Rove – kampanjmakare och försvarsdvokat
Rove är övertygande, fattas bara annat, menar Johnny Munkhammar som har läst George W Bushs kampanjmakares memoarer Courage and Consequence”.
Rove är övertygande, fattas bara annat, menar Johnny Munkhammar som har läst George W Bushs kampanjmakares memoarer Courage and Consequence”.
Varken Moskva eller lokala potentater har visat sig kunna kuva frihetsviljan i Kaukasien skriver Anna-Lena Laurén i boken I bergen finns inga herrar. Bo Ture Larsson har läst den.
I Europa finns en påtaglig rädsla för att kritisera ens det mest uppenbart onda i en främmande kultur, menar Theodore Dalrymple i sin senaste bok The New Vichy Syndrome. Mathias Bred har läst den.
Har Mikael Wiehe drabbats av ålderskris eller vad är det som gjort att han ånyo låter som om året var 1973 och han själv var 25 år, undrar Markus Lagerquist.
År 2005 publicerades Mohammed-karikatyrerna i Jyllands-Posten. Vad har vi lärt oss – två hundra dödsfall, nedbrända ambassader, bojkottade danska varor och brustna diplomatiska förbindelser senare? Jacob Martinsson har sökt svaret i Jytte Clausens The Cartoons that Shook the World
Jonas Frycklund visar i sin nya bok Släng den här boken – den är snart en äggkartong varför soptippen i praktiken försvunnit i Sverige. Anders Ydstedt har läst en bok full av pedagogiska exempel.
Det verkar behövas mer än väl belagda böcker för att åstadkomma reell förändring i biståndspolitiken, konstaterar Fredrik Segerfeldt som har läst Börje Tallroths Bistånd på villovägar och tre andra aktuella böcker i ämnet.
Omslaget till boken om högerpolitikern och talmannen Martin Skoglund, skriven av redaktören Gunnar Henrikson, pryds av en svartvit bild med en glad äldre herre hållandes ett mindre föl. Valet av illustration är knappast smart av Carlssons förlag för att locka potentiella bokköpare. Men det säger väldigt mycket om den porträtterade personen. Martin Skoglund har nämligen kommit att kallas ”den siste bondepolitikern”.
Torbjörn Nilsson, journalist och medgrundare av magasinet Fokus, har skrivit en politisk thriller. Åtminstone känns det stundtals så när man läser hans bok De omänskliga.
Och då menas inte någon ostig Thomas Bodström-deckare i riksdagsmiljö; allt i De omänskliga har hänt på riktigt. Eller, nåja.