Veckans debatt slog alla tittarrekord, men bjöd på föga sprängstoff i övrigt. Trump behärskar inte formatet och Clinton förmår fortfarande inte entusiasmera, konstaterar Örjan Hultåker i en analys av den amerikanska valyran.
Skuggorna från Moskva sträcker sig långt in i Europa. Det är skuggor av hot, korruption, cyberattacker, desinformation, kontroll över energiförsörjning, påverkanspolitik och militär aggression i olika former, skriver Gunnar Hökmark.
Polismyndigheten tycks i allt högre grad jobba efter en egen agenda när det gäller licensgivning och sportskytte, en bild som bara framträder tydligare för den med en fot i vardera värld. Redaktionen har varit i kontakt med en svensk polis som tillbringar fritiden på skjutbanan.
Fascism, nazism och kommunism prioriterar alla en stark stat med makt över medborgarna. Nils-Eric Sandberg analyserar tre ideologier med gemensam källa.
Med sitt ställningstagande i debatten kring Mitt Kors nekar inte bara Svenska Kyrkan utsatta grupper hjälp som har efterfrågats – de glömmer också att kristendomen är starkast utanför västvärden, skriver Lars Adaktusson.
Är vi överens om nationalstatens värde – och de är de flesta, när det kommer till kritan – då är det också en plikt att upprätthålla dess försvar, skriver Martin Gunnesson. Men erkänner också att det tog honom några år att nå den slutsatsen.
Det finns ett antal filosofiska och politiska problem med värnplikt som begrepp och praktik som alltför sällan berörs i den pågående debatten om en återaktivering – även om det är helt legitimt att vara för en sådan förändring i sig. Jonatan Stiglund beskriver två problem han ser som särskilt angelägna.
När ledande Europeiska socialdemokrater i veckan förklarade TTIP-avtalet dött menar de i själva verket att de vill döda avtalet, skriver Christoffer Fjellner, och konstaterar att socialdemokraternas ledarskapskris kan komma att stå Europa dyrt.
Världen står i brand, kristna förföljs, terrorsekter härjar, oppositionella förtrycks, och Svenska Kyrkan fördömer, med kraft och envishet – Israel. Gunnar Hökmark skriver om en politisk förvirring gränsande till ett moraliskt haveri.
Med åtta månader kvar till det franska presidentvalet vågar sig Jan-Olof Bengtsson redan på att sia om utgången – som blir både sensationell och förutsägbar. Men först ska partierna enas om sina kandidater, och det riskerar att bli en stökig affär.