Ryssland och Putinregimen utövar sin påverkanspolitik också gentemot Serbien för att knyta närmare band och tvinga landet bort från Europas öppenhet. Det är i detta perspektiv som Europeiska unionens förhandlingar med Serbien ska ses.
Däremot ser vi ett sammanbrott för den naiva självständiga utrikespolitiken där regeringen drömmer om FN och fina medlarroller. Den senaste veckan visar att vi verkligen inte borde distansera oss från EU, USA och NATO.
Nästa vecka går israelerna till parlamentsval. Sociala frågor prioriteras högre av väljarna än frågan om en varaktig lösning på den israelisk-palestinska konflikten.
Kristdemokraternas partiledarval kommer att få avgörande konsekvenser för framtidens KD. Men det är också helt avgörande för borgerlighetens framtid.
Att vilja se ett bättre samhälle eller hjälpa människor är knappast specifikt kristet eller ens religiöst. Och frågan är om ett kristet parti ens skulle klara fyraprocentsspärren.
År 2020 ska minst hälften av EU:s befolkning gilla EU, enligt kommissionens måldokument. Men det är inte förändringar av den förda politiken som ska vända opinionen utan skattefinansierad opinionsbildning.
Framtiden får utvisa resultatet av Stefan Löfvens innovationsråd, men få väntar sig några mirakelmediciner. Något som dock kan få betydligt större betydelse för Uppfinnarsverige är ett aktuellt mål i Högsta domstolen.
Det är inte första gången Wallström och UD slirar i samröret med den ryska diplomatkåren. Sammantaget framträder en bild där Sverige steg för steg anpassar sig efter ett annat lands påtryckningar.
Västvärldens förhållande till Saudiarabien är motsägelsefullt. Å ena sidan kritik, å andra sidan förhoppningar på landet som exportmarknad och regional maktspelare.
Sveriges Radio förklarar det ensidiga vänsterperspektiet i P3:s humorprogram med att det saknas humorister som inte är vänster. Det är både slappt och felaktigt.