Den aktuella filmen ”September 5” är ett seriöst försök att kritiskt granska det journalistiska arbetet och dess konsekvenser. Ämnet är den palestinska terroraktionen mot de israeliska deltagarna på OS i München 1972. Bayern är fantastiskt men München var för nazisterna ”rörelsens stad” och andra världskriget låg bara 27 år bort. Här fanns mycket symbolik att både hantera och undvika.
1800- och 1900-talets symfoniorkestrar var anonyma kollektiv, vilkas storhet var direkt relaterad till dirigentens framgång och ryktbarhet. Dirigenterna blev demoniska domptörer, som överträffade varandra i excentriska manér. Kring dessa mytomspunna despoter samlades ett hov av journalister och PR-män, som alla bidrog till att förstärka bilden av olympisk oåtkomlighet. Det spelade ingen roll om maestron var geni eller fähund. Alla betraktades med respekt på grund av sin upphöjdhet.
Königstein blev kurfurstendömet Sachsens huvudfästning men också en populär plats för mottagningar och fester. Prominenta gäster kom på besök – Napoleon har varit här och Peter den Store var här två gånger. Fästet har naturligtvis också använts som fängelse – några av fångarna var den ryske anarkisten Bakunin – inblandad i revolutionsförsöket 1849 – och den tyske socialdemokraten Bebel.
Nu randas 80-årsminnet av andra världskrigets slut i Europa. Nazi-Tyskland kapitulerade. Förintelsens fasor blev kända för hela världen; en Förintelse som dock inte hann slutföras. En del har ställt den hypotetiska frågan om hur historien förändrats om Hitler dött i mässlingen som barn. Möjligen kan man också undra över vad som hänt om inte Rudolf Hess flygplan fått motorfel över Skottland.
Det framställs närmast som ett axiom att ekonomisk tillväxt är nödvändig för att säkerställa välfärden. Den traditionella tillväxtmodellen bygger på den enkla tanken att om en viss åtgärd ger en viss positiv effekt, så resulterar kraftfullare åtgärder i ökad effekt. Ökad tillväxt antas därför ge högre livskvalitet.
Det sägs ibland att Balkan har producerat mer historia än regionen själv kan hantera. Samma känsla får man ibland i Tyskland, inte minst i gränstrakterna i öster. Ett bra exempel är Görlitz i östra Sachsen, på gränsen till både Polen och Tjeckien.
Alla de stora ideologierna har sina ytterligheter. Socialismen har kommunism, konservatismen fascism och liberalismen libertarianism, även benämnd anarkokapitalism, som följeslagare. För den som finner det mödan värt att avsätta ett par timmar åt sistnämnda ”ism” kan Brian Dohertys lilla bok Modern Libertarianism: A Brief History of Classical Liberalism in the United States vara av intresse.
Bonhoeffer tog inte själv till vapen mot Adolf Hitler, men han ställde sig vid deras sida som var beredda att göra det. Jørgen Glenthøj cyklade inte bara ut med biskoparnas herdabrev mot judeförföljelsen. Han sprängde också rälsen för tyska trupptåg. Också det tillhör det kristna lidandet. Inte bara det nödvändiga och rättfärdiga ordet utan också den nödvändiga och rättfärdiga handlingen.
I tider av kris finns det politiker som visar imponerande karaktärsstyrka och i strid med dominerande tendenser i samhället bevarar sin integritet och liberal principfasthet. En sådan person var Ralph Lawrence Carr, som var Colorados guvernör 1939-1943, och som man kan läsa om i boken The Principled Politician: Governor Ralph Carr and the Fight Against Japanese American Internment
Tesen att falska faktapåståenden inte skyddas av yttrandefriheten är problematisk eftersom det under senare år har funnits en ökande tendens att förringa avvikande åsikter som ”hatpropaganda” och att presentera vissa åsikter som obestridliga sanningar, även när de inte är det.