Bäste Hans,
Vi har tänkt mycket på dig på redaktionen inför din stora dag. Mest har det handlat om hur vi kan hylla dig för dina insatser men inte bara. Det är nämligen några små saker som borde fixas under våren. Med din nya post och din erfarenhet av att leva i gränsland både i Skåne och Norrbotten är du som klippt och skuren för uppdraget. Någon tänkte när de gav dig Köpenhamn.
Hans Wallmark har, både i och utanför redaktionen, betytt mycket för Svensk Tidskrift genom åren. Inte minst har han naturligtvis bidragit med ett otal texter. De tidigaste vi kan hitta är från 1993, alltså hela 32 år sedan.
De säkerhetspolitiska frågornas vikt underströks av vad som måste varit både minister- och mediarekord. Men så är också stundens allvar tydlig. ”Sverige är inte i krig. Men det råder inte heller fred”, konstaterade statsministern under sitt inledningsanförande.
”Ett val är som en morgondimma. Det är först när solen går upp och dimslöjorna skingras som man kan urskilja vad som faktiskt har hänt. Dagarna före amerikanska presidentvalet visade alla opinionsmätningar att det var absolut jämt. Donald Trump hade en liten fördel, men den låg inom felmarginalen. Men nu när rösterna är räknade vet vi: Trump vann en tydlig och klar seger. Så hur förklarar man det?”
Det är mörkaste december, och i tyngre stunder verkar omvärlden matcha de nordiska vinternätter. Krig, oro och polarisering präglar nyheterna och ibland är det svårt att skilja katastroferna från varandra. Men i den mörkaste vintern firas ljusets högtider.
Av media kan man lätt få bilden att Milei är en ensam professor med en motorsåg, men efter några dagar i Buenos Aires med möten med argentinska politiker och think tanks inser jag att Milei är en del av en mycket större rörelse. Och trots minst sagt tuffa reformer har Milei ett väljarstöd på över femtio procent. Det bådar gott för Argentina.
“Något annat som ligger i julens absoluta kärna, oavsett om man bekänner sig till Team Tomten eller Team Jesus, är dess helighet. I en samtid som präglas av oförmåga att hålla isär fest och vardag, och som därför förlorar känslan för fest mer än tristessen hos vardagen, är julen fortfarande ganska unik. Julaftons status som en helt speciell dag är slitstark. Det är en dag som inte kan firas var som helst, med vem som helst eller på vilket sätt som helst.”
I likhet med migrationskrisen och gängkriminaliteten har elkrisen nu nått huvudstaden. Förhoppningsvis innebär det av vi nu äntligen kommer få se en konstruktiv debatt om svenska företag och konsumenters villkor – i hela Sverige.
Det har skrivits spaltmeter om nesan i att servera gröt till huvudrätten på Nobelmiddagen. Hade den istället presenterats som korngrynsrisotto hade ingen regerat. Men använd ett svenskt namn och anknyt till svenska traditioner så är samma rätt plötsligt en skymf. Varför har vi fortfarande så dåligt självförtroende?
”En stund senare passerar eder utsända korrespondent ytterligare ett luciatåg. Här förefalls ljuskronan bäras av en ung man. Hädelse! Om han inte är student, förstås, då kan det väl som gamla tider ursäktas för att tigga ihop till skolavgifterna. Eller i de militära, där har ju gossarna fått sköta traditionen själva länge nog för att det ska vara förståeligt. Eller kanske etnolog, en av Sveriges första dokumenterade lucior ska ju ha varit en man. Men det var ju tvåhundra år sedan, inte är det vidare traditionellt.”