Det är tydligt att de över 100 år gamla striderna inom den svenska borgerligheten inte är över, konstaterar Krister Thelin, men ingen människa är ett levande partiprogram. Och nog har diskussionen blivit lite navelskådande?
Det är länge sedan August Strindberg kunde skapa förskräckelse genom att häda nattvarden, eller Gustaf Fröding genom att i en dikt skildra ett samlag. Och inga kravaller har väl någonsin i vårt land triggats av operaförställningar. Kanske är det en brist att konst inte längre väcker dessa känslor. Men någon typ av känslor väcker den i vart fall, konstaterar Peter J Olsson.
Politiska idéer är ett sätt att både tolka verkligheten och se hur man ska förändra den. Det finns ingen flykt i att tro att verkligheten inte förändras för det gör den hela tiden. Lika lite försvinner verkligheten för att man vill se den för något den inte är. Sverige har under de senaste 40 åren genomgått en liberal revolution – som krävde konservativ ödmjukhet. I den resan finns stora lärdomar att dra, skriver Gunnar Hökmark.
För en regering som vill styra över människors liv och företagande finns det två huvudvägar: lagar och regler eller skatter och bidrag. När det är svårt att höja skattetrycket nämnvärt blir nya lagar och regler lösningen på politikernas regleringslusta. Det är symtomatiskt att regeringen nu hotar med vinstreglering i stället för höjd vinstskatt skriver Dick Kling.
Ett väntat resultat av valet i Tyskland på söndag är att partiet Alternative für Deutschland kommer att ta plats i förbundsdagen. Kai Weiss, verksam vid Austrian Economics Center och Hayek Institutet i Wien, granskar ett parti som startades av marknadsliberala och euro-kritiska professorer men som nu driver kritik mot invandring och frihandel. Hur ska man se på ett parti vars väljare har Die Linke som andrahandsalternativ?
När svensk politik över en natt gick från att handla om ekonomi till lösa värderingar fick kritiken mot liberalkonservatismen ny luft under vingarna. Men tanken att det är mellan liberalismen och konservatismen striden inom moderaterna står bygger på en räcka missförstånd, skriver Markus Uvell.
Att ta ansvar för Sveriges och svenska folkets säkerhet är en regerings främsta ansvar. Vår demokrati och vårt sätt att leva är värt att försvara och detta blir allt viktigare i en orolig omvärld, skriver Niklas Wykman.
Slöseri med skattemedel är korruptionens naiva kompis. Slösar du för din egen vinnings skull är det ett brott – gör du det med goda intentioner för det allmänna är det slöseri, skriver Ida Drougge.
Alliansen är visserligen ense om att regeringen är skadlig för Sverige, men vill ändå inte avsätta den och bilda en bättre. Att L och C vek ner sig för Hultqvist visar att oppositionen är off-side, skriver Örjan Hultåker.
Det slår aldrig fel! Varje gång det blir aktuellt att skärskåda Moderaternas inre liv, dyker denna avgrundsdjupa klyfta mellan två falanger upp. Det är som om förståsigpåarna måste visa att de tillgodogjort sig den statsvetenskapliga grundkursen, där det undantagsvis förekommer andra ”ismer” än socialismen, konstaterar Lars Tobisson.