Ytterligare ett jobbskatteavdrag, sänkt skatt på sparande och billigare drivmedel är alla uppskattade reformer. Men de väcker inte samma känslor eller uppbådar tillnärmelsevis samma engagemang som kultur- och värderingsfrågor, särskilt inte bland unga. Detta borde vara en varningsklocka för alla som värderar en fri marknadsekonomi.
Patricia Andrews Fearon och Friedrich M. Götz vid Stanford University respektive University of Cambridge har publicerat en viktig artikel med titeln ”The Zero-Sum Mindset”, där de presenterar resultaten från nio studier i sex länder med sammanlagt 10 000 deltagare. De definierar ett nollsummetänkande som en mental föreställning om framgång där någon annans framgång automatiskt sker på din bekostnad, och där din förlust är någon annans vinst.
Viktigast av allt är att snabbt bygga en kraftfull och samlad försvarsförmåga i Norden och Östersjöregionen. Vår del av Europa måste ha en styrka som gör att varje rysk provokation, hybridattack eller väpnad operation möts av en tröskel som Ryssland inte kan överskrida. Därför bör de nordiska länderna tillsätta en gemensam försvarskommission.
Har ni någon gång sett en dubbad film, där ljudet är i tydlig ofas med skådespelarens munrörelser? Det är känslan vapenägarna får av Tidöpartiernas entusiasm över lagrådsremissen angående ny vapenlag. Ljudet och munrörelserna går inte ihop. I det här fallet går inte läsningen av lagtexten ihop med hur den lyriskt presenteras som ”den största frihetsreformen” av olika representanter för Tidö.
Jag vill istället peka på hur den fria marknadsekonomin växte fram ur den kristna civilisationen som konservativa – i olika former – söker värna om, och hur den kristna civilisationen är en förutsättning för marknadsekonomins fortsatta existens.
En stad måste få låta, leva och lukta. Bilism i city är kanske inte guds gåva till mänskligheten, men det är ett nödvändigt ont som måste accepteras om vi ska ha en levande citykärna.
I dag dominerar en nygammal kritik mot ledarsidornas form som riktas direkt mot genren som sådan. Den anses stå i motsats till journalistiska ideal som oberoende och saklighet. Den påstås till och med försvaga trovärdigheten för journalistiken.
Ryssland är experter på hybridkrigföring. Vi talar ofta och gärna om hur de koordinerar desinformationskampanjer, genomför sabotageaktioner och utnyttjar proxykonflikter för att försvaga sina fiender och skapa sig inflytande. Vi talar däremot alldeles för sällan om deras förmåga att utöva mjuk makt.
”De rika blir rikare och de fattiga fattigare” – få påståenden upprepas lika ofta, och därför tror många att det stämmer. Många tror till och med att det finns ett samband mellan dessa två utvecklingar, alltså att de fattiga blir fattigare för att de rika blir rikare. Detta kallas för ett nollsummetänkande.
Så snart någon börjar tala om “konsten” eller “kulturen” i bestämd form singularis finns det skäl att vara misstänksam. Konst och kultur kan innebära många olika saker, med vitt skilda logiker, förutsättningar och konsekvenser. Utsagor om att “konstens uppgift är att provocera” eller “kulturen är en förutsättning för demokratin” är således enbart tomma utsagor, oftast framförda för att driva en politisk agenda, eller främja egna intressen.