Kultur

Richard McGregor, tidigare korrespondent för Financial Times i Peking, anser att den förbisedda sanningen är att Kina fortfarande styrs efter sovjetiska riktlinjer. Dagens politik är långt ifrån Mao Zedongs planekonomi och totalitära terror, men kommunistpartiet styr enväldigt. I sin just utkomna bok The Party: the secret world of China’s communist rulers, blickar McGregor in i denna hemlighetsfulla organisation och undersöker dess makt, både i Kina och globalt. Waldemar Ingdahl recenserar.

Politisk historia kan vara spännande och dramatisk. Åtminstone för de av oss som har varit i närheten av historiens mer omtumlande skeden. För andra blir det lätt abstrakt – mer som att läsa en skönlitterär text eller att se en fängslande film. Maj 1968 är ett bra exempel på bristen på verklighetsförankring. När det gäller att skingra det mest romantiska skimret kan den tidigare franske premiärministern Michel Rocards bok ”Si la gauche savait” fylla en viktig funktion. Mats Fält recenserar.

Hjalmar Hammarskjöld var, liksom de flesta av det tidiga 1900-talets statsministrar, inte i första hand politiker. Istället var han språkvetare och jurist, utnämnd till professor i civilrätt i Uppsala vid 28 års ålder. Men i den tidens ämbetsmannadominerade Sverige var den unge Hammarskjöld därmed också inne på den stora spelplanen. Gustaf Almkvist har läst Mats Svegfors biografi om Hjalmar Hammarskjöld i statsministerboxen.

Det är ingen vanlig reseskildring hon har skrivit, den unga diplomaten Diana Janse; vore hon legitimerad utrikeskorrespondent skulle hennes dagboksliknande noteringar från två år i Afghanistan tillhöra avdelningen klassiska korreböcker. Mats Johansson recenserar En del av mitt hjärta lämnar jag kvar.

Swartz var svensk statsminister endast under ett halvår, men under det stormiga året 1917. Året kan beskrivas som ett av de mer oroliga genom 1900-talets Europa. Förutom ett pågående och i liv och kraft kostsamt världskrig, var det också året för ryska revolutionen. Andreas Wejderstam har läst Eva Helen Ulvros biografi om Carl Swartz.

Den som redan tycker att Elmbrant är för tendentiös i sin roll som politisk kommentator i Dagens arena lär inte förvånas vid läsningen av hans statsministerbiografi, vilken snarast är att betrakta som en vidräkning med alliansregeringens politik i allmänhet och Anders Borgs prestationer som finansminister i synnerhet. Lars Anders Johansson har läst Elmbrants biografi om Fredrik Reinfeldt.

Trots att Lindman besatte statsministerposten två gånger (1906-11 och 1928-30) och även hann med en karriär som framgångsrik industriledare (bland annat som chef för LKAB och Telegrafverket), är hans gärning märkligt bortglömd i svensk historieskrivning. I jämförelse med samtida mer kända politiska ledare som socialdemokraten Hjalmar Branting och liberalen Karl Staaff framstår Lindman som närmast osynlig. Axel Lindhe har läst Anders Edwardssons bok om Arvid Lindman.

Medan de nordkoreanska relationerna med omvärlden sedan länge varit världsnyheter har det vilat ett sorts mystiskt skimmer över livet inom Nordkoreas gränser. Författarna Ralph Hassig och Kongdan Oh har intervjuat ett stort antal flyktingar från Nordkorea för att skapa en trovärdig bild av livet bakom de slutna gränserna. Tomas Brandberg har läst The Hidden People of North Korea.

Markus Uvells och Erik Meier Carlsens bok ”Folkhems-populismen” är en bok som på allvar syftar till att förstå vilka Sverigedemokraternas väljare är. Ett försök att försöka förklara varför ett par procent av Sveriges befolkning är beredda att rösta på ett parti som av de andra brukar beskrivas som odemokratiskt och rasistiskt. Klas Hjort recenserar.

I en ny bok, Deutsche Gesellschafts-geschichte 1949-1990, följer den tyske historikern Hans-Ulrich Wehler det stora spelet från den tid då de tyska staterna tog form, över det kalla kriget fram till det 1980-tal då staterna återförenades. Carl Johan Ljungberg recenserar.