån att
boken är inaktuell. Det finns faktiskt flera likheter mellan det Sverige som vuxit fram under 70 år av mer eller
mindre obrutet socialdemokratiskt maktinnehav och
den totalitära stat som Hayek varnar för.
Det normala i Sverige är att socialdemokraterna sitter vid makten, det har de i princip gjort sedan 1932.
Marita Ulvskog sa om den borgerliga valsegern 1976 att
det kändes som en statskupp och hon var säkert inte
ensam bland socialdemokrater om att känna så.
BISARR DEMOKRATISYN
Det ständigt ökande politiska inflytandet över medborgarnas liv och pengar förklaras och försvaras med att det
handlar om demokrati- ju flera politiker som fattar en
ständigt ökande mängd politiska beslut, desto mera
demokrati har man i ett samhälle. Den socialdemokratiska hegemonin har efter hand spritt denna bisarra
demokratisyn även bland icke-socialistiska politiker.
Det handlar alltså inte om att förändra detaljer i existerande system. Vem som helst kan skruva på kranar i
välfärdssystemen och på så sätt ändra utfallet på marginalen. Det som behövs är att förändra systemen i grunden. Det är viktigt med maktskifte, men syftet med maktEl j SvenskTidskrift l2004, nr 61
skifte är inte att vi ska skruva på kranarna och inte de.
Syftet måste vara att föra en annan politik, en politik
som försvarar den privata äganderätten, som decentraliserar, liberaliserar och avreglerar. En politik som minskar den politiska sfären och politikernas inflytande över
medborgarnas liv.
V E M SKA BESTÄMMA VAD?
Även i ett fritt samhälle kommer vissa beslut att fattas
gemensamt. Hur ska detta beslutsfattande organiseras
och på vilken nivå ska det ske? Hur ska vi hantera gränsdragningen gentemot EU, och vilka beslut ska fattas där
-och på vilken nivå i EU ska de fattas?
Att detta är viktiga frågor har till och med regeringen
insett och gjort det man brukar göra när problem uppmärksammas och lösningar efterfrågas – man har tillsatt en utredning, den så kallade ansvarsutredningen
som leds av Mats Svegfors.
En av de viktiga frågor ansvarsutredningen behandlar är det kommunala självstyret. Den yviga retorik som
regeringsföreträdare håller sig med i den frågan saknar
grund i verkligheten. I teorin är man positiv till kommunalt självstyre men i praktiken gör man allt för att
begränsa det.
Det största hotet mot det kommunala självstyret är
det interkommunala skatteutjämningssystemet som
innebär att många miljarder kronor omfördelas mellan
kommuner, landsting och regioner. skatteutjämningen är
så utformad att den bestraffar kommuner som sköter
sin ekonomi och som bedriver en politik som främjar
tillväxt och inflyttning- som vanligt bestraffas det välskötta medan det uselt skötta belönas.
Åter finner vi hur centralplanering och kollektivism
leder till systemkollaps och hur människors fria val åsidosätts till förmån för politisk retorik.
Hayek anvisar en helt annan väg. Avskaffa de interkommunala utjämningssystemen. Avskaffa landstingen,
för ut besluten så nära medborgarna som möjligt. Stimulera lokala beslutsfattare att driva en politik som gynnar företagande och innovationer, som attraherar människor och skapar tillväxt. Låt människor behålla mer av
sina pengar och själva besluta var någonstans de köper
sjukvård eller utbildning. Och inför konstitutionella
begränsningar som garanterar lokalt självstyre. Hayek
hade förespråkat ett system där kommunerna är fria att
pröva olika lösningar. De som fungerar bäst kommer att
efterapas av andra och därigenom kommer utvecklingen
att föras vidare i olika kommuner för att se vilka som
fungerar bäst- det framgångsrika belönas och det misslyckade försvinner.
Cecilia Brinck (cbrinck@banhof.se) är kommunalpolitiskt
aktiv och fristående skribent.