Vad ska man skriva om en bok när man nästan på varje sida vill komma med en invändning som är lika lång som sidan själv? Egentligen borde man författa en motbok. Här får jag dock nöja mig med en recension. Fredrik Segerfeldt recenserar Frihet och fruktan av Isobel Hadley-Kamptz.
Rädda Saab, rädda euron, rädda världens ekonomi – förväntningarna på Kina är stora. Eklund gav i somras ut boken ”Kina – den nygamla supermakten”, en bred och elegant snabbkurs om Kinas dåtid och nutid. Bo Ture Larsson recenserar.
USA:s roll i världen är starkare än någonsin förr och allt tyder på att det kommer att fortsätta vara så. Faktum är att stormaktens framtid aldrig har sett ljusare ut. Det menar Jakob Stenberg, som hävdar att Southpark spelar en viktigare roll i världen än general Petraeus.
Magnus Utvik beskriver en skrämmande fanatism bland kommunister. Hans förklaring till den är enkel och kan sammanfattas i ett ord: Tro. Dessa människor var inte rationella utan de hade en tro. Konsekvenserna av tron kan minst sagt vara tråkiga, speciellt för dem som inte delar den. Det skriver Jonas Grafström om Med Stalin som gud.
En av de mest välskrivna, genomarbetade och intelligenta politiska debattböcker jag någonsin stött på, skriver Janerik Larsson om After the Coalition – A Conservative Agenda for Britain. Dessutom innehåller den nyttig läsning för svenska politiker.
I den nästan 700 sidor långa boken De mänskliga rättigheternas väg – genom historien och litteraturen försöker Ove Bring spåra de väldiga idéströmningar och händelseförlopp som utgör de mänskliga rättigheternas historia, från tvåflodsriket till kriget mot terrorismen. Gustaf Almkvist recenserar.
Eric Hobsbawms ”The Age of Extremes” är den sista av fyra böcker i ett historieverk som är en modern klassiker, om världshistorien 1914 – 1991. Den behöver stora varningsskyltar. Avsnitten om Sovjetunionen är tendentiösa, med överslätningar och förtiganden. Det skriver Staffan Skott.
I Sverige sätter vi FN på piedestal. Trots att världsorgani-sationen inte ens lyckas uppfylla sina mest grundläggande syften. Det är dags att göra upp med den naiva önskedrömmen om FN, menar Fredrik Segerfeldt, författare till FN: Spruckna drömmar som utkommer i dagarna. Här publicerar vi ett utdrag ur boken.
Ända sedan medeltiden har det bott svenskar i vad som idag är Ryssland och Estland. Om dem och deras öden har John Chrispinsson skrivit den tankeväckande och intressanta boken Den glömda historien. Markus Jonsson recenserar.
Per Ahlmark har nu kommit med sina memoarer, Gör inga dumheter medan jag är död! (Atlantis). Pennan är knivskarp, som alltid. Ahlmark förmår ofta använda språkets kraft till det yttersta. Boken innehåller många intressanta beskrivningar av vår nutidshistoria – men också vissa motsättningar som kan vara värda att lyfta fram. Johnny Munkhammar recenserar.