Kultur

I samband med den nya regeringen har det för skribenter och kolumnister av olika slag, som vill fördöma dess tillkomst och vill hävda att den öppnar dörrarna för fascism i Sverige, blivit en agenda att börja tala om riskerna för en växande antisemitism i Sverige. Det är en automatisk reflex som länge funnits inom vänstern, blind för den antisemitism som finns i dess omedelbara närhet, och som blundar för den verklighet som finns i det svenska samhället i dag.

2021 års mottagare av Tegnérpriset, professor Louise Vinge, valde som sitt ämne Tegnérs största verk, Fritiofs saga. Hon var väl beredd för sitt ämne. En betydande del av sin forskning hade hon redan ägnat åt två av Tegnérs samtida diktare, Geijer och Stagnelius. Hennes Tegnér-föreläsning finns nu utgiven som en skrift med titeln Min ära är kränkt.

Hjärnans hantering av tid har hittills gäckat alla försök att hitta ett centrum för tidsförnimmelser. Mycket talar för att inget sådant centrum existerar, och att tidsuppfattning är resultatet av en komplex överordnad process, vars innehåll och verkan till stora delar är okända. Vår upplevelse av tid är därför en av en av människans mest basala och gåtfulla erfarenheter.

Svensk country i allmänhet, och skånsk sådan i synnerhet, tenderar att stämplas som billig fulkultur, och i värsta fall negativ och pejorativ. Men faktum är att country är mer att betrakta som folkmusik än någonting annat. Inte minst den som ligger nära myllan och folksjälen.

SD blir en del av regeringsunderlaget och vi är många som undrar vad som händer nu. Blir det början på slutet för demokratin? Eller fortsätter politiken ungefär som vanligt? Det är i alla fall den frågeställning som skribenten Amanda Broberg söker svar på i sin debutbok ”SD-land”. Men tyvärr uteblir de önskade aha-upplevelserna för läsaren.

En av Conrads levnadstecknare, Jean-Aubry, anser sig ha kunnat fastställa att merparten av det Conrad själv berättat om denna tid i romanerna Arrow of Gold och Mirror of the Sea var förankrat i verkligheten. Så, till exempel, ägde den märkliga händelse, då Conrad blev skjuten med en kula genom kroppen, verkligen rum i februari 1878.

Bokens undertitel är Enkelbiljett från utanförskapet och det är tydligt från start att författaren funderat en hel del på de reella orsakerna till de problem som växer i utanförskapsområdena och hur dessa – initialt – skulle kunna mildras och till slut lösas. Det första steget på vägen mot lösning är att korrekt analysera problemet – och här blir läsningen stundtals riktigt jobbig.

Den är inte lätt att vara kung eller ens kronprins. Hela idén bygger på uråldriga traditioner samtidigt som det ofta kommer uppmaningar om att institutionen borde bli mer relevant för samtiden, utvecklas och hänga med. Motsättningen är uppenbar. Att avmystifiera monarkin hotar dess grund. Ingen vill ha en helt vanlig kung eller drottning.

Inget i den ryska utrikespolitiken har varit oförutsägbart, menar Martin Kragh. I boken Det fallna imperiet redogör han för idéerna som har format det ryska
agerandet – och det är nedslående hur vi varit oförmögna att hantera Kremls maktspråk.