”Ungdomar och fattiga fortsätter att stå bakom Milei. De flesta av dem röstade på honom och de står fast vid sitt stöd.” Om de överhuvudtaget kritiserar honom, säger Etchebarne, så är det på sin höjd för att de tycker att han inte är tillräckligt radikal.
Historien är full av gråskalor och ideologiska låsningar som ibland gör det svårt att diskutera vad som format vårt land. Stormaktstiden är nog det bästa exemplet. Idag år 1709 förlorade Karl XII slaget vid Poltava i Ukraina. Det är nästan ingen som numera högtidlighåller det.
När Boris Johnson vann 2019 års val med en större procentuell andel än Margaret Thatcher såg det ut som om Torypartiet hade hittat ett recept för ännu ett decennium i regeringsställning. Valet, som stavade slutet för Labourledaren Jeremy Corbyn, var även det som senare kom att bana vägen för Keir Starmers partiledarskap.
När riksdagen röstade om DCA-avtalet borde det ha varit en snabb fråga att hantera. Trycka grön knapp, äta en mazarin och sen gå ut och fira att Sverige är lite mer ett normalt land. Det borde inte ha varit mer komplicerat än så. I stället blir det en debatt på närmare sex timmar.
Det nya Tyskland efter 1945 är ett historiskt mirakel. Hur kan något sådant vara möjligt? Ett av svaren heter – 20 juli. I år är det 80 år sedan attentatet mot Hitler genomfördes.
Dagligen stoppas högproduktiva nya affärsmodeller och uppfinningar från att nå marknaden på grund av svag rättssäkerhet i Sverige. Mycket kostsamma patenträttegångar skyddar gårdagens lösningar hos de etablerade företagen. Immaterialrätten fungerar inte i dagens Sverige och ytterst är det medborgarna som får bära kostnaden i form av svag tillväxt.
Långläsning: De flesta svenskar tänker på Bertil Ohlin som ledare för Folkpartiet under nästan 25 år – mellan 1944 och 1967 – och som ledare för den samlade oppositionen. Det var emellertid inte i första hand politikern Bertil Ohlin som uppmärksammades på 125-årsdagen i våras, utan nationalekonomen.
Han kom som en vårvind… Nej, inte riktigt men bra nära. Åtminstone var det det intrycket han lyckades skapa, underbarnet Macron. Äntligen! En fransk statsman som skulle driva liberal reformpolitik på riktigt. Det blev inte riktigt så.
Vilka slutsatser kan man dra av EU-valet när det gäller den svenska rikspolitiken? Den frågan ställs på sin spets när man jämför EU-valet med SCB:s undersökning som gjordes före EU-valet.
Det enda som borde förvåna är de förvånade reaktionerna på det tyska valresultatet till Europaparlamentet. Att det kompakta missnöjet med Olaf Scholz (SPD) regering inte skulle återspeglas i EP-valet hade varit en sensation.