”Säkerhetsskandalerna är orelaterade, men har ett gemensamt. De hade inte varit möjliga om det inte varit för den svenska naiviteten. Den ständigt återkommande oförmågan att föreställa sig att någon skulle vilja oss ont. Att någon med vilja och berått mod skulle utnyttja sprickorna i systemet, för egen vinning och för att göra oss illa.”
I veckan släppte Angela Merkel sina memoarer. Den som hoppas på att få ta del av reflektioner och förklaringar till historiska vägval kommer att bli besviken. Merkel erkänner inga fel, hon ångrar inget och tvekar inte att försöka skriva om historien i efterhand.
I höst firar Studentföreningen Ateneum 90-årsjubileum och med anledning av det hölls förra helgen en bal i Lund. Svensk Tidskrifts chefredaktör, tillika viceordförande emerita i Ateneum, höll i samband med firandet ett tal som här återpubliceras i sin helhet.
”Jag är övertygad att Kohl agerade utifrån en drivkraft som senare i hans politiska år framträdde tydligare: övertygelsen om att fred och frihet är grunden till all positiv utveckling och freden i Tyskland endast fungerar i ett politiskt enat Europa. Den europeiska valutaunionen, vilken Kohl också starkt bidrog till, följde samma linje: att säkra freden i Europa genom starka ekonomiska länkar. Kohl hade upplevt politisk extremism i verkligheten.”
Det är som de senaste tio åren aldrig har inträffat. Transportstyrelseskandalen, kriget i Ukraina, det ökade spioneriet mot Sverige, påverkansoperationer, hybridhot och sabotage – inget av det verkar ha fastnat hos Lantmäteriets ledning. Medan delar av statsapparaten arbetar dygnet runt för att trygga Sveriges säkerhet står återigen en svensk myndighet helt öppet för en potentiellt synnerligen skadlig läcka av skyddsvärd information.
”Men när det gäller möjligheterna till borgerligt samarbete är centerpartiet nu, liksom förut, det stora frågetecknet. En viss försiktighet i bedömningen av detta partis intentioner och handlingslinjer är befogad, inte bara med hänsyn till det ingalunda betydelselösa faktum, att centerpartiet under en följd av år på 1950-talet uppenbarligen funnit sig ganska väl tillrätta i en regeringskoalition med socialdemokraterna, vars rigorösa tvångsingripanden med skatter och regleringar gentemot enskilda medborgare och det svenska näringslivet stred mot grundläggande borgerliga värderingar.”
På tisdag är det tusen dagar sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Tusen dagar sedan ryska styrkor välde in över gränsen med paraduniformer i packning, tusen dagar sedan Kyjiv skulle tas på tre dygn, tusen dagar sedan resten av Europa slutligen, slutligen vaknade upp till en helt ny verklighet.
”Vi kan inte gärna säga att vi är förvånade, tecknen på Rysslands förfall till en revanschistisk diktatur har kunnat skönjas länge. Och vad man planerat att göra med Ukraina har man talat öppet om i månader. Ändå hoppades vi, naturligtvis. Att de skulle backa. Att det inte skulle bli så allvarligt. Det är mänskligt. Oförlåtligt är dock att vi inte parallellt med vårt hopp, våra diplomatiska propåer och våra varningar om sanktioner förberedde oss för det värsta. För det krig vi visste kunde komma. Det krig som nu är här.”
Israeliska fotbollsfans och andra som sett ut som de skulle kunna vara israeler – eller judar – har i Amsterdam angripits av våldsamma grupper av unga män som under antisemitiska slagord jagat, misshandlat, rånat och förnedrat. Nederländerna skäms. Det borde fler göra.
”Kristallnatten är inte en dag att fylla med vilket innehåll man vill, ens om man anser sig tillhöra den goda sidan och gör det under en tunn fernissa av ”antirasism”. Kristallnatten var kulmen på Novemberpogromerna och inledningen ett industrialiserat folkmord, en plan för att systematiskt utrota ett helt folk inte bara från Tyskland och de nationer man med våld lade under sig – utan från jordens yta.
Då kanske man en dag om året bör ta sitt eget råd, och låta de direkt berörda få företräde i sorg och åminnelse.”