De japansk-ryska relationerna har förstås blivit iskalla. Den ryska invasionen av Ukraina har dock effektivt undanröjt alla tidigare japanska illusioner om att det går att resonera med sin stora granne. Nu är det verkligheten som styr.
Att krigen skulle föras till motståndarnas kapitulation tycktes under andra världskriget självklart. Därför är jag undrande inför den amerikanska debatt som tycks utgå från att mördarregimen Hamas på något sätt borde få fortsätta sin verksamhet. Frågan är också kopplad till debatten om fortsatt amerikanskt stöd till Ukrainas motstånd mot den ryska regimens krig.
På morgonen den 24 februari 2022 talade jag med en god vän som konstaterade att vi nu levde i en ny värld. I går var sista dagen i den gamla, sa han, så som vi lärt känna den under de senaste decennierna. Nu kom en vändpunkt. Nu levde vi i krigets värld.
Två år har gått sedan Ukraina heroiskt stod emot Rysslands anfallskrig. Konturerna av ett långdraget ställningskrig blir alltmer tydligt. Euforin inför förra årets ukrainska motoffensiv var olyckligt och har nu bytts till mer realistiska scenarier. Nu behövs en strategi som bygger på både hjärta och hjärna.
Vi borde fråga Zelenskyj vad han vill ha och sedan ge honom det. Så får han anfalla och isolera Krim. Då är Putin i schack och tvingas parera. Samtidigt blir hans ställning svagare och förhoppingsvis blir det statskupp. Då kan det bli förhandlingar och fred. Men i stället har Väst duttat lite.
I morgon inträffar nästa moment i den republikanska primärvalscirkusen, nu i South Carolina. Allt, utom ett messianskt under, talar för att Donald Trump kommer att stå som segrare och att Nikki Haley kommer att notera ytterligare en förlust. Men det betyder inte att loppet är över.
I opinionsundersökning efter opinionsundersökning beskriver en majoritet klimatförändringarna som ”ett viktigt problem”. Men allt färre verkar beredda att betala för en lösning.
Att den socialdemokratiske riksdagsmannen Jamal EL-Haj lämnar sitt parti och blir politisk vilde är ett faktum som lämnar flera frågor obesvarade. Det har uppenbart förekommit ett kvalificerat taktiserande i den socialdemokratiska hanteringen.
Efter östblockets fall lade vi ner alltihopa, men nu är det återigen krig i Europa och försvaret ska rustas och – överraskning – det är ungefär samma försvarsdebatt som under det kalla kriget.
Borde EU skaffa egna kärnvapen? Donald Trumps uttalande om att han skulle låta Ryssland göra ”vad fan de vill” med ett Natoland som inte, enligt Trumps sätt att se på saken, ”betalat in” tillräckligt till försvarsalliansen har gett nytt bränsle till frågan i Tyskland.