Förra veckan fyllde general Giap, Nordvietnams militäre chef under Vietnamkrigen 100 år. Med tanke på hur populär hans FNL-gerilla var i Sverige är det förvånande att hans födelsedag inte uppmärksammats mer i media. Mathias Bred upplyser om denne militäre tänkare som till och med påverkat den amerikanska militären.
Det som sammanför borgerligheten är motståndet mot hindren, inte gemensamma idéer kring vad den egna makten har för syfte. Men hur klarar man sig utan ett samstämmigt mål? Per Tryding föreslår istället att man enas i en gemensam metod – pragmatism.
Sverige bör gå med i Nato, men diskussionen om svensk säkerhets- och försvarspolitik måste omfatta mer än så. Nato-debatten behöver handla om varför den säkerhetspolitiska bilden ger tunga argument för ett medlemskap. Det skriver Isabella Jernbeck i en replik på Mike Winnerstigs artikel (19/8).
Bilden av moderat säkerhetspolitik idag förefaller handla om att förlita sig på EU. Men det är problematiskt att hänga upp säkerhetspolitiken på unionen, som till liten del är en säkerhetspolitisk aktör. Mike Winnerstig skriver om fördelarna med ett svenskt medlemskap i Nato, i en fortsättning av Svensk Tidskrifts debatt om svensk försvarspolitik.
Kinas kommunistiska parti håller på att ömsa skinn och bli Kinas konfucianska parti. Man kan föreställa sig att de styrande i Kina hoppas på att läran ska få undersåtarna att avstå från demokratiska reformer och lita på att det är partiet som bäst styr Kina in i framtiden. Magnus Bonde reflekterar över konfucianismens betydelse för den kinesiska politiken.
Det finns anledning att fira på måndag. Baltisk självständighet från sovjetockupationen fyller nämligen 20 år. De baltiska staterna är en del av vårt kulturarv, vår närhistoria, men också vår framtid, det skriver Mats Johansson.
I över ett års tid har Belgien varit utan regering – längre än Irak. Trots detta är Belgien långt ifrån ett land i kris och kaos, tvärtom går livet sin gilla gång. Betyder det att konservativa borde börja sjunga med i refrängen ”jag hatar staten”, undrar Jakob Söderbaum.
Jag hade fel när jag utsåg förra årets politikervecka till ”peak Almedalen”. Årets politikervecka blev ännu större men när det gäller Almedalsveckans betydelse som plats för politisk påverkan, passerades nog toppen för flera år sedan, skriver Anders Ydstedt.
Svensk Tidskrift frågade några deltagare vad som varit bäst/sämst under veckan: Alice Teodorescu, ledarskribent på tidningen Barometern.OT (M): Bäst: Jan Björklunds ideologiska tal och Maud Olofssons känslofyllda sorti. Flera partiledares insikt om den demografiska utmaning som står för dörren. Också bra att flera av dem tog tillfället i akt att blicka framåt och lyfta mer […]
Läs Jenny Sonessons kapitel i antologin Borgerlig framtid – 15 essäer om samarbete, konflikter och reformer som Timbro lanserar nästa vecka.